Elgiganten söker "kassa medarbetare" enligt en annons som refereras i Dagens Nyheter. Det är första gången som jag ser ett företag så uttryckligt söka just kassa medarbetare.
Däremot har man ju förstått att många företag tidigare anställt en hel del kassa medarbetare. Visserligen går företagen med stora vinster. Men genom att lägga ner fabrikerna i Sverige och bygga nya fabriker utomlands där medarbetarna inte är fullt lika kassa som i Sverige så kan de öka på vinsterna.
Elgiganten går mot strömmen och anställer kassa medarbetare i Sverige. De ska de ha heder för. Om de dessutom låter en korrekturläsare kolla annonserna så kanske de slipper en massa ansökningar från hugna kassa lycksökare. Kanske de då också får tag på "kassamedarbetare", som jag gissar att de söker, även om de inte skriver det.
onsdag 22 juni 2005
tisdag 21 juni 2005
Friserade medlemssiffror skapar möjligheter
Ung vänster anklagas för att ha fuskat till sig nästan en miljon kronor av Ungdomsstyrelsen. Tidigare har vi hört liknande om både socialdemokraternas och centerns ungdomsförbund. Med statliga mått mätt så är det inga stora pengar. Men bedräglig är det att frisera medlemssiffror och det är illa.
Det är viktigt att det är ungdomarna som styr ungdomsförbunden. Samtidigt kan det vara problematiskt genom att genomströmningen är stor. Under ett år kanske de mindre föreningarna hinner avverka ett par tre stycken kassörer. Under samma tid så försöker man få in medlemsavgifter av medlemmarna.
Medlemssiffrorna har säkert friserats medvetet. Det har skett med avsikt att varje enskild förening ska få in några extra hundralappar i bidrag. Konsekvenserna har man nog inte tänkt på. Däremot har man sett möjligheterna som pengarna ger.
Kort sagt samma beteende som vi läst om så många gånger tidigare. Då direktörsfruar följt med på resor, då fackpampar fått förtur i bostadsköer, då riksdagsmän bytt adresser för att trigga traktamentet och så vidare. Kort sagt: ungdomsförbunden har anammat kulturen.
Det är viktigt att det är ungdomarna som styr ungdomsförbunden. Samtidigt kan det vara problematiskt genom att genomströmningen är stor. Under ett år kanske de mindre föreningarna hinner avverka ett par tre stycken kassörer. Under samma tid så försöker man få in medlemsavgifter av medlemmarna.
Bidragspengarna har säkert kommit fler till del än pengarna som överklassen förtjänar genom odemokratisk kapitalism!
Medlemssiffrorna har säkert friserats medvetet. Det har skett med avsikt att varje enskild förening ska få in några extra hundralappar i bidrag. Konsekvenserna har man nog inte tänkt på. Däremot har man sett möjligheterna som pengarna ger.
Kort sagt samma beteende som vi läst om så många gånger tidigare. Då direktörsfruar följt med på resor, då fackpampar fått förtur i bostadsköer, då riksdagsmän bytt adresser för att trigga traktamentet och så vidare. Kort sagt: ungdomsförbunden har anammat kulturen.
måndag 20 juni 2005
Ekot: Sverige utanför Europa!
På måndagsmorgonen rapporterar Ekot i radion om att "den svenska bilflottan är tyngre och mer bränsleslukande än den europeiska."
Det korrekta vore "än genomsnittet i Europa". Media har en förkärlek för att polarisera Sverige från Europa. Men trots att jag inte tror ett dugg på EU så är jag europé - det kan inte media ta ifrån mig.
Det korrekta vore "än genomsnittet i Europa". Media har en förkärlek för att polarisera Sverige från Europa. Men trots att jag inte tror ett dugg på EU så är jag europé - det kan inte media ta ifrån mig.
söndag 19 juni 2005
Tio år med nya pensionssystemet
Nu har man börjat vänja sig vid det orangea kuvertet som dyker upp med sitt bistra innehåll. Det som förvånar är att pensionssystemet blev verklighet.
Det var borgarna som tog initativet till reformen i början av 1990-talet. Från början skulle det föras parlamentariska förhandlingar, men eftersom vänsterpartiet och miljöpartiet var negativa till reformen så uteslöts dessa genom att sossarna och borgarna höll egna förhandlingar.
Märkligast ter det sig att socialdemokraterna, som säger sig vara en arbetarregering, går med på ett pensionssytem som tvingar oss att verka för att kapitalismen lyckas. Kapitalismen som i grunden främjar imperialismen.
Så samtidigt som vi blir arbetslösa genom att företagen lägger ner sina fabriker i Sverige så bidrar vi till att optimera vinsterna i bolagen, vilket ger avkastning och höga pensioner till dem som fortfarande har arbete.
Litteraturtips:
Ulla Hoffmann. "Som en skänk från ovan". Nixon, 2005.
lördag 18 juni 2005
Medvetenheten om hälsan ökar i framtidens skola
Nu pågår arbete med att ta fram en ny skollag. Förhandlingar har strandat och återupptagits och olika partier har försökt att profilera sig på olika frågor.
Det finns en del positiva saker. Redan idag påpekas respekten för de mänskliga rättigheterna och en socialt, ekonomisk och ekologiskt hållbar utveckling. Det kommer att få stå kvar.
Nytt blir att hälsa skrivs in i skollagen. Det innebär att skolans uppdrag blir att främja fysisk aktivitet, goda kostvanor och erbjuda näringsriktiga skolmåltider i en lugn miljö. Det här är väldigt bra! Övervikt leder till hjärt- och kärlsjukdomar och för tidig död. Övervikten blir allt vanligare bland unga och dagens unga är den första generation som inte kommer att bli äldre än sina föräldrar!
Som lärare kan jag känna besvikelse över att behörighetskraven inte stärks. Det är inte schysst mot eleverna att det finns så många obehöriga lärare anställda på skolorna.
En av skiljelinjerna mellan vänsterns skolpolitik och rottingmajorerna i de borgerliga lägret handlar om ordningsregler. "Rektor och lärare får vidta de åtgärder som är nödvändiga för att skapa trygghet och studiero i skolan. Detta omfattar även möjligheten att ålägga en elev att kvarstanna efter skoldagens slut." Orsaken till oron i klassrummen är oftast att läraren inte kan tillfredställa elevernas behov. Enklast löses detta genom att minska elevantalet per lärare. Jag ogillar dessutom starkt att man använder kvarsittning som straff. Vad sänder man för signaler när man straffar eleverna med extra skolarbete? Jo, att hela skolan är ett stort straff.
Det finns mycket mer som jag skulle kunna ta upp, men det får bli i kommande artiklar.
Det finns en del positiva saker. Redan idag påpekas respekten för de mänskliga rättigheterna och en socialt, ekonomisk och ekologiskt hållbar utveckling. Det kommer att få stå kvar.
Nytt blir att hälsa skrivs in i skollagen. Det innebär att skolans uppdrag blir att främja fysisk aktivitet, goda kostvanor och erbjuda näringsriktiga skolmåltider i en lugn miljö. Det här är väldigt bra! Övervikt leder till hjärt- och kärlsjukdomar och för tidig död. Övervikten blir allt vanligare bland unga och dagens unga är den första generation som inte kommer att bli äldre än sina föräldrar!
Som lärare kan jag känna besvikelse över att behörighetskraven inte stärks. Det är inte schysst mot eleverna att det finns så många obehöriga lärare anställda på skolorna.
En av skiljelinjerna mellan vänsterns skolpolitik och rottingmajorerna i de borgerliga lägret handlar om ordningsregler. "Rektor och lärare får vidta de åtgärder som är nödvändiga för att skapa trygghet och studiero i skolan. Detta omfattar även möjligheten att ålägga en elev att kvarstanna efter skoldagens slut." Orsaken till oron i klassrummen är oftast att läraren inte kan tillfredställa elevernas behov. Enklast löses detta genom att minska elevantalet per lärare. Jag ogillar dessutom starkt att man använder kvarsittning som straff. Vad sänder man för signaler när man straffar eleverna med extra skolarbete? Jo, att hela skolan är ett stort straff.
Det finns mycket mer som jag skulle kunna ta upp, men det får bli i kommande artiklar.
måndag 6 juni 2005
lördag 28 maj 2005
Den stackars medelklassen
Dagens Nyheter skriver idag om att sextio tusen akademiker går arbetslösa och trots att de är civilingenjörer så måste de köra tunnelbanetåg och städa toaletter.
Medelklassen illustreras av en vit 28-årig man. Och då måste det vara angeläget.
Det hade varit skillnad om det varit en svarthårig person med ett namn som är omöjligt att uttala. Då är det självklart att de ska städa och göra rätt för sig i Sveriges bästa land.
Medelklassen illustreras av en vit 28-årig man. Och då måste det vara angeläget.
Det hade varit skillnad om det varit en svarthårig person med ett namn som är omöjligt att uttala. Då är det självklart att de ska städa och göra rätt för sig i Sveriges bästa land.
onsdag 18 maj 2005
En saga som kan vara sann...
Det var en gång en pojke, som var politiker i ett parti som sades ledas av en kommunist. Pojken, vi kan kalla honom Samot (för att det klingar så fint baklänges), var ensam representant för sitt parti i kommunens ansvariga nämnd för barnen och väsendet för utbildning.
Eftersom pojken var ensam från sitt parti, kände han ett extra stort ansvar gentemot de 386 personer som röstat in hans parti i det kommunala styret.
Därför vittrade han fara då han förstod av statistik från Skolverket att eleverna i hans kommun hade svårt att nå upp till de kunskapsmål som myndigheten satt upp. Som den ansvarfulle politiker han var så skrev han till sin egen nämnd och redovisade statistiken. Han skrev också en insändare till ortens tidningar för att lyfta frågan och visa på att det var dags att ta itu med problemet.
Nöjd med sitt verk deltog han vid nämndens möte då han skulle få svar på sina frågor. Men nämndens ordförande, som företrädde ett parti i mittfåran, som en gång i svunnen tid hyst bruna tankar, men nu endast blandade blått och rött till en grön sörja, var inte nöjd. Denne började med att höja ett varningens finger och uppmana nämndens ledamöter att vara återhållsamma med information, till press och allmänhet, som lade nämnden i dålig dager!
Det blev tyst bland de närvarande politikerna, då nämndens ordförande allt mer plågat försökte nå punkt på sitt anförande. För säkerhets skull klargjorde han att anförandet inte skulle protokollföras och att han naturligtvis inte kunde tvinga någon till tystnad, även om han så önskade (det sista sade han inte, utan tänkte bara)…
En och annan politiker runt bordet funderade för sig själv. Pojken som hette Samot rannsakade sitt samvete och vem han egentligen företrädde. En socialdemokrat begärde ordet och undrade vad ordföranden egentligen menat. En moderat begärde ordet och förkunnade att politikerna ändå sitter som representanter för sina väljare och inte för nämnden. Och nämndens ordförande sjönk allt längre ner på stolen och räddades först i sista stund av en tjänsteman som diskret knackade på dörren varpå ordföranden fann det lägligt att ajournera mötet för kaffe.
Och nu ska du naturligtvis inte tro allt som du läser. Det här är en saga återberättad i en för medborgarna avsedd kanal för demokratins och yttrandefriheten goda syfte. För inte kan det väl vara möjligt att en ordförande i en politisk nämnd vill tysta sina politiker. Och ingen tror väl heller att politikerna är så tillmötesgående att de låter sig tystas.
Skulle någon ändå tro på sagan så må ni göra det. Det finns de som hävdar att demokrati bara är en floskel som makten hänvisar till när de förklarar sina tokiga beslut. För det är enkelt att skylla besluten på medborgarnas val vart fjärde år.
Bäst är nog att inte tro på sagan. Då kan allt vara som det alltid varit och det är nog bäst om man sätter egen profit före folkets väl.
Eftersom pojken var ensam från sitt parti, kände han ett extra stort ansvar gentemot de 386 personer som röstat in hans parti i det kommunala styret.
Därför vittrade han fara då han förstod av statistik från Skolverket att eleverna i hans kommun hade svårt att nå upp till de kunskapsmål som myndigheten satt upp. Som den ansvarfulle politiker han var så skrev han till sin egen nämnd och redovisade statistiken. Han skrev också en insändare till ortens tidningar för att lyfta frågan och visa på att det var dags att ta itu med problemet.
Nöjd med sitt verk deltog han vid nämndens möte då han skulle få svar på sina frågor. Men nämndens ordförande, som företrädde ett parti i mittfåran, som en gång i svunnen tid hyst bruna tankar, men nu endast blandade blått och rött till en grön sörja, var inte nöjd. Denne började med att höja ett varningens finger och uppmana nämndens ledamöter att vara återhållsamma med information, till press och allmänhet, som lade nämnden i dålig dager!
Det blev tyst bland de närvarande politikerna, då nämndens ordförande allt mer plågat försökte nå punkt på sitt anförande. För säkerhets skull klargjorde han att anförandet inte skulle protokollföras och att han naturligtvis inte kunde tvinga någon till tystnad, även om han så önskade (det sista sade han inte, utan tänkte bara)…
En och annan politiker runt bordet funderade för sig själv. Pojken som hette Samot rannsakade sitt samvete och vem han egentligen företrädde. En socialdemokrat begärde ordet och undrade vad ordföranden egentligen menat. En moderat begärde ordet och förkunnade att politikerna ändå sitter som representanter för sina väljare och inte för nämnden. Och nämndens ordförande sjönk allt längre ner på stolen och räddades först i sista stund av en tjänsteman som diskret knackade på dörren varpå ordföranden fann det lägligt att ajournera mötet för kaffe.
Och nu ska du naturligtvis inte tro allt som du läser. Det här är en saga återberättad i en för medborgarna avsedd kanal för demokratins och yttrandefriheten goda syfte. För inte kan det väl vara möjligt att en ordförande i en politisk nämnd vill tysta sina politiker. Och ingen tror väl heller att politikerna är så tillmötesgående att de låter sig tystas.
Skulle någon ändå tro på sagan så må ni göra det. Det finns de som hävdar att demokrati bara är en floskel som makten hänvisar till när de förklarar sina tokiga beslut. För det är enkelt att skylla besluten på medborgarnas val vart fjärde år.
Bäst är nog att inte tro på sagan. Då kan allt vara som det alltid varit och det är nog bäst om man sätter egen profit före folkets väl.
söndag 8 maj 2005
Dålig trend för skolan i Mönsterås
Statistik från Skolverket berättar att av de 216 elever som slutade nionde klass i Mönsterås kommun vårterminen 2004 var 18,1 procent inte behöriga att söka till gymnasieskolan. Orsaken var att de saknade betyg i ett eller flera ämnen.
År 2003 var siffran 15,0 procent och går man tillbaka till år 2000 så var siffran 6,1 procent. I hela riket har i genomsnitt ungefär 10 procent av eleverna varje år saknat behörighet.
Andelen elever som inte har rätt att börja på gymnasieprogram ökar alltså i kommunen. Trots att eleverna inte når skolans mål så har styrande politiker genomfört kraftiga besparingar. Det kan inte tolkas på annat sätt än att kommunen sedan många år medvetet monterar ner skolan genom att försämra kvalitén.
Det här håller inte och får inte fortsätta. 2004 handlade det om 74 ungdomar som saknar något betyg. Ca 40 av dem var inte godkända i något eller några av kärnämnena svenska, engelska och matematik. I dessa ämnen krävs betyg för att få börja på ett nationellt gymnasieprogram.
Jag har frågat Barn- och utbildningsnämnden hur man tänker vända den här olyckliga trenden. Genom skolchefen fick jag svaret att nämnden kommer att begära 5 miljoner kronor extra för att öka andelen lärare så vi hamnar på riksgenomsnittet.
Men om man studerar statistiken som vi lämnat till Skolverket kan man konstatera att vi legat på riksgenomsnittet, eller över, i andel lärare per elev samtidigt som andelen elever behöriga till gymnasieskolan sjunkit allt lägre.
Riksgenomsnittet är 8,0 lärare/hundra elever. Mönsterås kommun har legat klart över det. Senaste året har vi dock halkat ner från 8,7 till 7,8 lärare/hundra elever. Vad det betytt för elevernas betyg kommer vi att se först efter examen i juni. För varje enskild elev som inte får betyg kommer det att kännas som ett stort misslyckande! Medvetenheten om att politikerna sparat på skolan upplevs som ett svek från vuxenvärlden.
Fem miljoner kronor räcker till femton lärare. Det är möjligt att vi hamnar på riksgenomsnittet då. Men det är uppenbart inte tillräckligt. Så jag ställer om min fråga: Vad kommer Barn- och utbildningsnämnden att göra för att vända trenden så att andelen elever som når målen för betyget Godkänt i år 9 ökar?
Tomas Jonsson, v
Ersättare Barn- och utbildningsnämnden
År 2003 var siffran 15,0 procent och går man tillbaka till år 2000 så var siffran 6,1 procent. I hela riket har i genomsnitt ungefär 10 procent av eleverna varje år saknat behörighet.
Andelen elever som inte har rätt att börja på gymnasieprogram ökar alltså i kommunen. Trots att eleverna inte når skolans mål så har styrande politiker genomfört kraftiga besparingar. Det kan inte tolkas på annat sätt än att kommunen sedan många år medvetet monterar ner skolan genom att försämra kvalitén.
Det här håller inte och får inte fortsätta. 2004 handlade det om 74 ungdomar som saknar något betyg. Ca 40 av dem var inte godkända i något eller några av kärnämnena svenska, engelska och matematik. I dessa ämnen krävs betyg för att få börja på ett nationellt gymnasieprogram.
Jag har frågat Barn- och utbildningsnämnden hur man tänker vända den här olyckliga trenden. Genom skolchefen fick jag svaret att nämnden kommer att begära 5 miljoner kronor extra för att öka andelen lärare så vi hamnar på riksgenomsnittet.
Men om man studerar statistiken som vi lämnat till Skolverket kan man konstatera att vi legat på riksgenomsnittet, eller över, i andel lärare per elev samtidigt som andelen elever behöriga till gymnasieskolan sjunkit allt lägre.
Riksgenomsnittet är 8,0 lärare/hundra elever. Mönsterås kommun har legat klart över det. Senaste året har vi dock halkat ner från 8,7 till 7,8 lärare/hundra elever. Vad det betytt för elevernas betyg kommer vi att se först efter examen i juni. För varje enskild elev som inte får betyg kommer det att kännas som ett stort misslyckande! Medvetenheten om att politikerna sparat på skolan upplevs som ett svek från vuxenvärlden.
Fem miljoner kronor räcker till femton lärare. Det är möjligt att vi hamnar på riksgenomsnittet då. Men det är uppenbart inte tillräckligt. Så jag ställer om min fråga: Vad kommer Barn- och utbildningsnämnden att göra för att vända trenden så att andelen elever som når målen för betyget Godkänt i år 9 ökar?
Tomas Jonsson, v
Ersättare Barn- och utbildningsnämnden
måndag 18 april 2005
”Arbetets söner, sluten er alla till våra bröder i syd och i nord”, brukar alla socialister sjunga på första maj. I år kommer dock den socialdemokratiska stämman att klinga mycket falsk när man kommer till raden ”människovärdet vi fordra tillbaka, kämpa för rättvisa, frihet och bröd.”
Vilket människovärde är det som socialdemokraterna kämpar för när man utvisar de apatiska barnen?
I regeringsförklaringen 1998 sa Göran Persson att ”barnkonventionen skall efterlevas och alla relevanta politiska beslut skall analyseras utifrån hur de påverkar barnets situation”.
Artikel 6 i barnkonventionen säger att konventionsstaterna erkänner att varje barn har en inneboende rätt till livet och att konventionsstaterna till det yttersta av sin förmåga skall säkerställa barnets överlevnad och utveckling. Om nu inte Perssons regeringsförklaring bara var svammel så undrar vi hur man säkerställer barnets överlevnad och utveckling genom att utvisa dem?
Artikel 12 i barnkonventionen säger att alla barn har rätt att fritt uttrycka sina åsikter i frågor som rör dem och att åsikterna skall tillmätas betydelse. Barnet skall särskilt beredas möjlighet att höras, antingen direkt eller genom företrädare eller ett lämpligt organ i alla domstols- och administrativa förfaranden som rör barnet. Hur långt har de apatiska barnen beretts möjlighet att höras innan de utvisas?
Barnkonventionen gäller alla barn som befinner sig i landet – inklusive flyktingbarn, asylsökande barn, barn till personer som tillfälligt arbetar i landet och sådana barn som befinner sig illegalt i landet.
Redan 1993 fick Sverige kritik från FN:s barnkommitté som rekommenderade oss att utöka gömda barns rättigheter.
Med vänster hand ger socialdemokraterna genom regeringsförklaringar om löften och lagar, men på samma gång utdelas en rak höger mot de apatiska barnen och regeringen struntar fullständigt i den barnkonvention som man tidigare sagt sig erkänna. En landsfader som behandlar sina barn på det sättet borde mista vårdnaden.
Tomas Jonsson (v)
Blomstermåla
Hugo Grönlund (v)
Emmaboda
Artikeln har varit införd i ett flertal dagstidningar
Vilket människovärde är det som socialdemokraterna kämpar för när man utvisar de apatiska barnen?
I regeringsförklaringen 1998 sa Göran Persson att ”barnkonventionen skall efterlevas och alla relevanta politiska beslut skall analyseras utifrån hur de påverkar barnets situation”.
Artikel 6 i barnkonventionen säger att konventionsstaterna erkänner att varje barn har en inneboende rätt till livet och att konventionsstaterna till det yttersta av sin förmåga skall säkerställa barnets överlevnad och utveckling. Om nu inte Perssons regeringsförklaring bara var svammel så undrar vi hur man säkerställer barnets överlevnad och utveckling genom att utvisa dem?
Artikel 12 i barnkonventionen säger att alla barn har rätt att fritt uttrycka sina åsikter i frågor som rör dem och att åsikterna skall tillmätas betydelse. Barnet skall särskilt beredas möjlighet att höras, antingen direkt eller genom företrädare eller ett lämpligt organ i alla domstols- och administrativa förfaranden som rör barnet. Hur långt har de apatiska barnen beretts möjlighet att höras innan de utvisas?
Barnkonventionen gäller alla barn som befinner sig i landet – inklusive flyktingbarn, asylsökande barn, barn till personer som tillfälligt arbetar i landet och sådana barn som befinner sig illegalt i landet.
Redan 1993 fick Sverige kritik från FN:s barnkommitté som rekommenderade oss att utöka gömda barns rättigheter.
Med vänster hand ger socialdemokraterna genom regeringsförklaringar om löften och lagar, men på samma gång utdelas en rak höger mot de apatiska barnen och regeringen struntar fullständigt i den barnkonvention som man tidigare sagt sig erkänna. En landsfader som behandlar sina barn på det sättet borde mista vårdnaden.
Tomas Jonsson (v)
Blomstermåla
Hugo Grönlund (v)
Emmaboda
Artikeln har varit införd i ett flertal dagstidningar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)