tisdag 13 december 2005

Dödsstraffet ingen perfekt lösning på våldet!



Nu på förmiddagen, svensk tid, avrättade USA sin 1003:e invånare. Stanley Williams dömdes till döden efter ett misslyckat rån 1979 som kostade fyra människor livet.

Då var den 25-årige Williams ledare för ett ungdomsgäng som han grundade i början av 1970-talet.

Under fängelsetiden har han tagit avstånd från sitt förflutna och aktivt arbetat mot våld bland annat genom att skriva flera böcker. Han har till och med nominerats till Nobels fredspris för sin insats. Han skulle kunna vara ett exempel på en människa som rehabiliterats och som det kanske kunde gå riktigt bra för ute i samhället.

Men USA:s kriminalvårdspolitik har aldrig präglats av nån tro på att människor kan förbättras. Stanley Williams är borta - men inte problemet.

Själv är jag helt övertygad om att miljön skapar brottslingar. Ibland sägs det att det skulle finnas en brottsgen - men det finns ingen forskning som visar att det skulle vara den avgörande orsaken till att en människa hamnar på fel sida om lagen.

Däremot finns ett klart samband mellan utbildning/inkomst/samhällsklass och benägenheten att begå brott. Likaså skiljer sig brottsligheten. I de finare salongerna begås mest ekonomiska brott, medan våldsbrotten finns bland de fattiga människorna.

Eftersom det finns ett samband mellan fattigdom och våldsbrott så borde det vara självklart för var och en att ett mer jämlikt samhälle vore den bästa förebyggande lösningen mot våldsbrott.

Och eftersom det är miljön som skapar brottslingen så kan man lätt förstå att långa fängelsestraff på slutna anstalter inte är någon bra rehabiliteringsform. Umgänget består till uteslutande del av andra interner och vakter.

Den vanligaste mördaren har dödat en bekant eller nära anhörig. Mordet är en engångshändelse. Straffet blir kanske tio-tolv års fängelse eller kanske livstid som Sverige envisas med och som idag är innebär åtminstone 20 år.

Betänk den miljö denna mördare kommer att befinna sig i. Betänk också hur fängelsemiljön kommer att påverka personen. Och betänk möjligheten för den här personen på exempelvis arbetsmarknaden efter avtjänat straff. ("Jag ser att du har en lucka i ditt CV på tio år, varför...?")

Sverige har långa straff jämfört med de flesta andra länder i Europa. De flesta europiska länder tillämpar halvtidsfrigivning. I Sverige sitter fångarna av 2/3 av strafftiden.

I exempelvis Grekland och Spanien kan strafftiden ytterligare kortas ner om fången arbetar eller studerar under fängelsetiden. Det nyaste fängelset i Danmark är en öppen anstalt där de grövsta brottslingarna ska sitta. Attityden är förlåtande.

I Norge har man kortat ner strafftiden vilket lett till att färre brott begås. I Sverige sker alltfler grova brott och strafftiderna blir allt längre. Efter Malexandermorden har restriktiviteten ökat kring permisioner. Resultatet är en uppgivenhetskänsla och en allienering från samhället.

USA ser dödsstraffet som en perfekt lösning på våldet. I Sverige bekämpar man våldsbrotten med längre fängelsestraff. Det är helt fel väg.

Bästa lösningen är minskade klassklyftor i form av ökad jämlikthet, ökad integration, mer resurser till elever med särskilda problem. Liksom en förlåtande kriminalvård som syftar till att skapa möjligheter inför framtiden. Kort sagt krävs det en tro på människan, då kan man förebygga våldet!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Svåra frågor!

Dödsstraff är definitivt ingen lösning. Det är bara kränkande. Men hela USA är ju en kränkning, så jag förstår att det finns kvar där. En av barbariets axelmakter, om man får travestera herr Bush.

Det där med långa eller kort fängelsestraff är ju intressant. Varför klarar man en 'förlåtande attityd' i Danmark, men inte här?

Är det kanske så att psykvården fungerar i vårt grannland, kanske, och tar hand om de som verkligen behöver den tillsynen.

Anonym sa...

Bra skrivet Tomas!
Våld handlar från början om otrygghet. Och enda sättet att förebygga det är genom ett tryggt samhälle, där alla har utvecklingsmöjligheter.