Får man nån gång vara lite skadeglad!? Tidigare hette det att ingen kunde vara så ledsen som en ledsen folkpartist. Men efter Lejonborgs förslag om språktest, och Josefssons provokation mot moderater i valstugor, så blev nästan Lejonborg statsminister och all sorg var som bortblåst.
Men sen flyttade sig Josefssons fokus från moderaterna till vänsterpartiet och nu är det vi som varit lika ledsna som ledsna folkpartister, det vill säga vi som envisas med att tro på skutan och som stått surrade på däck och tvingats uthärda de lömska stormbyarna. Ohly står fortfarande fastsurrad vid rodret och där verkar vi eniga om att han ska stå.
Men så plötsligt är det en folkpartist som fastnar med fingrarna i den berömda syltburken och drevet går. Kan det vara så att vinden vänt? Det har mojnat, om uttrycket tillåts gälla då det avtagit från orkan till storm...?
Nu är det Fi (vale) och abortmotståndarna i Junilistan som i sällskap med Folkpartiets egna IB står i medias skotteld och anklagas för än det ena än det andra.
Om det är ett skadeleende som syns på mina läppar, kanske någon misstar det för den galnes skrattanfall? Nog hann väl domaren bara räkna till 6 innan vi reste oss.
Och artikeln som inspirerade:
Barometerns politiske chefredaktör utsatt för spionage
2 kommentarer:
Ja, DET var verkligen inte bra, fy på sig, partiledningen!
Men nu läste jag någon rättelse att det var inte såsom det påstods först. Fast jag har förstås glömt VAR jag läste det.
Skicka en kommentar