torsdag 16 mars 2006

Tystnaden breder ut sig


Att tystnaden breder ut sig i samhället och på våra arbetsplatser, har jag konfronterats med vid inte mindre än tre tillfällen de senaste dagarna. Kanske det var därför som jag blev arg igår!?

Jag sitter som representant från vänsterpartiet och svarar på frågor till politikerna på Mönsterås kommuns Frågepanel. Många frågor är egentligen inte riktade till oss politiker, utan borde ställas till tjänstemän.

Jag tillhör inte de som är duktigast på att svara - dels för att jag brukar ignorera de frågor som borde ställts till tjänstemän, dels för att svåra frågor inte kan besvaras med ett svar. Bloggen är till exempel bättre eftersom kommentarerna kan utvecklas till debatter som faktiskt leder nån vart.

Några gånger har frågorna till Frågepanelen spårat ur i ändlösa nya frågor om exakt samma sak - som dessutom är frågor som borde ställts till tjänstemän.

Nu senast har det handlat om Räddningstjänstens akutbilar. Mönsterås kommun har bara ett fåtal heltidsanställda brandmän. De flesta är deltidsanställda och har andra arbeten. För att korta utryckningstiderna har vi akutbilar som jourhavande ska ha i sin närhet för att snabbt kunna åka ut direkt till exempelvis en olycksplats. Igår kom en fråga om vad det är för utrustning i aktubilarna som gör dem så oumbärliga. En typisk fråga som jag aldrig hade svarat på.

...om inte följande kom från kommunsekreteraren:
Hej! Det börjar bli en serie av frågor som rör räddningstjänstens bil! De tenderar nu att mer ha karaktären av intresse bara för de inblandade - och jag har också indikationer på att dessa frågor/synpunkter är en intern diskussion bland anställda inom räddningstjänsten. Mitt förslag är att vi alla låter bli att svara på denna fråga tillsvidare.Berörda chefer arbetar med ärendet.
Hälsningar, Birgitha
Frågepanelen är utformad så, att vi som svarar får ett e-brev då en fråga ställts. Men frågan blir synlig på hemsidan först då någon av oss svarat. Alltså om ingen svarar syns aldrig frågan. Hittills har det aldrig hänt.

Egentligen var det en struntsak. Birghita menade förmodligen inget illa. Men som princip var det oförlåtligt. Och det var inte bara jag som reagerade.

Igår fick jag också signaler om hur personalen skräms till tystnad i en annan kommun här i länet. Tidningarna har de senaste dagarna berättat om hur en ensam nästan hundraårig människa, som önskat ett särskilt boende, inte fått det. En kommunanställd person tog en diskussion med den ansvariga enhetschefen. Det blev inget lyckat, utan den anställde fick en ordentlig utskällning.

Till saken hör att den anställde också är politiker i kommunfullmäktige. Som sådan ska man kunna prata även om äldrefrågor, men personen är rädd för att drabbas av repressalier i sin kommunala anställning. Dessvärre har andra personer i samma kommun råkat ut för oförklarliga omplaceringar efter att ha kritiserat verksamheten.

Kommunala chefer som skrämmer personalen till tystnad är varken bra för personalen eller kommuninvånarna. Eftersom offentliga arbetsgivare borde föregå med gott exempel så blir det extra allvarligt.

Att tystnaden breder ut sig, var vi även inne på i måndagens distriktsstyrelsemöte. Vi brukar alltid ha en aktuell politisk fråga som lyfts och diskuteras. I måndags blev det en väldigt bra diskussion om intraprenad och hur vänstern ställer sig till detta.

Diskussionen gled över på hur man kan öka personalens inflytande och vips så nuddades vid det faktum att tysnaden breder ut sig. Att individuella löner leder till tystnad. Tanken med individuella löner var att premiera de som är duktiga. Men den som påtalar brister och verkar för förändringar som inte gynnar chefen, får en dålig löneutveckling.

1 kommentar:

bert sa...

Bra Tomas! Det är ett mänskligare arbetsklimat, som blir ett av detta lands största projekt framöver. Nu måste det bli någon fason på arbetslivet. Annars har vi snart inget. Varken arbets-, eller liv.