Föräldrar är viktiga förebilder

När jag var och åt idag så såg jag flera föräldrar äta med sina barn. Det är ju höstlov denna vecka.

Där satt en man, kanske fem år äldre än jag, med stor mage inklämd i en stor tröja med huva. Tröjan hade nationalsången tyckt på ryggen. På bröstet fanns en sverigeflagga och nån text om fäderneslandet. Med sig hade han tre barn - två pojkar och en flicka - i åldern 8-13 år. Det äldsta barnet, en av pojkarna, hade kort snaggat hår och bar en tröja med Ultima Thule. Den yngste pojken var lika kortsnaggad och bar en tröja med ett budskap som jag dock inte kunde identifiera. Flickan hade dock ett stort krulligt brunt hår.

Så långt fakta. Detta var alltså vad jag såg. Och det ledde till tolkningen att pappan var främlingsfientlig och att barnen fostrades med den grundsynen. Familjen kändes lite felplacerad eftersom vi befann oss på en kinesrestaurang!

Vid ett annat bord satt en mamma med en äldre tonårsdotter. Mamman började på kaffet, medan flickan åt upp det sista.

Några minuter senare, när kyparen, en ung kille, frågade om flickan var färdig, och i samma ögonblick som han tog hennes tallrik, frågade om "damen tyckte att maten smakade bra" så visade hon upp ett underbart vackert leende som tack, som vem som helst av hankön hade fallit för. Men så fort mamman sa något under lunchen, så svarade hon korthugget och med ett tonfall som om morsan var en enda stor katastrof.

Det värsta var nog att jag kände igen mig själv i dotterns beteende. Det var pinsamt...