Fyra grånade män med läsglasögon klev in på scenen i Ronneby och rev av ett gäng låtar som alla hört men som var stora hits långt innan jag föddes. The Animals and friends kallar de sig numer när endast en av originalmedlemmarna finns kvar i bandet - trummisen - som var den ende jag inte lyckades få med på bild.
Hela konserten är lite charmigt mysig. Farbröderna ser ofarliga ut och står mest stilla som schackpjäser och det låter nästan som vilket coverband som helst. Och The Animals låtar är ju idag allmängods som också framförs av vilket coverband som helst.
Naturligtvis avslutas konserten strax innan midnatt med House of the Rising Sun.
Och när jag satt och åt frukosten på hotellet i morse så kom bandmedlemmarna och satte sig vid ett bord intill och det är nåt gulligt över gamla rockband som överlevt. För egentligen är de ju farbröder som förmodligen kan kalla sig både farfar och morfar men så rockar de loss ibland och ska leva upp till rockmyten, även om jag aldrig såg dem kasta ut några teveapparater genom hotellrumsfönstren. Och de såg nyktra och ordentliga ut också. Trevligt är ordet för konserten.
(Bilderna och filmen är fångade med mobilen.) En annan version av Animals and Friends.
- - - - -
Andra bloggar om: the animals, ronneby brunn, musik, kultur
3 kommentarer:
Jösses, jag är ju så gammal att jag kommer ihåg när de där pajsarna (riktiga Animals med Eric Burdon alltså) slog igenom i mitten av 60-talet. "We got to get out of this place" var populär bland jänkarna i Vietnam, och det förstår man ju.
Gamla rockare dör inte (under förutsättning att man hänger upp dem till vinterförvaring och sprutar lite malmedel på dem varje höst).
Björn: Så det är malmedlet som är hemligheten...
... ja, om det nu inte är någon annan skum kemikalie inblandad. De kanske blir nedstoppade i en formalintank under lågsäsong?
Skicka en kommentar