För femton år sedan fastnade jag och blev väldigt förtjust i två ostyriga amerikanska pojkar. De levde ensamma. Satt i tevesoffan och zappade mellan kanalerna. Misslyckades med skolgången. Straffade ut sig från olika jobb på hamburgerrestauranger och framför allt var de ute och hamnade alltid i händelsernas centrum där ingen kunde hantera dem.
De flesta minns dem för att de mestadels sa "huh huh, huh huh!" Men däremellan kan man ana en väldigt bitsk samhällskritik.
Av en slump hittar jag en samling avsnitt på internet. Så ta oss tillbaka till tidigt nittiotal...
Hela serien är en drift med den amerikanska mentaliteten och det amerikanska fria samhället. Pojkarna undviker gärna skolan - om de kan. När de är i skolan ställer de till med väldigt mycket elände och hamnar inte allt för sällan hos rektor McVicker som sitter och svettas och stammar och egentligen är livrädd för de båda pojkarna.
Beavis och Butt-Head saknar social kompetens. De kan inte läsa eller skriva och förmodligen skulle varenda bokstavskombination kunna appliceras på dessa grabbar.
De olika lärarkaraktärerna är riktigt roliga karikatyrer - liksom eleverna. The Great Cornholio skulle kunna visas på sociologhögskolan och lärarhögskolan och är ett klockrent bevis för hur viktigt det är med tidiga insatser. Väntar man till högstadiet finns ingen som helst grund att stå på. Det får samhällskunskapsläraren som har fredsmärket på tröjan erfara. Han framstår som den mest sympatiska läraren - men vad hjälper det när pojkarna sedan länge är förlorade...?
Den ovanstående bilden är hämtad från ett avsnitt som heter Vaya Con cornholio. Beavis och Butt-Head arbetar på en hamburgerrestaurang. Beavis blir tokig av sockerförgiftning efter att ha pimplat i sig otaliga mängder gratis läsk. Mitt under hans utspel kommer en inspektör från amerikanska immigrantmyndigheten för att kontrollera om det finns några illegala invandrare som arbetar där. Naturligtvis blir Beavis tagen till förhör. På bilden här ovan funderar tjänstemännen på hans nationalitet, medan han lever rövare. Till slut skickas Beavis självklart till Mexiko...
Ett tredje avsnitt som jag särskilt vill lyfta är Patients patients. Innerst inne är de små ömtåliga barn som aldrig blivit accepterade och aldrig fått någon kärlek. De litar absolut inte på någon! Ingen har heller lärt respekt eller ramar. Kort sagt så har de fått en jäkligt dålig start i livet.
Det värsta är att jag själv har sett dessa pojkar i klassrummet där jag arbetat som lärare. På högstadiet där de inte passar in och inte kan ta ansvar och ständigt hamnar snett med ibland mycket dåliga konsekvenser. Häromåret såg jag dem också då de hade blivit lite äldre och det hade gått riktigt snett. De fanns i mitt klassrum, på ett av landets fängelser för långtidsdömda, där jag undervisade i matematik. Jag har sagt det förr och jag hävdar det fortfarande: Utan tidiga insatser i skolan så går det åt skogen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar