Nästan med i en tågolycka

Vid 11.37 stod jag i Högsby och väntade på tåget som skulle ta mig till Blomstermåla, då de ropade ut i högtalaren att tåget var försenat och beräknades avgå kl 11.45. Och tåget kom och jag klev på och det var nästan fullsatt och lokföraren beklagade förseningen som berodde på att bara två av de fyra motorerna fungerade.

I Blomstermåla klev jag av vid tio över tolv medan tåget fortsatte mot Kalmar. När tåget anlänt till Kalmar avgick ett annat Kustpilentåg mot Blomstermåla. Men det gick inget bra för den turen heller.


Tur däremot för bilföraren och de andra inblandade. En och en halv timme försenat hörde jag olyckståget rulla in på stationen inte långt från min bostad.


Och så blev allt försenat resandedagen före nyårsafton.

För snart fem år sedan var jag själv med på ett tåg då vi körde på en bil. Även då klarade sig bilföraren. Och det inträffar några påkörningar varje år på Stångådalsbanan mellan Kalmar och Linköping.

Svar på frågor om skolan

Här besvarar jag några kommentarer angående mitt tidigare inlägg om borgerliga alliansens förslag till segregerande gymnasieskola. Kommentarerna gäller dock skolan i allmänhet och främst grundskolan

Tyst och ordning; Det handlar om respekt för den som för tillfället har ordet. På samma sätt gäller respekt för andra människor. Självklart är det att betrakta som kränkning att tilltala någon annan lärare eller elev med nedsättande tillmälen. Personligen tror jag att den som själv blir tilltalad på det sättet också tilltalar andra så. Det är ett tecken på uppgivenhet.

Regler. När det gäller regler så gäller naturligtvis samma regler som i övriga samhället. Inte beslagtar man mobiler från folk på bion - utan det är sunt förnuft som gäller. Jag är helt övertygad om att alla elever ställer upp på det om de själva får vara med och bestämma att det ska vara mobilfritt.

Flum med att lägga upp scheman; Både FN:s barnkonvension som Sverige ratificerade 1989 och Sveriges skollag talar om att eleverna ska ha inflytande och vara med och styra. Och att det ska ske utifrån ålder och förmåga. Det här är upp till skolan och lärarna att genomföra.

Att arbeta med flexibla scheman kan vara ett sätt där eleverna lär sig att prioritera sin tid till de uppgifter som kräver mer tid. Det är också ett bra sätt för att få arbetsro. När man är på humör och mogen för ett visst arbetsmoment så finns möjlighet att genomföra uppgiften och att inte behöva sluta när det är som roligast.

Det är en inlärningsprocess och en del elever har svårare med detta än andra. Dessa elever ska naturligtvis få hjälp och stöd med att strukturera sin arbetstid.

Uppnåendemålen skolår 9; Jag är övertygad om att alla elever i vanlig grundskola (alltså inte särskolor och möjligen inte heller resursskolor) kan klara av målen för skolår 9. För att underlätta detta arbete krävs naturligtvis att eleven sätts i centrum och att undervisningen anpassas efter de enskilda eleven.

"Det hade jag aldrig klarat av i den åldern, att ta det ansvaret". Nej, det tror inte jag heller. För då gällde en annan attityd i samhället. Elever betraktades inte som tänkande individer. De skulle enbart hålla tyst och ta till sig det vuxenvärlden ansåg. Idag är demokratin även på intåg i skolans värld. Att våga ifrågasätta värderas högre än tyst inställsamhet.

(Här vill jag nämna två exempel från litteraturen. 1) Lärljungen Tomas som tvivlade på Jesu uppståndelse intill den stund då han själv fick möta den uppståndne och se såret och sticka fingrarna i såret. 2) Kejsarens nya kläder där det var en liten kille som utbrast "men han har ju ingenting på sig!" "Hör oskuldens röst", sade pappan och den ene viskade till den andre vad barnet hade sagt och snart ropade hela folkmassan "han har ingenting på sig". Först då gick det upp för kejsaren att han faktiskt var naken...)

"Ungar måste ha trist och träligt och jobbigt emellanåt för att utvecklas". Där håller jag med - det är ju så livet är - det motsäger inte heller något i mitt tidigare resonemang. Jag är inte förälder, men jag har arbetat inom skolan i drygt tio år och jag kan uppleva att vuxenvärlden alltför ofta styr vad barnen ska göra, i stället för att låta barnen ta egna initiativ och tänka själva. Jag tror på att tristess föder kreativitet.

Tomas hund- och kattblogg

29 december kl 19.44. Hunden banar väg genom skogen och jag kämpar på bakom. Det är förföriskt vackert i skogen när det snöar. Trots att det är nymåne och alldeles svart på himlen, så sipprar någon form av ljus igenom som kan reflekteras i snön och lysa upp decemberkvällen. Måste lära mig åka skidor så hunden kan dra mig.


30 december kl 10.48. Katterna tycker att det är roligt med snö. De kravlar omkring och gräver sig ner för att försöka få vittring på nån stackars stelfrusen mus som trycker under snön.

Alliansens gymnasieskola segregerar

Häromdagen kom den borgerliga alliansen ut från sitt gömställe där de suttit och tryckt sedan förra utspelet. Tidigare har det mest handlat om att kritisera socialdemokraterna och mobba Lars Ohly för vad han kallar sig. Eller så har de lekt titt-ut-leken och pratat om misstroendeförklaring och regeringens ansvar men bortsett från några bångstyriga centerpartister så blev det inget resultat där heller.

Nu har de plötsligt kommit med något eget. Och åter känner man igen politiken. Samma gamla segregerande högerpolitik.

Det handlar om nio punkter kring framtidens gymnasieskola. Nio punkter som segregerar. "Om kvastarna ska sopa bra får man inte slarva med skaften." Bland annat vill de att bara en del elever ska kunna plugga på högskola. De vill utestänga "praktiskt begåvade elever" från högskolor och universitet. "Spärrar och kvoter och testprogram är ett system för att sålla agnarna från vetet och föra var och en till hans rätta fålla."

– Antingen läser man in högskolebehörighet eller så läser man kärnämneskurser på en annan nivå där utbildningen är mer inriktad på yrkesutbildning. Då skulle fler kunna bli godkända och vi skulle få bättre yrkesutbildningar i Sverige.
Rottingmajoren Jan Björklund till Ekot

Det där systemet känner jag igen. Yrkesutbildningar som låser in identitetssökande 16-åringar på en väg som man ett år senare kanske inte alls önskar sig.

En märklighet i sammanhanget är centerns omsvängning. Centern var 1994 med och genomförde dagens gymnasieskola tillsammans med socialdemokraterna. Syftet då, liksom nu, är att alla får med sig en högskolebehörighet eller ganska höga kunskaper i gymnasieskolan.

Det är något helt annat än att dela upp elever i teoretiker och praktiker. Om skolan tillförs resurser exempelvis i form av fler lärare så kommer fler elever att nå målet för Godkänd.

När det gäller grundskola så finns elever som inte kommer att kunna nå dessa mål. Det kan bland annat bero på mognad, vilket i så fall innebär att de kan nå målen någon gång i framtiden.

Som lärare kan jag ibland känna mig tveksam till att ett litet antal elever kräver stora resurser för att förhoppningsvis nå målen. Det ställer krav på att skolan kan tilltala alla och eftersom eleverna är olika så krävs många olika modeller för att lyckas med detta. Tyvärr känns det många gånger som att vi skadar elever genom att påtvinga dem undervisning som de är absolut ovilliga att tillgodogöra sig.

Det här beror sannolikt på att skolan har tappat dessa elever i ett tidigare stadium.

Borgarna vill inte lösa dessa problem. I stället vill man ge upp den jämlikhet som uppnåtts inom utbildningsväsendet. Borgarna vill inte tala om pedagogik. Borgarna vill inte heller tala om elevers inflytande. I borgarnas skola finns ingen valfrihet. I borgarnas skola vill man inte se individen utan hellre hela kollektivet. Borgarna vill klassa eleverna så tidigt som möjligt. För att kunna finansiera vidlyftiga skattesänkningar snålar den borgerliga alliansen på skolan.

Se också
God morgon dekadens om borgarnas skola
Kalle Larsson om borgarnas skola

Våldsverkare gör Knutby och Israel kända

Det börjar närma sig två år sedan två dramer som gett ringar på vattnet utspelade sig i Sverige. Dels dramat i Knutby och dels dramat kring Stockholms Internationella forum.

När de fotograferades tillsammans för tidningen Israels vän nr 2 2003 så anade de nog föga att de två skulle bli världskändisar ungefär samtidigt - den ene som mördare och den andre som odemokrat.

Nu rasar man i Israel mot den svenska yttrandefriheten. ”Mitt land är i krig. Det här är inte konst. Det är ett upprop till folkmord”, säger ambassadören.

Det påminner om när Nazityskland under Andra världskriget försökte censurera Karl Gerhards uppmärksammade revynummer ”Den ökända hästen från Troja”, som starkt kritiserade tyskarnas närvaro i Europa.

Tomas Jonsson, 20 januari 2004

Den 26 januari 2004 öppnades Stockholms Internationella Forum med rubriken ”Att förebygga folkmord”. I samband med konferensen arrangerades flera utställningar. Konferensen fokuserade kring att tolerans och förståelse behövs för att förebygga konflikter och krig.

Det var då som israels Sverigeambassadör Zvi Mazel handgripligen gav sig på och förstörde ett konstverk på Historiska museet.

En av Sveriges grundlagar handlar om yttrandefrihet. Den medger att vi i Sverige ska kunna uttrycka oss fritt i tal och skrift. Hit hör även andra uttrycksformer som film, musik och konstverk. När israels ambassadör vandaliserade ett konstverk, visade han tydligt att han inte respekterar demokratiska värderingar i allmänhet och yttrandefriheten i synnerhet. Israel gav ambassadören sitt fulla stöd.

Knutby behöver väl knappast nån närmare presentation. Orten där bland andra professorn i kriminologi Leif GW Persson bott, blev huvudplats för ett morddrama som började med en anmälan om skottlossning den 10 januari. Arton dagar senare greps Helge Fossmo som misstänkt för inblandning i mordet. Det slutar med att hovrätten i november dömer honom till livstids fängelse för mord.

Men på bilden här ovan så är allt frid och fröjd.

Mer läsvärt om Israels förehavanden finns hos Jinge!

Med minnen tillbaka till vardagen

Julafton kl 13.14. Hunden och jag är ute och går. Runt huset finns flera ställen där unggranar växer. Bilspår ledde fram till små runda plättar här och var där det stått en gran, men nu bara återstod en liten stubbe. Vid ett ställe verkade grantjuvarna till och med haft picnic. Julen är tydligen traditionstyngd!



Julafton kl 22.16. Julen är avkoppling - det är då man kan läsa och isolera sig från vardagen. Efter tips plockade jag med mig Torbjörn Flygts Underdog - en bok som jag köpte för flera år sedan, men som blivit stående i bokhyllan. (Jag var tidigare med i flera bokklubbar, men glömde alltid avbeställa och det här är en sån bok - köpt mot min vilja...). Återkommer till boken i ett annat inlägg. Den andra boken är Claes Hylingers Kvällarna på pärlan som hör julen till.

För husfridens skull så bor jag i ena änden av det gamla huset från 1800-talet. För husfridens skull bör man också undvika att diskutera politik... Kakelugnen måste eldas varje kväll - det drar kallt genom golvets ekplankor.



Juldagen kl 08.46. När juldagsmorgon glimmar, jag vill till stallet gå... Frosten bildar vackra mönster i glasrutorna på verandan. Solen på väg upp över horisonten och kastar sitt sken i trädtopparna på andra sidan vägen.



Annandag jul kl 21.40. Först plockade jag fram Flamman. Den ena av katterna blev lite tokig och började riva och bita i tidningen. När jag sedan tog fram Proletären så blev han helt galen - högg djupa hål genom tidningen. Proletären kan tydligen konsten att reta upp...



28 december kl 10.47. Två mil mellan helg och vardag, mellan land och stad (eller vad nu vardagen är?). Riksväg 34 är snötäckt och utanför fönstret fortsätter det att snöa. Bilden är tagen strax söder om Ruda.

Det korta avståndet mellan arbete och rekreation inbjuder till rymningar då vardagens kalender så tillåter. Därför behöver aldrig helgen ta slut...

Expressen är inte längre schyssta

Elisabeth Tarras-Wahlberg må vara monarkist, och det får hon väl vara, vi lever i ett relativt fritt land. Vad gäller monarkin håller jag inte med henne.

Men jag tycker att hon har skrivit en bra debattartikel i Dagens Nyheter idag. Inte särskilt häpnadsväckande - för hon skriver det vi alla redan misstänkt, nämligen att Expressens förre chefredaktör Joakim Berners devis att Expressen ska vara en schysst tidning inte längre gäller.

Det som är så bra, är att hon härmed visar att Expressens nuvarande chefredaktör Otto "Kolla aldrig ett smaskigt rykte" Sjöberg faktiskt ljög då han påstod att artikeln om Persbrant var en enskild olycka i arbetet.

Tarras-Wahlberg visar att det inte var en enskild olycka. Hon visar på att Expressen satt i system att inte längre granska makten. I stället har han och tidningen övergått till att agera med egna maktmetoder mot vanliga och ovanliga människor. Det vet Mikael Persbrant, kungabarnen och många andra kändisar.

Det är också något som P O Enquist och Anders Ehnmark noterat, nämligen att Otto Sjöberg värderar Expressens profitbegär högre än de journalistiska kvalitéerna.

Konkurrensen för att få arbeta på Expressen och andra medier är stor. Det är provanställningar, projektanställningar och vikariat som gäller för väldigt många av dessa. De som underkastar sig chefredaktören och medgörligt kryper omkring i trädgårdarna och fotograferar i fönstren hos folk får naturligtvis fortsatt arbete. Liksom de som godtyckligt broderar ut texten kring ett rykte. Värre går det sannolikt för de seriösa som inte vill sänka sig till skandaljournalistikens träskmarker.

Det medför att Expressen undergräver sig själva. Inget är säkert därför att det "stått i tidningen". Definitivt inte sant om det stått i Expressen. Det vet Mikael Persbrant och säkert även Elisabeth Tarras-Wahlberg.

Ett exempel på kvällspressens ryktesspridning
Ögonblick i norr - Jag måste böja mig

Gröt och mjölk ger livet mening!

Vid julen ska man vara snäll, så jag tänker inte skriva några elakheter denna gång, utan jag nöjer mig med att vara givmild och god. Därför bjuder jag på en länk till nyhetsbyrån Reuters som valt ut fyrtio bilder från 2005.

Det är ett roligt urval med bilder som inte setts i tidningen. Det kanske också delvis är ett urvalskriterium. Bilderna manar till eftertanke. Favoriten är den lilla flickan som sätter fingrarna i öronen när Storbritanniens premiärminister Tony Blair talar (jämför "kejsaren är ju naken").

Nu ser jag mest fram mot julbordets läckerheter. Snapsen till sillen och likören till det påföljande godiset. En tallrik härlig julgröt på morgonen hör också till. För som det heter:

Gröt och mjölk i mild förening
ger en vink om livets mening

Ta det lugnt med julsnapsen!

Reuters - 40 bilder från 2005

Bryt julens ensamhet

Jag har en bekant som länge upplevde julen som en stor plåga. Trots att han har ett bra jobb, där han träffar många människor, så var han ensam under julledigheten. Hela julhelgen genomled han ensam.

Han upplevde att han var den enda ensamma, medan alla andra hade sina familjer eller sällskap. Men samtidigt så anade han att några halvt bekanta till honom också satt ensamma. Flera av dem var ”nya” svenskar, människor utan rötter i Sverige, utan familjer, utan kunskaper om det svenska julfirandet. Det var människor som blev överblivna på julaftonen.

En jul bestämde han sig för att göra något åt det hela. Han ”gjorde en Emil” och bjöd in alla de ensamma han kände. Han bad dem dessutom att ta med sig sina ensamma vänner.

Det droppade in allt fler människor i hans hem under julaftonens eftermiddag. Det blev en stor och tämligen brokig skara. Nog var det lite ansträngt i början, men med förplägnad löstes det hela. Han hade förberett med skinka, Janssons frestelse och julmust. Köttbullar, rödkål, prinskorv och brysselkål.

Allt efter att festmaten gick åt så lättade också samtalen allt mer. När det var dags för Ris á la Malta så hade många nya band knutits. Ingen var ensam, ingen var hungrig, alla trivdes i gemenskapen. En av kvinnorna i sällskapet blev också så småningom hans hustru.

Av deras barns ålder att döma, gissar jag att den första julfesten ägde rum i mitten av 1990-talet. Nu har han skaffat sig ett större hus. Och det behövs, för julfesterna har blivit en tradition som numer lockar ett trettiotal personer varje år. De behöver inte längre sitta ensamma under julen.

Dödsstraff garanterar billiga kinesiska leksaker

Grattis alla barn som på julafton öppnar paket tillverkade i världens största diktatur, eller som Lars Leijonborg beskrev landet ifråga, när han var där i somras: Det är varken rött eller gult, det är liberalt med en härlig tillväxt och ett flitigt folk.

Lars Ohly kallar sig inte längre kommunist och det är alla väldigt glada över – särskilt folkpartiet som inte tycker att kommunister är så bra – såvida de inte tillverkar billiga leksaker till svenska barn, för det är de duktiga på borta i Mittens rike.

3.400 människor avrättades förra året i Kina – det gläder säkert de svenska lågprisbutikerna. Fyra miljoner kineser deltog i något av de 74.000 uppror som genomfördes i Kina förra året. Bra att polisen är så effektiv att inget av upproren lyckades, för då hade leksakerna blivit dyra.

Bara inte Ohly kallar sig kommunist så är allt frid och fröjd, synd förstås för alla de döda.