Med sunt förnuft behövs inget mobilförbud

Mobiltelefoner. Jag tror inte på att lärare ska få rätt att beslagta mobiltelefoner. Men det betyder inte att jag vill se mobiltelefoner under lektionstid.

När jag läser den här sortens kommentarer (se bilden från Östran/Nyheterna idag) så stiger adrenalinet. Med en liten historielektion så kan man notera att "jätteviktiga meddelanden" kom fram utan mobiltelefon för bara några år sedan. Finessen med sms är ju dessutom att meddelandena inte försvinner, därför "missar" man dem inte. Så där föll hela argumentationen.

I grundskolan råder skolplikt. Med sunt förnuft behöver inte mobilerna vara något problem. Min grundregel som lärare är densamma för mobiltelefoner som med tuggummi. Jag vill inte se eller höra!

Om jag ser eller hör så får de stänga av telefonen eller gå ut eftersom de stör lektionen. Om de går ut så ringer jag hem till föräldrarna och noterar det hela som skolk.

Om elevernas lektioner har ett varierande innehåll där eleverna delvis arbetar i grupp, delvis enskilt med både praktiska och teorietiska uppgifter så ges helt enkelt inte tillfälle för eleverna att hinna med mobiltelefonen.

Mobiltelefonen kan också fungera som musikspelare idag - naturligtvis med hörlurar. Musik är ett effektivt sätt att öka koncentrationen hos barn med neuropsykiatriska koncentrationsstörningar, exempelvis ADHD eller DAMP. Eftersom bakgrundssorl i klassrummet dränks i musiken så blir eleven ensam med sin mattebok.

Med sunt förnuft behövs det helt enkelt ingen lag som ger lärarna rätt att beslagta mobiltelefoner!

(Not: Jag arbetar inte på skolan som omnämns i artikeln.)

Andra bloggar om: mobiltelefoner, regeringen, mobilförbud, skolan, skolan, folkpartiet