måndag 7 augusti 2006

Lugubert på Hornsgatan

En av mina favoritförfattare kritiserades för att han redan på första sidan i sin genombrottsroman använde ordet "luguber". Året var 1980 och romanen blev en stor succé. Jag har läst den många gånger och kommer att läsa den flera gånger till.

I år har sent omsider en uppföljning till romanen kommit
. Jag köpte boken idag, som pocket för 109 spänn, ett impulsköp. Jag tog fram boken för en timme sedan. Tjugofem sidor redan och det är nog den här romanen som ska spräcka min ofrivilliga läsblockad som hindrat mig åtminstone ett år.

Varje sommar kan det hända att jag släpper loss och läser
, men sedan somnar lusten in och avkoppling blir till stress och böcker byts mot internets ständiga flöde.

Nu tog det till sidan 17 innan ordet "luguber" dök upp. Som en slags gest. Som ett slags protest för att hävda det fria ordet. För att visa och bekräfta en författares rätt att välja vilka ord man vill använda.

De första tjugofem sidorna av "Gangsters" känns som en perfekt uppföljning av "Gentlemen". Henry Morgan, Maud, Görings gamla säng och lägenheten på Hornsgatan med den lugubra stämningen finns där. Nja, inte Henry själv, men hans ande.

Jag skulle kunna skriva en essä över Klas Östergren. Jag vet att jag redan har skrivit en hel del om hans författarskap. Hans böcker har en förmåga att fängsla. Kanske det beror på att det är stor konst. Eller också bara på att jag själv är en man som lätt kan identifiera mig med Östergrens persongalleri - oavsett om de finns på Söder eller Österlen. Sant är också att han inspirerar. Jag skriver bättre och vackrare när jag läser Klas Östergren. Det vet jag!

Östergren och luguber I
Östergren och luguber II

2 kommentarer:

bert sa...

Försökte läsa om Gentelemen i våras, men jag skippade det. Tyckte säkert den var bra när jag läste den första gången. Men det som gjorde mig tveksam var att jag inför omläsningen försökte komma ihåg vad den handlade om. Minnet var totalt blankt!

För mig är det ett dåligt betyg. Och boken ställdes tillbaka i hyllan. Dessutom märkte jag då att jag hade en annan bok i hyllan av samme Östergren. Händelser i september. Också där var minnet tomt.

Han är nog inte min typ, helt enkelt!

:-)

Tomas Jonsson sa...

Tråkigt. Trilogin från Österlen är vacker. Men jag är likadan, läser en viss sorts litteratur, eller kanske tvärtom: Vissa sorters litteratur läser jag inte!