Varför ifrågasätts Kuba?

Dagens Nyheters korrespondent i Washington skriver om den Kubanske presidenten Fidel Castro som varit sjuk under veckan.

Fidel Castro uppges må bra efter sin magoperation mot ospecifierade "inre blödningar". Bevis för detta saknas dock.

Och så har han varit i Miami och talat med exilkubaner som gläds åt Castros ohälsa.

Jag förstår inte varför media inte litar på de kubanska rapporterna? Jag förstår inte heller varför media alltid litar på de amerikanska rapporterna?

Underrättelseuppgifter inhämtade av denna och andra regeringar lämnar inga tvivel om att den irakiska regimen fortsätter att inneha och dölja några av de mest dödliga vapen som någonsin tillverkats.
USA:s president George Bush 17 mars 2003

Innan dessa rapporter ens kommit över Atlanten till oss har exempelvis folkpartiets rottingmagister, major Björklund köpt hela konceptet och säger:

Vänsterns naiva politik skulle leda till att Saddam satt i orubbat bo med massförstörelsevapen. Den svenska vänstern förblindas av sin antiamerikanism. De är därigenom Saddams bästa vänner.
Jan Björklund, fp, i SvD 18 februari 2003

Fidel Castro är president i ett land där befolkningen åtnjuter stora sociala förmåner. Analfabetism är okända begrepp. Sjukvården är väl utbyggd och gratis. Barnadödligheten är lika låg som i USA.

Castro är oerhört populär i hela Sydamerika där han blivit en symbol mot USA:s imperialistiska metoder. Men George Cederskog skriver i DN att "alla på Kuba väntar på att deras liv ska förändras". Till vad, undrar jag?

Bristen på övertygande information från Kuba har lett till ett omfattande spekulerande.

Men om massförstörelsens vara eller inte vara spekulerades det inte. Det var bara "vänsterns naiva" politiker som ifrågasatte, för att använda sanningsvittnet major Björklunds ord.