Tre artiklar i lokalpressen idag berättar om vandalism. Vid badplatsen Skiren har en toalettdörr på nytt slagits sönder och en livbåt försvunnit. I Oskarshamns stadspark städades igår upp efter vandaler som vräkt omkull nyplanterade träd och ryckt upp blommor. Och i Ankarsrum försökte någon bränna ner skolan.
Under skollov brukar skadegörelse vid skolor inte vara helt ovanligt. Förrövarna är så gott som alltid nuvarande eller före detta elever. Skadegörelsen är många gånger en slags hämnd mot lärare, pennalism eller aktoritet.
Vad skolvandalerna inte förstår är att skolplikten inte upphör med att skolan brunnit ner. Däremot så kommer reparationen att belasta skattesedel och i förlängningen leda till en skola med mindre resurser (alternativt högre skatt).
Skadegörelsen i stadsparken och vid Skiren är svårare att förklara. Den slår inte mot nån institution. I stället är det ett slags kulturmord. Det är skönheten och lättjans bekvämlighet som drabbas. I oförstånd. För inte är det väl så att vandalerna inte vill ha en vacker stadspark? Inte är det väl så att vandalerna tycker att det är onödigt med en toalett och en livräddningsbåt vid badplatsen?
Tråkigt är det i alla fall att läsa om skadegörelsen. Och jag tror att vi har oss själva att skylla till viss del.
Om inte vuxensamhället lär barn och ungdomar ansvar och respekt så är det inte säkert att spärren finns. Föräldrar måste även under sommaren ta ansvar för sina ungdomar. Samhället måste också ge barn och ungdomar större inflytande.
Om ungdomar genom barnfullmäktige och ungdomsråd får vara med och bestämma vad kommunens pengar ska användas till så tror jag att medvetenheten och ansvaret ökar. Får ungdomar i högre grad än idag vara med och köpa in saker till rastaktiviteter så minskar skadegörelsen. Om eleverna själva får vara med och bestämma om skolgårdens utformning och hjälpa till med exempelvis målning så minskar skadegörelsen. Man förstör inte sina egna saker!
Andra bloggar om: skadegörelse, vandalism, politik, samhälle, fliseryd, ankarsrum, oskarshamn, mönsterås, skolan, skolpolitik, demokrati, ungdomsråd, skiren, barnkonventionen
1 kommentar:
Just sådana modeller som ungdomsråd, skolråd etc har redan provats. Tyvärr känns det i de fall sådana råd fungerar bara som att det blir en slags förlängning av den vanliga byråkratin, den lever ett eget liv istället för att betjäna sina medborgare/elever.
Istället fastnar man i samma problem som många fackliga organisationer gör, antingen blir org. som ett "gummiband" som brister för att föreningen bara har med sig "avantgardet" och inte resten av medlemmarna vilket leder till motsättningar mellan grupperna eller så dör/lever man på konstgjord andning för att det är ett "måste" som ingen är särskilt intresserad av. I och med att skolan är en så speciell arbetsplats som den är där man vet att man kommer sluta till sist så är dessa tendenser extra tydliga där.
Skicka en kommentar