Tog återigen med mig långa telegluggen och gick till ett ställe där jag numer har hundraprocentig utdelning om jag vill fotografera havsörn. Tålamod behövs naturligtvis. Havsörnar är skygga och misstänksamma så jag ställer mig inne i en enbuske intill vägen, kanske 300 meter ifrån boet och härdar ut under tre kvart. Men det betalar sig.
Vid tre tillfällen under min väntan så visade den sig. Oftast började det med att kråkorna, som satt i trädtopparna runt omkring och som skymtar i nedre vänstra hörnet, började föra ett ofantligt oväsen, som för att varna alla fåglar omkring.
Alldeles ljudlöst seglar den fram över himlen. Den slog bara nåt enda slag med vingarna innan den började segla runt med sitt mäktiga vingspann. Men flygturen varade bara nåt tjugotal sekunder varje gång, innan den återvände. Men det var fullt tillräckligt för att sätta skräck i allt fågelliv runt omkring som blev mycket oroligt. Vid tredje flygturen lyckades jag få mina bilder och kunde därefter nöjt smyga hemåt.
8 kommentarer:
Imponerande Tomas med den uthålligheten, speciellt inne i en taggig enbuske! :o) Men det är klart, du fick ju lön för mödan och så även vi. Tack.
Tack Magnus. Jag hörde Mattias Klum förra våren berätta om hur han vadat genom farliga vatten och tillbringat veckor uppe i ett träd i regnskogen för att kunna fotografera nån liten apa. Så tre kvart i en enbuske kanske inte är så mycket att yvas över ;-)
Det har du rätt i men det beror på vem man är. personligen skulle jag inte ha tålamod att vänta så länge men det kanske är för naturfoto inte har blivit min grej ännu.
Ytterligare en "tokig" människa är Peter Gerdehag. Pratade med honom förra året vid ett uppdrag i Bråbos fina natur. Han sa han suttit 5 dagar i ett gömsle och varit knäpptyst och bara väntat!!! Har glömt vad han siktade efter med kameran för jag slutade lyssna efter han sa det och bara tänkte satan så motiverad...
Fågelskådarsläktet och de riktiga skogsmullarna kan ju sitta ute i skogen flera dagar. Den kategorin tillhör inte jag. Jag tar gärna en promenad i skogen och jag kan stå i en enbuske en halvtimme, men där går gränsen. Jag fotograferar det jag möter på vägen, så att säga.
I det här fallet fanns det mycket fågelliv att beskåda och när jag efter 5-10 minuter såg en stor flock kråkor skräna och alla fåglarna runt omkring visa oro så förstod jag att havsörnen fanns i närheten. Det lugnade ner sig och efter ytterligare tjugo minuter blev det på nytt oro. Då såg jag havsörnen men fick bara en suddig bild. Sen tog det bara tio minuter så visade den sig igen och då hann jag ta ett tiotal bilder.
Jag hade högst ordinär promenadklädsel, ett lätt och billigt 55-250 mm-objektiv på min EOS 1000D, inget stativ. Bilderna här ovan är beskurna så de visas i 100%, så bilderna är knappast något för tryck, utan mer som bloggunderhållning.
Avundsjuk!!!
Om jag fixar ett bärbart gömsle (lånar från grannar med bössor) och kommer med 300:an + teleconverter 2x hänger du med och visar var jag ska vara?
Ser du boet?
"numer har hundraprocentig utdelning", vissa har det bra.
Det måste finnas havsörn hos dig i Stockholmsskärgården!? Här finns det i Kalmar sund. Jag minns när jag läste biologi på nya institutionen vid hamnen i Kalmar, när vi stod och tittade på havsörn vid slottet.
Lite (eller väldigt mycket) avundsjuk blir jag allt. Jag var på Svinö i onsdags och råkade då se en havsörn mitt på sundet. Fick några bilder när den landade och sedan när den satt på isen. Fick dock förstora och beskära bilderna efteråt för att inte bara se en mörk plutt, men man ser klart och tydligt att det är en havsörn. Ja, kanske inte lika tydligt som på dina bilder men ändå :) om du är intresserad av att se bilderna finns dom på min blogg under kategorin Foto.
Lynn: Tack för kommentar. Jag tycker att dina havsörnsbilder är jättefina. Det är snyggt när du har fått med fyren lite suddig i bakgrunden. Mina bilder är också beskurna. För övrigt så gillar jag dina bilder på hägrar.
Skicka en kommentar