lördag 25 juni 2005

Skillnad på glädje

Passerade centralorten vid lunchtid på midsommaraftonen, i en grannkommun, på väg mot mitt eget midsommarfirande. Nedanför stadshuset hade ortens utslagna sitt eget firande. Sprit såg jag, men ingen sill.

På Flanaden, stadens inbyggda affärsgata, hade en annan person redan lagt sig till ro och sov på en bänk. Strax efter mötte jag två poliser som var på väg in för att väcka den sovande mannen.

Jag kan gissa mig till dialogen då poliserna väcker mannen.
- Vakna, du kan inte ligga här?
- Varför det?
- För att du skämmer. Bänkarna är avsedda för för dem som handlar i affärerna och som inte avviker från mängden.
- Vart ska jag ta vägen?
- Vart som helst där du inte syns...

Jag förbarmade mig inte över dem. Förmodligen ingen annan heller. Men har vi råd att ignorera dem, och skicka polisen på dem när de stör? Eller krävs det satsningar på sociala insatser; midsommarfiranden där även de utslagna människorna bjuds in? Själv tror jag det är en bättre lösning; att försöka fånga upp dem innan det går riktigt åt skogen. För vad kostar inte en brottslighet som följer i missbrukets spår?

*

Slutligen en bild av från mitt midsommarfirande i en solig och varm skärgård.

Inga kommentarer: