torsdag 2 juli 2009

Var finns den granskande journalistiken?


Lokaltidningarna liknar allt mer ett utskick med kungörelser. Den granskande journalistiken saknas. Idag finns det både borttappade glasögon och en bortflugen undulat på nyhetsplats i tidningen. Och algblomning.

Varje sommar vid den här tiden så dyker algblomningen upp i havet och i tidningen. Orsaken är fortfarande densamma som tidigare: tvättmedel, övergödda åkrar, lastbilstransporter och biltrafiken.

Jag har beskrivit orsakerna ett flertal gånger. Juli 2001, november 2001, juli 2005, september 2005. Det är människan och profiten som är orsaken.

Genom exempelvis fosfatrika tvättmedel och regnvatten som lakar ut övergödda åkrar förs närsalter ut till sjöarna. Närsalter är detsamma som gödningsmedel, vilket stimulerar bland annat vass och kaveldun som växer och breder ut sig. Det leder till att produktionen av plankton ökar. Dessa plankton blommar under somrarna och hindrar då solljuset från att tränga ner till de riktiga algerna på botten. Detta kallas algblomning, fast det är egentligen inga alger inblandade.

De verkliga algerna på havsbotten står för den största syreproduktionen på jorden. Eftersom solljuset inte når ner till botten på grund av "algblomningen", så breder syrebristen ut sig, döda växter på botten kan inte brytas ner, fisken har inget att äta och syrehalten är för låg för fisken och havet dör.

Vad kan du då göra? Undvik att köpa varor som transporterats långa sträckor. Se till att det alltid finns en Svanensymbol på tvättmedelsförpackningen. Exempelvis Lidl importerar billiga svensktillverkade tvättmedel, utan Svanensymbolen, som tillverkats för länder med lägre miljökrav. Dessa är billigare att tillverka och innehåller mer fosfor.

Barometern rapporterade i måndags om algblomningen. Nyheterna tar upp det idag. Ingen av tidningarna skriver något om orsaken - eller hur vi kan förhindra algblomningen. Det beror inte på att tidningarna har kapitulerat. Journalisterna verkar helt enkelt okunniga om naturvetenskap och miljögranskning.

Nyheterna ställer en kritisk fråga: "Den självklara frågan är om det är farligt att bada där det är algblomning." Visserligen finns inget frågetecken efter, så det ska väl ses mer som ett utslag av det som verkligen berör redaktionen.

- - - - -
Andra bloggar om: , , , ,

10 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Även mindre tidningar med klena resurser skulle kunna slå sig ihop om kvalificerade skribenter i exempelvis miljöfrågor. Sedan kunde lokala journalister göra kompletteringar och peka ut vilka problem som finns just i deras tidnings område. Och det är väl där skon klämmer. Har ni inte ett bruk i Mönsterås som sprider en del skit i Kalmarsund, eller är jag felunderrättad?

Tomas Jonsson sa...

Björn: Jo det finns ett massabruk här och det händer säkert att journalister på en liten ort undviker att skriva saker av den orsaken.

Jonny sa...

Den kritiska journalistiken hittar man väl mest på bloggarna nu för tiden. Där finns ju också raka motsatsen förstås. Jag har märkt att jag själv gör ganska många tabbar då jag saknar journalistutbildning, men ändå besöker lokalpressen bloggen så gott som varje dag. Skulle gissa att de är hos dig också ganska ofta.

Tomas Jonsson sa...

Det ekonomiska läget hos tidningarna har tvingat dem dra ner på dyrare granskande journalistik. Där har säkert bloggarna tagit över.

För en journalist måste det vara rena döden att tvingas skriva nonsen för att fylla sidorna. I stället för att kunna jobba en vecka, eller längre, på en djupare artikel.

Kerstin sa...

Dessutom har det liksom blivit normalt med algbloming; Nu är den här igen.

Den fanns inte när jag var liten och ung!

Hur många vet det tro?

Jonny sa...

Utan att säga för mycket så vet jag att lokalredaktioner på länets största tidning fått direktiv om att skriva trevligt och lyfta fram bygdens positiva företeelser. Exakt vad det innebär vet jag inte, men journalister var frustrerade. Det minns jag.

Jonny sa...

Förtydligande: Alla journalister känner inte igen sig i min beskrivning ovan. Min avsikt var förstås inte att kritisera enskilda journalister eller journalistkåren som kollektiv, utan den kommersialisering som skett av journalistiken från ledningens sida. I allt detta kommer, som jag ser det, journalisten i kläm. Jag betraktar alltså de enskilda journalisterna mer som offer än skyldiga till utvecklingen inom lokalpressen, även om de sällan vill se sig själva som offer. Någonstans går förstås även gränsen för vad en journalist kan tåla, men de flesta verkar inte ha nått den gränsen än.

Åsa Borefur sa...

Nej Jonny, jag känner inte alls igen mig när du skriver att journalisterna skulle ha fått ett sådant direktiv. Jag har under mina 17 år på tidningen aldrig hört talas om något sådant. Jag förstår inte hur man skulle kunna locka fler läsare genom att bara skriva positivt och trevligt om bygden. Alla läsarundersökningar som görs visar att läsarna vill ha en balans på materialet. Allt kan alltid bli bättre och det eftersträvar vi efter de förutsättningar vi har, men något måste vi göra rätt eftersom vi ökar antalet prenumeranter.
Åsa Borefur

Jonny sa...

Åsa: Jag har utvecklat mitt resonemang på min egen blogg i en längre artikel. Olika journalister har olika erfarenheter. Jag råkade dessutom för egen del ut för en hel del under min korta tid på tidningen, som andra journalister inte råkat ut för under flera års tid.

Jonny sa...

Ett sista förtydligande: Jag våndas ofta inför ordens valörer, och ordet "direktiv" var kanske inte det bästa, då det förstås inte gått ut några skiftliga order till lokalredaktionerna. Däremot uppfattade jag att det kom sådana signaler som knappast kunde tolkas på annat sätt. Så gick också snacket. Sådan var atmosfären. Någon kunde säga ungefär: "Det blir mer och mer att vi ska skriva så och så" eller "Det blir mer och mer inför evenemang" eller "Allt ska vara så trevligt nu för tiden". Ungefär så. Detta utifrån de ca tre journalister i Kalmar län jag pratat med. Barometern/OT är ju inte en enda stor lojal familj där alla tycker lika. Mina egna erfarenheter var helt i linje med det. Dessutom fick jag INGET stöd när en polis skällde ut mig och försökte bestämma vad jag skulle skriva. Och jag menar verkligen skällde och bestämde. Hade det hänt för 30 år sedan så hade ansvarig utgivare gått i taket. Nu fick jag bara en kylig liten utläggning om hur det kunde gå till på en lokalredaktion.