(A) Område 7 ifrån 7110 kom.
(B) Står och tankar, har du nåt kul åt oss.
(A) Kul och kul, Preemmacken i Västerhaninge, där har vi en påkörd katt då som ligger och sprattlar. Lina är där och hon kan ju inte slå ihjäl den där katten själv. Ena ögat har ramlat ut. Jag tänkte du skulle få åka dit och vara barmhärtighetssamarit, kom.
(B) Ah..., det låter... smaskens, kom.
(A) Nämen vad fint 7110, tackar för det och klart slut.
(C) 707130 kom.
(A) 7130.
(C) Ja, vi e i Västerhaninge redan så om inte tie vill slå ihjäl katten så kan vi ta en titt på hur han mår, kom.
(A) Nä, men jag kör 7130. Det var bra det. Gentlemannamässigt 7130. Å 7110 du hörde!?
(B) Ja låt den där bestialiske kattmördaren härja fritt, kom.
(A) Klart slut.
Är det ett utslag av det föråande klimatet i samhället. För att klara eländet krävs en luttrad jargong? Eller är det bara resultatet av macho-kulturen inom kåren?
Oops. Nu ringde Jehovas vittne på min dörr. Ett tecken? Ikväll ska jag på bio och se Pistvakt...
2 kommentarer:
Såg filmen "Heat" igår där Pacino spelar en luttrad snut med macho stil men det var ju ingenting mot det här. Vilka stålsnutar!
Frid
Mellan poliserna A och B var det en väldigt ironisk ton. Jag vet inte vad de hade för koppling till varandra, men radiokommunikationen är ju ett redskap för deras yrke och eftersom det är en "öppen" radio tar jag för givet att konversationen ska ske på ett korrekt sätt. Jag menar att kattens ägare skulle bli djupt sårad av den citerade dialogen.
Skicka en kommentar