lördag 21 januari 2012

En grå dag

Jag har samlat ihop en bunt kommentarer från olika personer på Facebook idag som sammanfattar läget rätt så väl:

Jag tror att Juholt idag meddelar sin avgång kl 15. Jag hoppas att Håkan efter detta orkar engagera sig vidare, även om man sviks så av dem man trodde jobbade för samma övertygelse som en själv.
*
Om man tror att man kan få väljarna med sig genom att göra sig av med alla partiledare som borgarpressen kommer att förlöjliga så har man inte fattat vilket samhälle man lever i.
*
Såg att journalister häckade på Seven-eleven, dom bidar sin tid o slipar sina vapen till spektaklet på flanad... Golgata.
*
Maktspelet i (S) ger en besk och obehaglig eftersmak. Behandlingen av Håkan Juholt, av både media och vissa partikamrater har gått alldeles för långt och tonläget känns obehagligt.
*
Det uppenbart att vissa sossar inte var nöjda med valet av Juholt. Men varför på kongressen valdes han med acklamation? Varför förde man inte fram en eller flera motkandidater då istället. Det hade absolut varit det bästa för sånt här krypskytte skadar vilken organisation som helst!
*
Michael Damberg kommer att träda fram som öppen kandidat när dammet har lagt sig. Han har hållit käft och väntat på sin chans hela tiden, låtit de andra sköta den smutsiga delen.
Så långt andras kommentarer på Facebook. Själv tycker jag bara att det är tråkigt. Jag minns hur tongångarna var i Vänsterpartiet i mitten av 00-talet. Det fanns tendenser till personangrepp, men mestadels så handlade det om teknikaliteter som "kommunist" eller "förnyare". Jag var inte beredd på det, men hetsades att delta i stridigheterna. Det var då jag började fundera över om jag hade i politiken att göra.

Senaste tiden har samma tongångar läckt ut från Kristdemokraterna och det är förödande för partiet och politiken. Vad händer om Socialdemokraterna i eftermiddag står utan partiledare? Det känns inte som om det idag finns någon som utstrålar trygghet och som har alla medlemmars förtroende och kan samla partiet!

Socialdemokraterna har haft alla chanser senaste tiden – Carema och vinster på det offentliga, Carema och moderatkopplingen, restaurangmomsen och MacDonalds koppling till Moderaterna, statistik om det ökande utanförskapet, utrikesminister Carl Bildt och hans lögner kring sina smutsiga oljeaffärer och sjabblet med lärarlegitimationer. Men Socialdemokraterna har försatt alla dessa chanser och i stället ägnat sig åt att baktala sin egen partiledare som fått löpa gatlopp.

Moderaterna har 35% av väljarstödet, Socialdemokraterna 25%. Om någon förutspått detta för fem år sedan hade alla skrattat. Idag känns ingenting givet. Med ett splittrat (S) kan mycket väl Vänsterpartiet och/eller Miljöpartiet kliva fram som ledande oppositionsparti och (S) tyna bort som ytterligare ett otydligt mittenparti.

Jag har sedan flera år slutat med politiken. Men idag kände jag ett behov av att lätta lite på trycket. Håkan Juholt verkar ha nått vägs ände på sitt gatlopp. Inmålad i ett hörn i trygga Oskarshamn. Och det tycker jag är trist!

2 kommentarer:

Lasse Strömberg sa...

Sälv hoppades jag i det längsta att Juholt skulle dra alla vid näsan under sin pressträff i Oskarshamn. tyvärr gjorde han inte det.

tomasrj sa...

Jag hoppades naturligtvis också på det. Men jag var inte säker och vågade inte åka till Oskarshamn för att inte riskera att bli besviken. Nu börjar den verkliga krisen för (S).