Senaste dagarna har vi kunnat ta del av två exempel som tydligt visar att kommersiella intressen inte ska styra över samhällsservice.
Det började i fredags då Aktuellt berättade att telefoni inte längre är en självklarhet. I glesbygd i främst Norrland och Småland så finns inte tillgång till fast telefoni och ingen täckning för mobil i alla hushåll.
Post- och Telestyrelsen menade att det ska finnas. Telia svarade att det inte är deras ansvar eftersom de är en privat aktör på marknaden.
Det andra exemplet handlar om bensinmackar i glesbygden. På många orter där det bara finns en lanthandel kvar så tillhandahåller de även bensin. Kombinationen är ofta en förutsättning för att butik och mack ska bära sig.
Men bensinbolagen vill inte köra ut bränsle till mackarna på glesbygden eftersom det är mycket mindre lönsamt än att fylla på pumparna i storstäderna. Det riskerar både mackarna och butikernas framtid.
Två exempel som med all tydlighet visar att man inte kan överlåta samhällsansvar till privata aktörer. Näringsministern Maud Olofsson inser att stora väljargrupper kan drabbas och bjuder därför in till samtal. Aktieägarna sitter med trumf på hand, beredda att smörja kråset - som vanligt!
Andra bloggar om: politik, kapitalism, regeringen, glesbygd, landsbygd, planekonomi, telia, bensin, ekonomi
10 kommentarer:
Du träffar verkligen mitt i prick i detta inlägg.
"Sådan är Kapitalismen otack är den armes lön, det är de rikas paradis men ingen hör en fattigs bön"
Tack Nicke!
"Mitt i prick" stämmer förmodligen eftersom det inte kommer några kritiska kommentarer.
Den här utvecklingen har pågått under en lång tid redan. Att sälja bensin idag är något av det mest olönsamma som finns. En full tank räcker knappt till att driva elen till pumparna, och för att ta igen en bensintankssmitare krävs att man säljer minst 20 tankar till om jag inte minns fel.
Man tjänar mer å att sälja chockladkakor helt enkelt, och det är därför dagens bensinmackar mer liknar en dålig kopia av storstädernas Seven-Eleven än en riktig bilförsörjningsanläggning. Nu när oljepriset gått upp tjänar man än mer på att centralisera verksamheterna, och med många mackägare som kommer att pensionera sig de närmaste 10-20 åren så vet jag inte om det är utdraget lidande eller snabb halshuggning som är den bästa modellen för avvecklingen. Jag tippar på att det kommer finnas max 1000 bensinmackar i hela Sverige år 2030 oavsett vad och/eller vilket som än händer.
När vi väl kommer igång med elbilar kan vi tanka hemma vid huset och då slipper vi detta bekymmer.
Kvar är dock övrig service i glesbygd, som försvinner mer o mer.
Svårt för framför allt äldre människor.
Där har hon något att arbeta med, Maud O.
Thomas i Slöinge
Mauds problem är att försöka lösa de inomkapitalistiska kravet på ständiga produktions/säljökningar per enhet och samtidigt leda en rörelse som ska värna om en levande landsbygd, småföretagare m.fl. vilka tar stryk av just sådana nedskärningar. Då ekvationen löser sig väldigt dåligt i en liberal marknadsekonomi där marknadens aktörer skall agera fritt blir man antingen tvungen att stödja sådana företag tills statsekonomin kollapsar som på Nils G. Åslings tid eller så reglerar man ekonomin med konkurrensregler m.m. Oavsett vilket fungerar det bara till en viss gräns (i fallet med konkurrenslagstiftningen så kan vi ta en titt på EU, där Scanias och Volvo lastvagnars samgående stoppades p.g.a. att det skulle dominera den svenska marknaden medan Scania och MAN inte skulle dominera den europeiska marknaden i stort. Med ett sådant perspektiv skulle det inte göra något om alla mackar i Malmö och Karlskrona stänger, man kan hänvisa bilisterna till Köpenhamn eller Polen eftersom det finns bro/färjor dit). Det är därför det i kristider blir så lockande för centerpartister och andra småborgare att hänfalla åt fascism, då man kan hålla sig flytande genom att plundra andra må det sedan vara judar eller arbetare. Hon må propagera hur mycket hon vill om fri marknad, men i en välutvecklad kapitalistisk ekonomi är det just småföretagen det vill säga hennes egen väljargrupp som tar stryk av sådant. För att ta ett annat exempel så räcker det att kolla med hur många fristående möbelhandlare som försvunnit i Sverige sedan IKEA blev marknadsledande, de är inte så få.
Tack för läsvärda kommentarer. Det stämmer säkert att det inte är särskilt lönsamt att sälja bensin på landsbygden. Däremot finns sannolikt en lockande synergieffekt mellan livsmedelsdelen och bensinen. Jag har tidigare, på annan webbplats, skrivit om vad som hände i Fårbo, där OKQ8 tvingade macken att sälja bensinen till högre pris än i närliggande Oskarshamn.
Elbilarna kommer, men gasställen lär förmodligen att behövas framöver. Då reduceras bensin till att säljas på flaska till bensinkramande fanatiker. Men dit är förmodligen ett par decennier.
Den sista kommentaren var en svavelosande uppgörelse med finansekonomi. Tack, jag delar dina resonemang!
Anonym nr 3 ovan:
Men Mauds väljargrupp är väl numer de där som håller till vid Stureplan (tror hon i alla fall). Hon har ju försökt göra allvar av skämtet att om politikerna inte är nöjda med folket får de väl välja ett nytt folk.
Kerstin:
Poängen är inte att dagens centerpartister är/skulle vara fascister, poängen är att samma krafter som stödjer dagens Centerparti skulle utan tvekan stödja ett fascistiskt alternativ vid ett hårdare läge i samhället, som i mellankrigstida Europa. Därmed inte sagt att vi är där eller helt och hållet på väg dit just nu.
Senaste anonym:
Men det är inget nytt. Centerpartiet, då med namnet Bondeförbundet, var ju rejält brunt under 30-talet. Många av dem föll pladask för Blut und Boden-ideologin.
Det stämmer fortfarande på centerpartiet, det man sade om bondeförbundet när jag var ung och på grund av ett av Hedlunds, dåvarande partiledaren, favorituttryck att "Vi inom Bondeförbundet har alltid velat....., vilket snart blev: Bondeförbundet (Centern idag alltså) har alltid velat - och kommer alltid att vela.
Ja, här är i alla fall en som längtar ihjäl sig efter en egen bil och jag hoppas vid gud att det finns bensinstationer också och Ikea räcker gott för mig.
Amen! hälsar Elisabet.
(Ja, centerpartist är jag också.)
Skicka en kommentar