Senaste veckan i bilder #30

Inför sommaren kom det upp några roliga skyltar i Kalmar. I fredags hängde jag lite runt några av dessa skyltar och väntade in att det skulle bli en bild. Det blev lite motstridig effekt i bilderna som jag tycker blev kul.

Det blev lite dans också i veckoslutet. Fliseryds hembygdsförening firade 75 år och Pataholms folkdansgille var där och dansade. Passade på att köpa en hemstickad mössa inför vintern. Idag var det Pataholm och kulturdag som stod på programmet. Köpte knäckebröd bakat i en av byarna i socknen och så åt jag ostkaka och grädde förstås.

Hamnfestivalen i Oskarshamn kändes avslagen. Det är mest öltältet som drar allmogen. Jag kände ingen lust alls att försöka plåta i minglet. Jag känner mig inte alls lika bekväm som på exempelvis Latitud eller Hultsfred. Vet inte om folk dricker mer när de inte betalat inträde för att höra musiken?

På scenen kan man dock se en del lokala guldkorn. Mixed Dance Crew gillar jag som ni vet. De hade med ett parkourinslag som jag hoppas kunna plåta fler gånger. Det är urbant och bildmässigt.

Jag måste säga att det känns bedrövligt att det inte blev några Sjöfartsdagar vid Norra kajen i Oskarshamn i år. Detta inarbetade koncept som dragit massor med folk och på ett perfekt sätt kompletterat Hamnfestivalen samma helg. Det tar tid att bygga upp men är enkelt att rasera.

20 bilder från ett annat Latitud 57

De senaste fyra dagarna har för min del präglats av familjefestivalen Latitud 57 i Oskarshamn. Det är sjätte året som jag är med på festivalen som arrangörens fotograf och det är kanske årets glassigaste fotojobb. Inget annat jobb träffar man så många glada och trevliga människor på.

Föreningslivet är involverat med uppbyggnad och rivning av området. IK Oskarshamn sköter öltälten på området. Sen är det lokala företagare som hjälper till med mycket runt festivalen. Först lite bilder från uppbyggnaden av området. Instängsling, paus i arbetet, lilla scenen och backstageområdet som byggs upp.

Festivalgeneralen Christian Åberg som har koll på allt verkar ovanligt lugn, jag hann till och med ta en bild av honom. Nedanför IK Oskarshamns tränare Fredrik Söderström som ser till att hans lag arbetar när IK:s öltält byggs upp. Det går väl sisådär... IK Oskarshamn ser till att oskarshamnarna inte behöver törsta.

Packade ner två hus i kameraväskan, men använde bara ett hus och enbart vidvinkel. 17-40 mm och 24-70 mm. Jag vill vara nära och ha kontakt med dem jag fotograferar. Det är min bildstil. Nedanför Dregen från Backyard Babies som hoppar över mig, sen Viktor och Samir. Därefter Joey Tempest som visar attityd, men jag blev inte rädd :p

Backstage ser de till att godisskålarna är välfyllda när jag kommer. 

En av huvudaktörerna var Niklas Strömstedt. Jag tror det var första gången jag såg honom live. Jag har några enstaka skivor med honom, han slog igenom när jag var typ arton med fågeln de körde över och begravde på vägen från Lidingö. Men hans konsert på Latitud 57 var så jäkla fin. Han var så ödmjuk och levererade hits och pratade om sin pappa, publicisten Bo Strömstredt som avled häromveckan. 

Niklas Strömstedt har skrivit många hits som man inte tänker på. Bland annat berättade han historien bakom Byns enda blondin som han skrev till Sven-Ingvars och så körde han Marie i växeln som han skrev tillsammans med Gessle. 

Niotusen människor i publikhavet och så mycket kärlek och vänskap. Jag var tvungen att gråta en skvätt, där jag stod mitt ute i folkmassan. Jag är sådär lite känslig av mig...

Konferenciererna väntar bakom lilla scenen där livet inte är så glamoröst. Nedanför Robert och Simone från Radio Oskarshamn.

När Europe laddade för extranumret, och ni vet vilket, hade jag gått upp på tredje våningen i mixertornet och skådade ner över ett publikhav som fick hela Brädholmen att gunga.

Men som sagt, The Final Count down och på söndagen ser det ut så här. Området är i princip nedplockat. Stora scenen var det tydligen ingen brådska med i år, men scenfolket har precis anlänt och börjat plocka ner den scenen också. Den är byggd på ett trailerflak och när scentaket sänks och sidorna viks upp så ser det ut som vilken långtradare som helst.

Christian har varit igång i princip dygnet runt i en vecka och hela tiden ringer mobilen och han fattar beslut och löser problem och däremellen springer han omkring och plockar med saker på området. Ständigt med lika mycket glädje och energi.

Nedanför ytterligare några av funktionärerna som plockar ner backstageområdet för detta år. Varje år tänker jag att det här var mäktigt, går det att överträffa? Vi får se 2017.

Här kan du se nästan 200 bilder från själva festivalen.

Bilder från Oskarshamns boxningsklubb

Åtta bilder från fem kommuner senaste veckan #44

Hösten rullar på och idag har det blivit november. Dags att montera innanfönstren. Tycker fortfarande att det nyss var sommar. På ett sätt skönt när arbetsdagarna rullar på smärtfritt. Ser hela tiden fram emot nästa lov – trots att jag senaste året återfått lusten till läraryrket.

I fredags var jag på konsert på Metropol i Hultsfred. Det måste vara tjugo år sedan jag senast var där på en konsert. Tror att det var Thåström jag såg där då – Peace, Love and Pitbulls. Industrislamrigt i mitten på 90-talet. Jag var en del på Metropol då, fotograferade inget, men pysslade med radio och intervjuade bland annat Popsicle och Wannadies, minns jag.

Nu är det nya tider och nya generationer och det är kul att se nya artister. Rookiefestivalen arrangeras av studenterna på Music Management. Det var flera bra akter i min stil. Bland annat gillade jag Julia Clara – enkla lågmälda melodier med välgjorda refränger framförda endast med gitarr och sång. Pilotsonen och Maria Hazell serverade njutbar pop.

Tidigare i veckan såg jag Taikon på dokumentärfilmklubben Doc Lounge i Kalmar. Det är en sevärd film om man är intresserad av svenskt 1900-tal. Martin Luther Kings möte med Katarina Taikon och hans förvåning över rasismen i Sverige var nytt för mig. Detta samtidigt som Ivar Lo Johanssons framhärdade i att romerna var en egen ras. Möjligen kan man ursäkta sossarnas behandling av romerna med tidsandan som rådde då. Men beklämmande är det att vi engagerat oss i de svartas kamp i USA och Sydafrika samtidigt som vi förvägrade romerna bostäder och utbildning i Sverige – helt i strid mot FN:s mänskliga rättigheter.

I veckans bildsvep skickar jag med en stämningsbild från allhelgonafirandet i Oskarshamn och höstbilder här hemifrån södra länet samt en nattbild med månljus från mitt villakvarter i Västervik.

Bilder från första majfirandet i Oskarshamn

Första gången på många år som det regnade på Första maj. Men lite regn stoppar ingen revolution. Så jag tog mig som vanligt till Oskarshamn där sossarna, vänstern och facket brukar fira gemensamt. Ylva Thörn var huvudtalare och för kulturinslaget stod i vanlig ordning Ung Aktiv.

Fastrarna har konst- och hantverksutställning i Skrikebo

Min fastrar Sivan Svenzén och Gunnel Henriksson ställer ut konst och textilhantverk i en liten stuga i Skrikebo, strax norr om Oskarshamn.  Klart jag åkte dit för att träffa dem, titta på konsten, fika och knäppa några bilder. Det var mysig stämning och ett tjugotal besökare redan första timmen under vernissagedagen. Utställningen pågår till och med 27 juli. Läs mer här.
 

Sivan längst till vänster och Gunnel längst till höger ställer ut.

Cider och salta pinnar är en självklarhet vid vernissage.

Sivan har gjort all konst.

Gunnel står för textilierna. Hon har tidigare ställt ut på OKG:s sommarutställning flera år.

Runt om i trädgården kunde man hitta mer konst.

I anslutning till utställningen finns också ett litet trädgårdscafé med hembakat.