På fredag är det 200 år sedan den svenska kungen förlorade sin makt. Den 13 mars 1809 avsattes Gustav IV Adolf i en oblodig militärkupp ledd av general Adlercreutz.
200 år senare vet fjäsket för kungligheterna ingen gräns. Statsministern och sossarnas partiledare, liksom kristdemokrater, folkpartister, centerpartister och naturligtvis Svenska Dagbladet och hela skvallerpressen och Sveriges Radio kryper runt kungafamiljen och daltar. Och sanningen att säga har jag noterat även några vänsterpartister stämma in i glädjeyran. Och Sverigedemokraterna har glömt att kungafamiljen både är invandrare och lever på bidrag då de önskar de unga tu lycka till.
Vilhelm Mobergs text från 1955 känns riktigt uppfriskande bitsk idag. Dessutom visade Moberg att han både var en duktig skribent och en ironisk samhällskritiker.
I en monarki uppkommer det alltid en anda av undersåtlighet, som icke är fria medborgare värdig. Kring konungen med Guds nåde och hans anförvanter har i alla tider uppblommat en rik flora av servilitet och inställsamhet, kryperi och allsköns fjäsk. Denna undersåtlighet kräver sina offer i de bästa kretsar. Jag har sett högt bildade personer, som i andra sammanhang har ådagalagt intelligens, mista sin mänskliga värdighet inför en kunglig person: I närvaro av en medlem av kungahuset har de alldeles tappat koncepterna och stått där som förvandlade och stammat i förvirring och betett sig på ett sätt som närmast kan kallas fjantigt. Kungadömet frammanar och utvecklar några av människans mest förödmjukande egenskaper: begäret att stå i gunst hos de höga, ivern att få umgås med dem, tjänstvilligheten till varje pris, den böjda ryggen inför överheten. Kungligheten får undersåtarna att förnedra sig själva även om det inte är deras avsikt. Till konungen och hans hov hör lakejen, och kungadömet har alltid alstrat lakejsjälar eller vad vi kallar hovmannamentalitet: Denna beskäftighet hos människor, som i varje situation är beredda att stå sin härskare till tjänst.- - - - -
Vilhelm Moberg, ur "Därför är jag republikan" 1955
För övrigt har jag noterat att medan kampen i USA står mellan republikaner och demokrater så står kampen i Sverige mellan republikaner och monarkister.
Andra bloggar om: folkpartiet, kungen, monarki, politik, samhälle, socialdemokraterna, sverigedemokraterna, vilhelm moberg
8 kommentarer:
Kungens sista riktigt stora försök att utöva makt var det berömda borggårdstalet som Gustav V höll 1914 i samband med bondetåget. Borggårdskrisen var riktigt allvarlig och det ryktades till och med om en konservativ statskupp. Sedan försökte Gustav V igen under andra världskriget där han förmodligen påverkade Sveriges eftergifter gentemot Tyskland.
Annars finns det flera sorters monarkister, precis som det finns flera varianter inom de flesta ismer. Själv är jag monarkist men emot arvkungadömet som Gustav Vasa införde. Före Vasa fanns det egentligen ett slags kontrakt mellan folket och kungen där kungen kunde avsättas om han inte fullgjorde sin del.
Mja, valkungadömet var väl inte så överdrivet demokratiskt, i alla fall inte vad det gller vanligt folk. Men visst är arvsmornarkin en mycekt märklig konstruktion.
De positiva sakerna jag kan se är att det är att vårda ett kulturarv och att kungen trots allt har liten politisk makt jämtemot en president, för det är väl alternativet.
En liten rolig fotnot i sammanhanget kan ju vara att kungenhuset måste vara kristna protestanter och får inte vara vuxendöpta ens en gång, religionsfriheten gäller alltså inte dem.
Är det någon som läser detta som vet om de har rösträtt?
Jag tror de har rösträtt men att de av hävd inte använder den. Lustig demokrati, eller hur?
Men låt nu Victoria, som ju är över 30, få gifta sig om hon så önskar. Jag önskar dem all lycka och ett roligt bröllop som jag givetvis förutsätter att de betalar utan skattepengar (även om jag har svårt att se hur det skulle gå till).
Befria kungahuset!
Tack för kommentarer.
Pelle: Kungen har rösträtt men utnyttjar den inte av principiella skäl. Jag kollade för säkerhets skull uppgiften som bekräftas på hovets hemsida.
Pelle: Nej inte var valkungadömet demokratiskt i vår mening, men ändå bättre än arvkungadömet. Dock har de svenska bönderna alltid varit väldigt självständiga och haft ganska stort självbestämmande ute i byarna. Så en slags lokal demokrati kan vi räkna med har funnits. När Gustav Vasa utmanade den fick han dackeupproret att ta itu med.
Personligen hade jag sett en nemokrati, jag menar vad f-n skall vi med statschefer till egentligen? Men praktiskt lär det inte vara genomförbart, vem skulle då statschefer i andra länder prata med om de nu ville prata med den svenske statschefen som nu inte finns?
Då ser jag hellre att vi bör se till att kungen representerar Sverige. Det vill säga kungen skall utsättas för arbetslinjen, han med. Kungen får bilda aktiebolag/enskild firma som vilken medborgare som helst och fakturera svenska staten de timmar han är på representation. Alternativt att Svenskt Näringsliv (inte den svenska arbetarklassen) går in i det nystartade Hovet AB och betalar kostnaderna för representation. Det har trots allt blivit kostnader på fyra miljarder för hovet sedan den nya grundlagen trädde i kraft 1975. Gynnar han nu svensk turistnäring så mycket som rojalisterna påstår, ja då ska de banne mig stå för fiolerna och inte låta svenska arbetare direkt betala kalaset!
Att SAP:s nära hundraåriga punkt på partiprogrammet att monarkin skall avskaffas varit på undantag sedan första världskriget slutade är ingen tillfällighet. Både Branting och Staaf delde ungefär samma uppfattningar bortsett från frågan om statligt/privat ägande i näringslivet och firade semester tillsammans under flera år; Branting var en drivande kraft i att socialdemokraterna i Sverige till skillnad från Finland inte drev på något inbördeskrig. Att Mona Sahlin därför skickar sina gratulationer trots att SAP till skillnad från förra gången det var kungligt bröllop och kronarvingesbröllop är i opposition och således inte av formella skäl behöver gratulera är därför inte några konstigheter. När det kommer till kritan har sossarna alltid ställt upp på herrarnas sida, vilket är en poäng som många antisocialister inte känt till när de tagit ställning för sin sak. Glöm inte vilka som beordrade in frikårer mot resningen i Berlin 1918-1919 och vilka som beordrade avrättningen av Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht!
Sverige behöver en riktig demokrati med maktdelning i verkställande makt, lagstiftande makt, dömande makt.
Varför inte en demokratisk konstitutionell monarki. Svenska folket får i fria val direkt välja sin konung eller drottning som erhåller den verkställande makten och blir Statschef, rikets högste företrädare. Kungen skulle kunna ha ungefär samma makt som den franska presidenten, som utser statsministern som utser regeringen, veto mot nya lagars införande, kan utlysa bindande folkomröstning, överbefälhavare, etc.
Riksdagen reformeras, genom att våra 25 landskap blir enmansvalkretsar, varje landskap utser en ledamot till riksdagen och har lika många röster som antalet valberättigade personer i landskapet. 25 åsikter från 25 landskaps representanter i riksadgen räcker bra, alla vet vem deras riksdagspolitiker är och vet exakt hur han/hon röstar i olika frågor och kan välja att rösta bort personen vid behöv. Från 349 till 25 ledamöter alltså.
Sedan behöver vi ett demokratiskt folkomröstningsinstitut med möjlighet för folk att dra igång folkomröstningar i angelägna frågor, så att politikerna inte kör över folkets vilja.
En konstitutions domstol med 9 eller 11 domare som kontrollerar att inga lagar strider mot konstitutionen.
Thats it, :-)
Skicka en kommentar