Förra året föll börsbolagens vinster med 16 procent. Men direktörerna höjde sina löner med 21 procent. Samtidigt ökade arbetarnas och tjänstemännens löner med knappt fyra procent, berättar Svenska Dagbladet.
Senaste fyra åren har direktörerna höjt sina löner med 91 procent. Under samma period har arbetarnas löner ökat med 13 procent.
De fyra bäst betalda direktörerna fick hundra miljoner i lön för år 2007. Det motsvarar ungefär 362 arbetarlöner. Börsbolagens direktörers medellön är 3,3 miljoner kronor per år, vilket motsvarar 12 arbetarlöner.
Direktörerna sparkar arbetare samtidigt som effektiviteten ökas. Det sliter ut personalen som blir sjuk. Regeringen understödjer direktörerna genom att trakassera sjuka och arbetslösa. Nu räcker det inte med att vädra de röda fanorna en gång om året. Det är dags att slipa knivarna och ladda gevären och sätta fart på revolutionen!
Andra bloggar om: ekonomi, politik, revolution, direktörer, löner, lönerörelse, direktörslöner, regeringen
11 kommentarer:
Delar din analys av löneutvecklingen, men kan inte tro att du menar allvar med din sista mening?! Vilka skall utsättas för knivarna och gevären? Man har väl inte rätt att döda rika eller politiker som driver en orättfärdig politik? De får väl störtas med demokratiska medel.
Det som kallas "demokrati" i västländerna minskar jämlikheten och ökar orättvisorna i samhället. Det är med denna demokrati som överklassen försvarar alla beslut som ökar klasskillnaderna.
Nej jag tror inte på dagens demokrati. Jag vill se en direktdemokrati där de stora besluten förankras hos stora medborgargrupper och de nära besluten via samhällsföreningar.
Ok, det kan jag hålla med om. Den tanken är sympatisk i grunden. En komplikation som kan uppstå när det gäller lokal beslut är att det blir starka lokala aktörer som tar över. Den som är starkast i samhällsföreningen bestämmer. De som inte är aktiva eller tysta blir överkörda. Men så är det kanske redan i kommunerna. Fördelen med representativ demokrati är att även de tysta som inte orkar ta för sig på det lokala mötet faktiskt kan påverka i någon mån.
"De [politikerna] får väl störtas med demokratiska medel."
Man kan hoppas, men det är inget man alltid kan räkna med.
"Demokrati" har numera blivit en allomfattande god men tom beskrivning. På något magiskt vis så ska det finnas någon sorts allmän demokrati som i sin tur skall ge största möjliga antal största möjliga delaktighet i beslutsprocessen.
Läser man sedan vad ett geni som detta tycker:
http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=774134
Inser man snabbt att när vanligt folk protesterar mot orättvisor så uppmärksammar profitdrivna direktörer, som för övrigt bidragit till orättvisorna, att arbetarna är odemokratiska med sitt beteende och går då över till att använda demokrati som ett slagord när något går emot dem. Speciellt när svenska arbetare inte går med på att stå med mössan i hand.
Ok, så slutsatsen från er andra är alltså att alla som är missnöjda med rika direktörer (som undertecknad) har rätt att ta till vapen? Ja, i så fall finns det ju partier även för er, exempelvis Kommunistiska Partiet (tidigare KPML(R). Vänsterpartiet tar så vitt jag vet avstånd från våldsam revolution numera.
Vem har skrivit något om rätt eller fel? Vem är det du frågar om lov?
Min poäng är att det är en kvalitativ skillnad på demokratin i ett klassamhälle och ett klasslöst samhälle; jag vill avveckla den nuvarande demokratin och ersätta den med en annan, och jag utgår från att borgeliga demokrater tänker göra allt för att sabba projektet. Metoderna, hur vägen dit skall se ut, måste anpassas till situationen. I dagens Sverige finns det ingen anledning att skjuta folk och då är det debatterande och stödjandet av befintliga riktningar i ett annat samhälle som gäller.
Dock utesluter jag inte "odemokratiska" medel mot motståndare beroende på omständigheterna; se motståndsrörelserna under världskriget. Förstår du?
Jag utgår från att alla människor har samma värde oavsett klass, kön, nation etc etc. Ingen har rätt att döda någon annan för att utrota orättvisor, hämnas etc. Att jämföra klasskamp inkluderande våld med motståndsrörelser under andra världskriget ter sig absurt. Man kämpade mot nazismen. De flesta människor i vår värld har dock fallit offer för kommunismen i alla dess former. För att införa det klasslösa samhället måste vissa människor avrättas eftersom de inte frivilligt vill gå dit. Är det den sortens "demokrati" du förespråkar så betackar jag mig. Dessutom har alla kommunistiska experiment skapat sina egna eliter. Man behöver inte ens gå till Sovjet eller Kina eller Kuba. Det räcker med att se på alla kollektiv som fanns i Sverige på 70-talet. En sällan skådad pennalism frodades där.
Och vilka är arbetarklass i Sverige? Industri arbetare har lyckats väl. Facket är starkt i Sverige. Nej Sveriges underklass är de arbetslösa och hemlösa. Men de har heder och integritet nog att inte vässa sina knivar.
"Jag utgår från att alla människor har samma värde oavsett klass, kön, nation etc etc. Ingen har rätt att döda någon annan för att utrota orättvisor, hämnas etc."
Aldrig skrivit något annat.
Däremot är det du som borde fundera över var denna "rätt" kommer ifrån.
Hade inte även slavägarna på sin tid "rätt" till att äga slavar? Greven rätt att hålla sig med livegna bönder? Vad göra om slavägaren inte frivilligt går med på att släppa en fri?
"Att jämföra klasskamp inkluderande våld med motståndsrörelser under andra världskriget ter sig absurt"
Det var ett exempel på hur politisk kamp kan te sig beroende på omständigheterna. Har aldrig jämfört motståndskamp mot nazister med klasskamp. Däremot är du nog överens om att det inte fanns några andra möjligheter att protestera på den tiden, i det samhället som rådde då.
"De flesta människor i vår värld har dock fallit offer för kommunismen i alla dess former"
Till att börja med har det inte existerat några självutnämnda kommunistiska länder. Samtliga, från Sovjet till röda khmerer och Nordkorea, har kallat sig socialister.
För det andra har kommunismen ännu inte prövats. De gånger kommunist/socialistpartier segrat har det varit i underutvecklade bondesamhällen där många snabbt sett fördelarna med att byta samhällsskick, t.ex. för att bli av med godsägare över sig. Vilket inte hindrade Lenin senare från att introducera taylorism och löpande band samt erkänna att man byggde statskapitalism som han iofs trodde var bättre än vanlig kapitalism.
Kommunismen har ännu inte prövats i ett havererat industrisamhälle som Marx förutsåg, allt annat är nog dömt att misslyckas.
"För att införa det klasslösa samhället måste vissa människor avrättas eftersom de inte frivilligt vill gå dit"
Men jag ser inte våld som ett huvudsakligt medel, jag säger bara att det inte kan uteslutas bl.a. beroende på att makt bygger på våld eller hotet om detsamma.
Jämför med när adelsmännen gick med på att rösta för att avskaffa ståndssamhället i Sverige 1865 - De röstade själva för det, men det hade nog inte skett om det inte hade varit för att tiotusentals människor samlats utanför Riddarhuset och hotat med lynchning om de inte röstat för beslutet. Hot om våld från arbetarnas sida fick f.ö. SAF att gå med på Saltsjöbadskompromissen.
"Det räcker med att se på alla kollektiv som fanns i Sverige på 70-talet. En sällan skådad pennalism frodades där."
Håller med, hippies är skräp.
Ingen har sagt att du måste dela badrum med andra.
"Och vilka är arbetarklass i Sverige? Industri arbetare har lyckats väl. Facket är starkt i Sverige. Nej Sveriges underklass är de arbetslösa och hemlösa. Men de har heder och integritet nog att inte vässa sina knivar."
Lönearbetar du så tillhör du arbetarklassen, spelar ingen roll om du är en sopgubbe, kassörska, industriarbetare, pappvändare eller läkare.
Att alla sedan inte uppfattar sig som arbetare och att det finns priviligerade tjänstemän är en annan sak liksom att det finns mellanskikt som konsulter, egenföretagare m.m. , vi kan diskutera klassmedvetande om du vill?
Klassmedvetenade och klass är inte särskilt intressanta analysredskaåp för mig. Men E.P. Thompson har ett bra resonemang om detta i sina böcker. Han kritiserar de strukturella marxisterna och lyfter fram arbetarren som självständig aktör. Han kritiserade också dem som menade att all moral var underordnad klasskampen. Thompson lyfte ju fram "kommunism med mänskligt ansikte".
Det faktum att sverigedemokratiska lärare får sparken medan man kan sitta och uppmana till samhällsomstörtande våldsamheter så länge man är kommunist säger en del om hur vänstervriden skolan är.
Anonym: Nu vet inte jag hur du sköter ditt arbete, men mitt arbete som lärare styrs av skollag och läroplan och där har inte jag hittat stöd för de tankar som jag för fram här på bloggen. Således är inte det heller något som ingår i min tjänsteutövning.
Däremot så har Sverige antagit de internationella konventioner som stipuerar att det står var och en fritt att uttrycka egna politiska åsikter och att även publicera dessa på exempelvis en blogg. Dessa regler gäller även om man till yrket råkar vara lärare.
Skicka en kommentar