Oj vad billigt det blev med konkurrens

I januari noterade jag att EON tänkte höja elpriset med hänvisning till omvärlden. Det märkliga i kråksången var att EON säljer el som produceras i Sverige och som säljs till svenska kunder, men eftersom omvärlden höjde priset så tänkte även EON höja priset utan egentlig anledning.

Idag berättar Svenska Dagbladet att de svenska elbolagen höjer priset på el trots att elpriset på nordiska börsen halverats de senaste tre månaderna.

EON och Vattenfall verkar arbeta i symbios för att se till att elpriset hålls uppe. Kartellbildning kallades sånt tidigare. Nu med avreglerad elmarknad som skulle ge oss konsumenter billigare el så kallas det "fri konkurrens".

Inte fasiken blev elen billigare för att den avreglerades! Det här är bara ytterligare ett exempel på att kapitalism, avreglering och privata intressen leder till dyrare produkter.

Andra bloggar om: politik, kapitalism, avreglering, elpriset, eon, vattenfall

Lite kaffe blidkar politikernas konsensus

Idag berättar tidningen Nyheterna om ett delikat ärende i Oskarshamn. Lastbilstillverkaren Scania uppförde ett svartbygge som valsat runt i tidningarna senaste året. Byggnadsnämnden beordrade att det skulle rivas och att detaljplanen skulle följas.

Men idag skriver Nyheterna att nämndens ledamöter blivit hembjudna till Scania-chefen på kaffe och vips så ändrade en kristdemokrat uppfattning och nu kommer svartbygget att bli vitt som oskulden.

Sånt här har hänt tidigare i Oskarshamn och så länge det finns politiker som ger andra spelregler för societeten så kommer vi att få se det igen. Det är sånt som kallas korruption!

Andra bloggar om: politik, korruption, kristdemokraterna, oskarshamn, scania

Rottingmajoren saknar förtroende för unga

Nej, det blev ingen succé för utspelet från skolminister Jan Björklund om att avbryta försöket med möjlighet till elevmajoritet på gymnasieskolor. Kanske det beror på att Björklund, även kallad rottingmajoren eller skoltalibanen, slungade ur sig förslaget utan att ha kollat fakta och erfarenhet.

Sedan 1997 pågår försöket med elevmajoritet i skolornas styrelse. Ett trettiotal kommuner har nappat på idén och gett eleverna vissa ”ansvars- och
beslutsfunktioner”.

Försöket kom till efter en överenskommelse mellan socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet, kristdemokraterna och centerpartiet. Men nu har kristdemokraterna och centern bytt åsikt efter en snärt från den moderata partipiskan.

Elever vill diskutera upplägget av undervisningen, men väldigt få är intresserade av att styra hela sin skola.
Rottingmajoren Jan Björklund

Det är alldeles uppenbart att Rottingmajoren inte talat med elever, lärare eller rektor på Ale-gymnasiet, för då hade han fått en annan bild:

Alla skolor borde ha en sån här elevdemokrati. Tack vare att vi har en så tät kommunikation glöms inga frågor bort. Det finns ingen anledning för oss att fatta några tokiga beslut, vi vill ju att elever och lärare ska få det så bra som möjligt.
En elev i lokala styrelsen på Ale gymnasium

En liknande bild finns från Njudungsgymnasiet där man haft elevstyre under fem år.

Kritiken mot Björklunds förslag om toppstyrning återfinns även bland moderater och från ungdomsförbunden kommer skarp kritik från exempelvis centerns ungdomsförbund.

Från fackligt håll har under veckan bland annat Lärarförbundets Eva-Lis Preisz hörts

Skolministerns beslut är ett uttryck för att vare sig lyssna på de berörda gymnasieskolorna eller att vilja ta reda på hur försöket slagit ut.
Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Preisz

Skolminister Jan Björklund har skött den här frågan väldigt taffligt. Utan att kolla fakta så har han suttit i sitt skyddade kontor och plitat ihop sitt förslag om att avbryta försöket med elevdemokrati.

Skoltalibanens förslag säger rätt mycket om honom själv, nämligen att han inte har något förtroende för unga människor. Ja kanske inte ens för rektorerna och de lokala skolstyrelser som bestämt sig för att ge eleverna möjlighet att påverka sin skolvardag.

Till saken hör att det finns exempel som visar att motivation och prestation ökar hos elever som får vara med och bestämma. Elevernas inflytande är lagstadgat i skollagen och försöket med elevstyre ligger helt i linje med detta.

Dagens gymnasieskola är treårig. Eleverna hinner under gymnasietiden fylla arton år och är då myndiga och har rösträtt. De har då också möjlighet att exempelvis bli invalda i Sveriges riksdag. Men Jan Björklund menar att samma elever inte är mogna att sitta i den lokala styrelsen på sin egen skola. Hur går detta ihop?

Andra bloggar om: politik, moderaterna, folkpartiet, cuf, elevstyre, elevmajoritet, rösträtt, demokrati, jan björklund, rottingmajoren

En gammal man och välfärdens förfall

När jag var liten satt han alltid i skuggan på trappen bakom huset. Jag tänkte, när jag såg den tomma trappen, att det borde vara en nedsänkning där han brukade sitta. Nu var han nog lika död som de flesta andra i det där kvarteret. Unga familjer hade flyttat in och de gamla gårdarna hade styckats av och tvingades dela tomt med nya fula hus.

När jag kom runt på andra sidan huset, satt där en gammal gubbe i en trädgårdsstol. Han hade lite grått krulligt hår runt skallen, mörka glasögon med gamla bågar; de var dammiga av spån och glasögonen gjorde att han såg ilsken ut. Grov gammal arbetare. Det var han!

Tomas Jonsson, september 1995

Under större delen av 1970-talet bodde vi grannar i Svalliden. I mitten av 1990-talet återvände jag och gick runt och tittade på miljöerna där jag växte upp. Det var då som jag träffade på Ture. Jag hade blivit en vuxen man. Dock hade jag inte engagerat mig politiskt. Men det hindrade inte att det blev politik som vi kom att diskutera. Bilden här ovan tog jag tidigare i höstas, men texten är från 1995.

Ture arbetade på sågen hos Eskil i Dala; han var på Bohmans fanér som sågare och på Gyllings innan han gick i pension 1977. Han säger att han lever på övertid. Hans fru flyttade till ett gruppboende i somras. Hon har alltid haft pacemaker och i somras, i julivärmen, var det nära att hon skulle dö. Själv har han haft en propp i hjärnan. Då tog de hans körkort. Det är han förbannad för. Han hade haft det sedan 1936 och kört prickfritt i alla år.

På 20-talet började han arbeta och han har varit fackligt och politiskt aktiv i alla år. På 40-talet blev han klubbordförande. Ombudsmännen tyckte han var dum och oklok när han redan då hävdade att lönepåslagen skulle vara i kronor; för att undvika dagens löneklyftor.

- De höjer skatterna hela tiden, men vad får vi för det? Ingenting. Nu ska det bli skatt på dagstidningarna också och ska vi klippa håret så är det skatt.

Han har alltid varit socialdemokrat. Fast nu har han ledsnat. Det finns inte längre något arbetarparti, säger han. I senaste valet röstade han med vänstern. Han vill inte ha Mona Sahlin som partiledare, hon kan för lite och är för ung, tycker Ture.

- Sossarnas politik föder kommunister. När det i somras aviserades att hans bostadsbidrag skulle sänkas med 255 kronor per månad och Ingvar Carlsson gick till hårt angrepp på Gudrun Schyman i partiledardebatten, tröt hans tålamod. Ture blev verkligen arg och skrev ett brev till Ingvar Carlsson där han "berättade en och annan sanning för honom". Med viss stolthet i rösten, han har ju i alla fall varit socialdemokrat hela livet, berättar han att Carlsson svarade på hans brev. Statsministern höll med honom om att det var mycket som var fel, men nu har vi det här läget o s v. Om angreppen på Schyman svarade statsministern att hon aldrig haft den positionen att hon kunnat visa att det hon säger fungerar.

Det var 1964 som Ture och hans hustru Inga flyttade till Svalliden. Själv flyttade jag dit 1973. Då satt Ture och värmde sin trapp när han inte var och sågade de sista åren före pension. Han tillhörde för övrigt den första generationen som fick gå i pension vid 65. Tidigare hade pensionsåldern varit 67 år. Nu, 1995 vill socialdemokraterna, hans gamla parti, höja åldern igen. Till den nivån han var med om att sänka. Inte undra på att han är besviken. Ture berättar att han faktiskt skäms över att bo i det här landet.

Sedan den där soliga höstdagen 1995 har jag regelbundet kunnat följa Ture i tidningen. Det har varit insändare och reportage där han pekat på orättvisor i samhället. Orättvisor som främst drabbat den äldre generation som var med om att bygga upp välfärdssamhället - men som nu plötsligt inte fick ta del av servicen.

Igår såg jag dödsannonsen i tidningen, som berättade att Ture stilla somnat in 94 år gammal.

Andra bloggar om: politik, välfärd, socialdemokraterna, vänsterpartiet, oskarshamn

Kalmar, Ölandsbron och läget på vägarna

Domkyrkan på Stortorget i Kalmar har fått sällskap av en julgran. I granen så hänger en röd julstjärna som kan skådas längs hela Storgatan. Idag sken solen vackert på kyrkan.

Visserligen talas det om att vi ska spara energi och att klimathotet hänger över oss om vi inte skärper oss. Det kan ändå inte hjälpas att jag gillar alla lampor som lyser upp stadskärnorna under den allra mörkaste årstiden. I Kalmar pågick förberedelserna för fullt inför julskyltningen på söndag.


Högbrodelen på Ölandsbron. Den här bilden tog jag egentligen redan i onsdags, då jag var på väg till gruppmöte med vänsterpartiets landstingsgrupp på Strand Hotell i Borgholm.

Förresten, till höger längs med räcket på bron kan man se en av Vägverkets väderstationer. Dessa finns utplacerade med nån mils mellanrum och via Vägverkets hemsida kan man leta upp exempelvis den här väderstationen på Ölandsbrons högbrodel och se temperaturen, nederbörden och vinden just nu och senaste dygnet.

Andra bloggar om: julskyltning, kalmar, öland, ölandsbron, borgholm, klimathotet, vägverket

Glöm att det fanns ett glädjebud

De senaste opinionsundersökningarna visar att det finns en mycket klar majoritet för en socialistisk regering om det vore val idag. Men det beskedet gläder knappast någon!

På Svenska Dagbladets ledarredaktion är man uppgiven. Där måste man varje dag påminna sig om att det är borgerlig regering och att det är roligt med borgerlig regering. Ibland rusar man ut i vilda anfall mot vänstern.

På Svenskans ledarredaktion har man svårt att förstå att det finns en opinion som inte delar den borgerliga regeringens politik.

Sedan är det förstås obegriplig att den svenska fackföreningsrörelsen sparkar bakut över att a-kassan inte längre ska fungera som en varaktig och i många fall personligen nedbrytande försörjning, utan som en tillfällig omställningsförsäkring.

Ledarredaktionen konstaterar att väljarströmmen från alliansregeringen till oppositionen består av förvärvsarbetande inom LO och Saco som tillhör "vinnarna om regeringen får igenom sin kombination av jobbavdrag, förkortade ersättningsperioder och sänkta nivåer i a-kassan".

Kanske det helt enkelt är så att väljarna som lockades av alliansens fagra löften under valrörelsen nu serveras en helt annan politik än den man tänkte sig. Borgerliga skribenter och förespråkare rapar i dagarna sitt mantra att "väljarna visste vad de valde". Men det är inte sant. Väljarna fick inte veta vad borgarna tänkte göra.

Väljarna fick veta att det skulle bli slut på korruption och politiska utnämningar och att det skulle skapas massor med nya jobb. Men sedan vi vaknade upp den där lugubra morgonen den 18 september har vi dock dagligen matats med rapporter om korrumperade moderater och politiska utnämningar. I stället för nya jobb tänker regeringen göra försämringar för dem som står utan jobb.

Rubriken på artikeln: "Glöm inte att det finns ett glädjebud" bör skrivas om för att bli mer överensstämmande med verkligheten. Den nya lydelsen bör vara "Glöm att det fanns ett glädjebud".

Andra bloggar om: regeringen, alliansen, svenska dagbladet, politik, a-kassan

Alliansen svek löfte om extra tusenlappen

Kommer ni ihåg Reinfeldts löfte om tusen kronor mer i plånboken som i partiledarutfrågningen krympte till 500 kronor.

Med Fredrik Reinfeldt som statsminister får du:
• Sänkt skatt med 1000 kr för alla. Det ska löna sig att jobba.
• Mer pengar i plånboken för låg- och medelinkomsttagare.
MUF:s hemsida

Nu visar en utredning från Riksdagens Utredningstjänst (RUT) hur det blir. Där konstateras att skatten sänks med 43 miljarder kronor för de som har arbete, fastighet och förmögenhet. Samtidigt så tillförs statskassan 17,5 miljarder kronor som betalas av pensionärer, sjukskrivna, föräldralediga och arbetslösa.

Den som tjänar upp till 15.600 kronor i månaden får 30-70 kronor mer i plånboken varje månad. För den som tjänar 20.000 blir det omkring 320 kronor. Det är långt från den utlovade tusenlappen.

Den som tjänar 35.000 eller mer i månaden tjänar mest på moderaternas politik. Dessa personer kan räkna med 840 kronor mer varje månad.

Det finns några saker som man kan lägga till. I dessa beräkningar ingår inte den slopade avdragsrätten för fackföreningsavgiften. Det innebär minus hundra kronor varje månad. Plötsligt försvann det lilla plus som kunde skönjas för låginkomsttagare.

Ett annat intressant faktum är hur pengarna i reformen fördelas. Ungefär hälften av alla pengar delas ut till de tjugo procent som har högst inkomst - och då snackar vi om de som tjänar över 27.000 kronor i månaden.

Tolv procent av reformen hamnar hos dem som tjänar under 18.000 kronor i månaden. I den gruppen finns offentliganställda kvinnor inom vård och omsorg. Här finns också alla låginkomsttagare.

Vi vill att fler ska ha ett jobb. Därför vill vi sänka skatten för alla, men allra mest för de som tjänar lite och därför behöver det bäst. Det handlar om tusen kronor mer i plånboken varje månad för alla som jobbar.
Reinfeldt med flera i en insändare 16 september

Med Reinfeldts löften från valrörelsen i färskt minne kan jag inte tolka det på annat sätt än att regeringen för en helt annan politik än den man gick till val på! Det hela är ett enda stort svek!

Andra bloggar om: alliansen, regeringen, moderaterna, svikna vallöften, vallöfte, skattesänkning, a-kassa, a-kassan

Skatteamnesti för rika, sänkt bidrag för fattiga

Moderata regeringen förnekar sig inte i sin strävan efter att dela ut ballonger till de rika och skicka de fattiga till lejonen. Idag talas om att Lex Uggla ska avskaffas. En skatt som förhindrar att rika smusslar undan pengar från skatt.

Och inte nog med det, utan nu talas det om en skatteamnesti för dem som placerat sin förmögenhet i skatteparadis och därmed smitit från skatten.

Jag ska naturligtvis ta i beaktande och se till att vi grundligt går igenom argumenten för och emot en skatteamnesti.
Finansminister Anders Borg i Aktuellt 18 idag

Det är märkligt att regeringen silar mygg men sväljer elefanter. Förmögenhetsskatten ger 5,6 miljarder kronor medan det omtalade bidragsfusket kostar staten omkring 1 miljard kronor om året.

Hur många miljarder kronor som undanhålls statskassan genom att de placerats i lågskatteparadis har jag ingen aning om. Men jag gissar att de största skattesmitarna återfinns där, vilket borde innebära att det är betydligt mer än 5,6 miljarder kronor. Sammanfattningsvis får alltså de rikaste rika en skattesänkning med mer än tio miljarder kronor medan de redan låga bidragen till arbetslösa och fattiga blir ännu mindre.

De penningstinna och snikna svenskar, som lurar staten på skatt, släpps igenom, medan de fattiga som i desperation, för att få ekonomin att gå ihop, lurar till sig lite extra i bidrag ska straffas och stigmatiseras.

Klyftorna mellan fattiga och rika kommer att bli mycket större framöver. De människor som kapitalet ratar på arbetsmarknaden tvingas stå med mössan i hand och be om allmosor.

Andra bloggar om: regeringen, moderaterna, skatter, skattepolitik, a-kassan, lex uggla, förmögenhetsskatt

Jag har blivit slav under min teve

Sedan några veckor har jag en ny teve. Med fjärrkontroll. Den gamla teven var begagnad när jag skaffade den 1987 så det kanske var dags.

Periodvis har jag haft teven undanstoppad i källaren och livet har gått bra i alla fall. Dock uppvisade teven vissa ålderstecken. Det blev ett störande surrljud när det kom upp textrutor i bilden. Dessutom försvann ibland färgen.

Men nu har jag skaffat en bättre begagnad teve. Den ställde in kanalerna själv och plötslig fick jag en massa nya kanaler som den gamla inte klarade. Fjärren har också bidragit till att jag bläddrar mellan kanalerna. Tidigare tittade jag bara på tvåan och på Eurosport. Bortsett från den senare så dissade jag alla kommersiella kanaler.

Men nu har jag blivit slav under min teve och den börjar glimma redan vid sextiden på eftermiddagen. Jag har hittat en ny favorit - på TV4. Så nu tar jag tillbaka allt elakt som jag skrivit om Carolina Gynning. Observera att jag inte bedömer hennes intellekt. Jag går enbart på utstrålning och kombinationen med de fyra olika programledarna är väldigt rolig.

Förkväll innehåller mer skratt och trams men också trevliga intervjuer som slår Ragnar Dahlberg och knyppling och krämpor i Go'kväll på SVT2. Oförglömligt var när tjejerna pratade sexleksaker eller när Gynning stegade ut i högklackat bland dyngan på en bondgård och gjorde nån slags egen variant på Bonde söker fru. Förkväll har blivit en favorit!

Andra bloggar om: TV4, Carolina Gynning, media, Förkväll

Moderaterna i fablernas värld

Svenska Dagbladets ledarredaktion tävlar dagligen i kategorin Moderna fabler. Idag är inget undantag. Ordval som "massutanförskap" hyllar naturligtvis ekvationen som inte går ihop - den om reformerad a-kassa.

Finansminister Borg säger i media idag att en lägre ersättning från a-kassan innebär fler jobb. Han påpekar att försämringen utfaller först efter 300 dagar. I nästa mening klämmer han till med att arbetslösa i genomsnitt får ersättning under 90 dagar. Vad är då vitsen med en förändring som innebär en försämring för dem som har svårast att få nytt jobb!?

Citatet i bilden här ovan kan verkligen ifrågasättas. Riksdagsvalet visade väl snarast att svenskarna är delade. Hälften av svenskarna markerade tydligt att de inte vill ha försämringar i a-kassan medan den andra hälften trodde på alliansens löften om fler jobb. Men ännu har vi inte fått se hur moderaterna ska fixa fler jobb! När får vi se det?

Andra bloggar om: regeringen, moderaterna, a-kassan, svenska dagbladet