Fler innebandybilder

Idag bevakade jag F14 när de tog emot Slätafly i Krungårdshallen. Juniorlagen är svårare att fotografera eftersom det inte är så tätt spel. Dels tar de mindre plats på planen, dessutom går de inte på kropp så mycket. Undantaget är faktiskt F14 som jag fotat tidigare och som inte är rädda för att gå in i situationer och stoppa motståndarna. Det blir bra bilder.


Det här var andra matchen med min nya 85:a. Kändes bättre idag och som någon skrev; jag tvingas göra "beskärningarna" redan i sökaren när jag ska ta bilderna. Fasta objektiv är nog en hård men nyttig skola.

ISO1600 på alla bilderna. Jag körde med lite längre tid idag, 1/500 s, för att få lite större skärpedjup. Bländaren blev 2,0–2,5.

Nytt objektiv

Invigde mitt nya objektiv på innebandyn igår. Canon 85 mm f/1,8. Mitt första objektiv med ultrasnabb autofokus. Med 1,6x-sensor i kameran så motsvarar det 136 mm. Jag har testat och jämfört innan jag bestämde mig. Det här är betydligt billigare än ett 70-200 mm f/2,8. Fyratusen i stället för tjugo.


Men det var som att börja fotografera på nytt. Det var pilligt att få med situationerna. Jag var dessutom ovan med så snabb autofokus och att man inte hör motorn jobba att jag inte tryckte av några bilder i många situationer.

Dessutom kändes det knepigt att stå i hörnet och inte komma åt allt eftersom det skedde för nära. Antingen blev det klubborna och bollen eller så blev det huvudena på spelarna. Kunde inte heller bestämma mig för vilken autofokuspunkt jag ska använda. Den i mitten eller den över mitten? Tar nog några matcher att få till det.

Bilderna är tagna med ISO 1600, slutare 1/640 s och bländare runt 2,0. Dessutom lite ökad exponeringskompensation för att få ansiktena ljusare. I eftermiddag spelar F14-laget. Tänkte åka upp och ta lite bilder då, de bästa bilderna kommer här på bloggen.

Fler dimmiga dagar

Då blir det ytterligare en svartvit bild från i söndags. Så här såg det ut vid halv fyra på eftermiddagen när den grå dagen plötsligt sveptes in i en skymningsdimma.

Röde Gubben

Veckans torsdagstema är "rött". Då tycker jag att det kan passa med Röde Gubben som finns på ett litet skär utanför Påskallavik, i norra Kalmar sund. Det finns flera historier om hur gubben hamnade där. Kanske var det en galjonsfigur som ett fartyg tappade, kanske var det en snickare på varvet som ville skoja? Det sägs att lotsarna målade gubben med de tre färger som lotsen använde till sjömärkena. Det vi vet är att Röde Gubben ursprungligen var tillverkad i trä.

1945 bildades Röde Gubbens Orden. Konstnären Arvid Källström var en av grundarna. När den ursprungliga trägubben angreps av röta så tillverkade Källström en ny fem meter hög gubbe i betong som ersatte trägubben. Det är den som syns på bilden som jag tog i december 2006.

Ryssjor på tork

Det var en ovanligt ljus och klar förmiddag så jag passade på att lapa i mig lite sol under nån timme. Tog vägen ner till sjön. Där hängde ryssjorna på tork.

Hunden igen

Inget är som väntans tider. Ska han möjligen snart säga "promenad?" och titta på mig!? Först då tänker jag resa på mig, stretcha bakbenen, sedan frambenen och därefter vifta på svansen och springa mot dörren...

En blå dag

Kalmar bjöd idag på blå himmel, blått hav och till och med blå båtar. Den enorma gamla ångkvarnen kontrasterar vackert i solskenet med Ölandsbron i fonden till höger.

Fulsnyggt

Det här skulle jag kalla fulsnyggt. Pallen med betongplattor och kakelplattor har inte pallat trycket, utan mjuknat efter några år på samma plats, gett efter för Newtons lagar och format sig efter naturen.

Färg i grådasket

Var ute en dryg timme med kameran och rörde på min kropp. Störde mig hela promenaden på att jag tog mitt ljusklena teleobjektiv som var otillräckligt i den gråkalla eftermiddagsskymningen.

Körde några bilder i svartvitt ända tills jag nästan var hemma strax innan fyra och en röd vacker himmel uppenbarade sig över Strömsrum. Då slog jag över till färg och önskade en vidvinkel. Tack vare de vidsträckta åkrarna gick det ändå att få till en komposition.

Två bilder till

Hunden ligger gärna inomhus på de gamla ekplankorna. Han lystrar särskilt till orden "promenad" eller "gå ut". Då är han snabbt uppe på alla fyra och viftar på svansen. (50 mm f/1,8)


Får han springa fritt nån gång ibland så blir han extra glad. Jag brukar sätta mig på huk och ge honom tjugofem meter innan jag ropar på honom. Då hinner han galoppera och trava innan han saktar in och blir ompysslad av plasthusse, det vill säga undertecknad. (55-250 mm f/4,0-5,6)