Livekarusellen i Mönsterås

Jag har inte fotograferat livemusik sedan sommarens festivaler, så det var skönt att komma igång igen. På fredagskvällen var det dags för Livekarusellen på fritidsgården Solhem i Mönsterås. Livekarusellen hette tidigare Rockkarusellen och är en talangtävling över hela landet.
– Tanken med namnbytet är att bredda utbudet och locka fler artister inom fler genrer att delta, berättade en av arrangörerna i en paus. 583 band/artister är med i år och i Mönsterås deltog sex av dem. Vid varje deltävling finns en jury som tillsammans med publikröster sållar ut favoriterna som gör upp om de finaste priserna i en riksfinal i början av juni.

Först ut var bandet Fire. Två killar med varsin akustisk gitarr som de använde till finstämda melodier med engelsk text. Nästa band hette Dum i huet och hade lite halvgalna folkhemsrealistiska sånger på svenska.

Maria Skybäck var enda soloartist. Hon framförde existentiella sånger om ensamhet, självdestruktivitet och olycklig kärlek. Inte utan en viss ironi, vilket kanske behövs för att det inte ska bli patetiskt. Fjärde artist på Solhems scen var bandet Obligatorisk närvaro som spelade mer klassisk rock.

Beyond Mortality stod därnäst på scen. Jag hänger inte med längre på vad genrerna kallas, men jag skulle gissa på Death eller Gothic Metall. Det var tungt och slamrigt. De två första grupperna, Fire och Dum i huet stod ut musikaliskt och scenmässigt tillsammans med just Beyond Mortality och kvällens sista band GHIAB. Men jag undrar var tjejerna finns? På scenen räknade jag till tjugo killar och bara en ensam tjej. Är tjejerna hemma och gör sina läxor medan killarna häckar i replokalen, eller vad beror det på?

Ett band som överraskade positivt var GHIAB – kvällens enda Mönsteråsband och kvällens yngsta bandmedlemmar – merparten av killarna går första året på gymnasiet. När jag sett dem tidigare så har det varit pinsamt dåligt – ingen känsla och absolut ingen finess. Det är ett år sedan jag såg dem senast och idag var det ett helt annat band. Tajt, genomtänkt, alla på scenen drog åt samma håll. Inget tramsigt mellansnack, utan ösig musik i samma genre som Beyond Mortality – och det lät bra! Det är inte min typ av musik, så jag har ingen aning om hur bra de är i sin genre. Men GHIAB utvecklas och mognar och det vore kul om den utvecklingen fortsätter!