På tåget hem till Kalmar, efter en vecka i sydligaste Sverige, satt en liten tjej på min fönsterplats. Hon hade egentligen platsen mot gången, men jag sa att hon kunde sitta kvar.
Hon var i tioårsåldern och tittade med nyfiken och granskande blick på mig när jag satte mig och plockade fram mitt korsord.
Under resan kravlade hon omkring i stolen, det var jobbigt att sitta still, eller så smuttade hon på sin Cola light innan hon satte armbågarna i fönstret och studerade omgivningen. Då kunde hon se stormens härjningar i sydvästra Småland.
Hon vek en pappersbåt av tågbiljetten och skickade iväg ett sms på sin kulört dekorerade mobiltelefon.
När vi passerade Södra stations spårområde hade de flesta rest på sig och börjat köa mot utgångarna.
Vid Bombardiers snart öde fabrik, efter att verksamheten avvecklas, reste jag på mig och sträckte mig upp mot bagagehyllan för att ta ner min resväska. Då smet hon ut under mig, med sin lilla barnkoffert. Sedan kryssade hon mellan sommarens resovana turister ut ur tåget och jag såg henne genom rutan försvinna bort.
Så småningom löstes kön upp. En kvinna som stod med ändan ut mot mittgången och pysslade om ett barn, sa till barnet att han skulle vänta tills tanten och farbrorn gått förbi. "Farbrorn" var jag, och "tanten" var en tjej i tjugofemårsåldern som chockad vände sig om och tittade på mig med ett illmarigt leende.
Jag hade en tre kvarts väntan innan min buss skulle ta mig sista biten hem. När jag stått halva tiden, fick jag se den tioåriga tjejen med sin lilla resväska en bit bort mot stationen.
Hon såg ensam ut, och jag kunde inte låta bli att tänka på hur lik hon var Reine i PC Jersilds roman. Det kan inte vara lätt att vara liten i en vuxen värld där barn inte ses som en tillgång, utan snarast som ett onödigt ont i en kommersiell värld. Eller som ett kolli som ska fraktas mellan föräldrarna.
Efter en stund kom en man i blåställ och hämtade henne. Hon fick ingen kram, han tog inte hennes väska, utan hon gick några steg före honom mot parkeringen. Det var tydligen pappas vecka. Och hon försvann vidare i sitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar