Den här hösten blev jag ofrivilligt arbetslös när elevkullarna minskar. I dagarna var det sex månader sedan jag släppte ut mina nior för sista gången och de skingrades till olika gymnasieskolor. Sedan dess har jag så gott som dagligen tagit en promenad i skogen. Det är sånt som gör mig lycklig. En och annan bild har det ju också blivit till bloggen. När det dessutom faller snö så blir man ju ännu lyckligare. (Det här självporträttet tog jag med mobilen.)
Ibland hoppas jag på ett nytt lärarjobb. Ibland längtar jag till att prova något annat. Just nu kan jag tänka mig i stort sett vad som helst. Men det här halvåret har varit en bra återställare där jag kunnat ladda batterierna inför framtiden.
3 kommentarer:
Ja, det märks också i din blogg. Det känns varmt och ombonat här .., det känns som om du har hittat till något slags rofylld tillvaro .., en slags harmoni?
Ibland tänker jag att alla människor - i alla fall dom som så ville -, skulle få ha det så under ett halvår eller år.
Tänk, om den möjligheten fanns!
Att få ladda batterierna och fylla på kärlet.
Ja, det är väl samma sak det .-)
Tack Bettan. Jo alla människor borde få denna "möjlighet" nån gång. Framför allt tycker jag det är berikande att tvingas göra nya val ibland. Det skapar variation i livet. Ex byta jobb, byta bostad, byta partner, prova nya intressen osv.
Hur går det med "utanförskapet" om folk går omkring och mår bra? Det verkar snudd på samhällsfarligt! Alla måste ju vara sönderstressade och ständigt missnöjda med vad de nyss konsumerat så de måste konsumera ännu mer för att uppnå lyckan!
Skicka en kommentar