Nu faller skogen runt mitt helgvistelsetorp. Stora närmare hundraåriga granar avverkas, kvistas och kapas i femmeterslängder på bara några sekunder.
Den här bilden som jag hittar i en bok känns rätt avlägsen. Det som då var en mans dagsverke gör en maskin idag på tio minuter.
Katten tycker att maskinen är lite otäck och skjuter rygg och håller sig på behörigt avstånd.
Granarna är åtminstone ett ordentligt mansliv gamla. Fattiga och rika år under ett helt sekel får nu leva vidare som plankor i nåt hus.
Men underligt känns det att där det nyss stod riktigt gammal skog, där ligger nu virket på backen och det har blivit ett öppet hygge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar