Den märkliga tystnaden i Kalmar idag

Här brukar jag sitta och blicka ut över sundet. Åt vänster ser man högbrodelen. Framför soffan ligger Öland som en jättesäl och man ser kyrkorna och Färjestaden.


Brukar gå en promenad runt länsmuseet och kattrumpan i Kalmar, innan jag kliver in på jobbet. Då har jag kunnat se hur värmen, grönskan och turisterna försvunnit. Hur kjolarna och byxorna blivit längre. Hur Ölandsbron och konturerna av Öland sveps in i morgonens dis. Jag har sett havets män ta över när fritidsbåtarna drog sig tillbaka.

Jag minns den 17 augusti då Shalom, Aluett och Constantia låg i Tullhamnen. Senare samma dag anlöpte det stora kryssningsfartyget Braemar, fullastad med feta amerikaner.

Jag såg den tremastade slätriggade "Zawisza czarny" ligga i Tullhamnen i början av september, med scouter ombord som sig bör - det är ett scoutfartyg.

Förra veckan plockade kommunen in palmerna till vinterförvaringen i det varma växthuset.

Men idag var det så märkligt stilla. Medan mina elever går promenad i rastgården efter lunchen (jag är lärare på fängelset) brukar jag gå min egna promenad ute i friheten och gärna sätta mig en stund nere vid hamnen. Spana ut över sundet och fundera över tillvaron.

Alltid brukar det vara liv och rörelse ute Tjärhovet. Containerbilar som anländer med skrot som ska skeppas ut. För att inte tala om alla skogsbilar med timmer. Eller hjullastarna som skrapar ihop det krossade gruset som sprids utanför istidens flodvåg. Idag var det tyst. Alldeles stilla. En pust av dis svepte in oss. Då och då syntes ett fågelsträck passera i V-formation på himlen över sunder på vidare färd mot hetare breddgrader.

Den kyliga luften och tystnaden skänkte ro och manade till eftertanke. Sommaren är definitivt slut. Nu tillhör staden oss partisaner.