tisdag 6 oktober 2009
Hälften av klorofyllet kvar i bladet
Under en asp inne i skogen såg alla blad ut mer eller mindre på detta sätt. Halva bladet är grönt och halva gult. Läsekretsen får gärna komma med idéer eller kunskap om vad detta beror på.
Anledningen till att bladet gulnar på hösten, innan de faller av träden, är att träden återanvänder det gröna klorofyllet och suger tillbaka det ifrån bladet på hösten. Sen i vår när det växer ut nya blad så fylls de med det gamla klorofyllet.
Det är det gröna klorofyllet som är grunden för allt liv på jorden. Tack vare klorofyllet så växer allt grönt och blir gräs, sallad och frukter. Syre bildas som restprodukt från alla gröna växter vid denna process. Gräs, sallad och frukt blir till föda för djur och människor. Syret behöver vi för att kunna få ut energin ur kolhydraterna.
- - - - -
Bilden här ovan är en olöst gåta för mig. På den här länken finns ett gammalt matematiskt bekymmer som inte är nån gåta för mig. Men kan du förklara hur 64 plötsligt kan bli 65?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Har inget svar på frågan, men jag har noterat andra underligheter denna höst. Den var ju sen, så något färgsprak blir det inte i år.
Härhemma har lönnar, rönnar och björkar nästan inga blad kvar, men askarna, som normalt fäller alla sina löv efter någon frostnatt och först av alla träden, står med fullt lövade kronor fortfarande. Detta har jag aldrig varit med om tidigare.
Askarna här har också betett sig mycket underligt i år. Askarna runt mitt hus och hos bekanta i omgivningen släppte aldrig de vissna bladet från 2008 års sommar, utan de har hängt kvar. I våras kom det endast enstaka nya blad och askarna har sett döende ut i sin avsaknad av grönska, men däremot med vissna blad.
"Men kan du förklara hur 64 plötsligt kan bli 65?"
Nej, det kan jag inte. Men om det handlar om kossor så kan det bero på att en av dem fått en kalv som vuxit upp och blivit kossa.
Om askarna inte får nya löv så har de kanske drabbats av aksskottsjukan. Så de som ser döende ut är säkert döende.
Kanske är det samma sak på gång med våra askar. Somliga är klart drabbade men vi har tyckt att några verkar ha klarat sig. Jag har trott förstås att de inte skulle få nya skott bara, tappa blad och bli kala alltså.
Vi får väl se hur det blir med dem framöver.
Skicka en kommentar