Har varit lite trött på bloggandet några dagar. Men för att ni inte ska tro att jag kilat till de sälla jaktmarkerna vid fyrtio års ålder så kommer här ett litet livstecken. Så här ser det ut från mitt köksfönster ner mot Alsterån just nu.
Känns som den här oktobersöndagen är tänkt till oss naturromantiker som vill ta med kameran ut i skolgen och njuta av hösten när den är som finast.
4 kommentarer:
"kommer här ett litet livstecken"
Det var på tiden!
Ut och plåta, men inga löv, såna har vi sett nog av överallt. Nu vill vi se några vildsvin i din omgivning. Vare sig de hör till djuren eller mer mänskliga dito.
:-)
Det är tacksamt att plåta nu.
Ena dagen hög höstdag, nästa dag snötäcke över alltihop.
Hade jag inte dragit på mig en präktig influensa, hade jag tagit båten och gett mig ut och fotat.
Stilla med härliga speglingar av höstskruden i vattnet.
Det tröttnar man aldrig på.
Du lever, jag har haft mina funderingar....
Hej Tomas!
Tack, för en underbar blogg.
Trodde inte jag skulle hitta en sådan när jag sökte på din bok härom dagen! Tänkte jag skulle köpa den fast hittar den inte på internet.
Härligt att se att du lever iaf. Du har varit i mina tankar ända sedan skol tiden då man vart förstjust i dig. Tyvärr bor man ju inte kvar i de smålänska skogarna längre! =/
kram
Kul att höra från dig Madde.
Det är märkligt att man som lärare jobbar väldigt intensivt ihop med eleverna och sedan bara skiljs man och de allra flesta ser man aldrig någonsin mer. Det är elva år sedan jag jobbade med dig. Klart jag märkte att du var förtjust i mig. Jag tyckte du var gullig och jag har ibland funderat vad det blev av dig.
Skicka din postadress till mig via e-post så ska jag ordna så du får en bok! Kram.
Skicka en kommentar