Regeringen har äntligen vaknat, lagom till valrörelsen. Det som har ignorerats i tolv år är plötsligt en prioriterad fråga. Men i en valrörelse passar det tydligen bättre att ge lite till alla än att koncentrera sig på dem med störst behov.Många barn hade riktigt fula tänder när tandvårdsförsäkringen infördes 1974 som en kort intensivsatsning för att komma tillrätta med detta. Men försöket fick fortsätta. 1977 satsade staten 2 miljarder på subventioner av tandvården. Och tänderna var inte längre nån klassfråga.
Kostnaderna för subventionerna steg och nådde sin kulmen 1991 - samma år som borgarna tog makten. Då började subventionerna falla. Några år senare hade subventionerna nästan halverats och var nere på lägre nivå än på 1970-talet.
De borgerliga partierna försöker nu påskina att man vill tillföra en massa pengar för att göra tandläkarbesöken billigare. Men ingenstans berättar man om hur det ska betalas eller hur det går ihop med de skattesänkningar som man lovar. Utan precis som George Bush gjorde i valrörelsen 2000 i USA lovar man skattesänkningar OCH sociala reformerer. Det är inget trovärdigt. Och frågan är om de egentlige tillför några nya pengar?
Dessutom vill vi omdisponera nuvarande tandvårdssubventioner. I dag finns nämligen subventioner till olika mindre och större åtgärder, till en sammanlagd kostnad av närmare en miljard om året.Den senaste tandvårdsreformen genomfördes 1999. Förebyggande tandvård skulle bli billigare. Samtidigt minskade subventionerna på de stora ingreppen. Detta drabbade framför allt de äldre.
Samtidigt avreglerades prissättningen för privattandläkare. De har sedan dess höjt sina taxor med upp till 212 procent, enligt Riksförsäkringsverket. Tanken med avregleringen var att konkurrensen skulle hålla priserna nere. Men kapitalism fungerar inte, vet vi. Det överskott av tandläkare som fanns byttes till ett underskott eftersom många tandläkare flyttade utomlands när konkurrensen tilltog. Därför ökade samhällets kostnader.
I början av 1990-talet hade borgarna makten senast. Under den perioden fördyrades tandvård för patienterna. 1992 minskades subventionerna och 1994 infördes en självrisk till exempel. Sedan fortsatte nedrustningen av tandvårdsförsäkringen under hela 90-talet.
Nedgången i tandläkarbesök började synas 1998. Främst var det socialbidragstagare och ensamstående kvinnor med barn som slutade gå till tandläkaren. Borgarnas förslag kommer knappast att förändra detta!
Källor: Dagens Arbete och Försäkringskassan
Läs gärna Offensiv nr 421 från november 2000.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar