Som pacifist och gammal totalvägrare skulle jag naturligtvis gärna se att värnplikten avskaffas helt och att försvaret läggs ner. Att ge värnpliktsvägrare straffrihet förändrar ingenting idag!
Vår försvarsförmåga har aldrig varit godare än krypandet inför väst. Och försvaret har varit en enda stor manlig lekstuga sedan den allmänna värnplikten infördes 1901.
Under hela 1900-talet lyckades våra regeringar lura i svenska folket att så länge man kan tolka på cykel efter traktor så kan vi försvara oss mot fiender. Inget kunde vara mer fel. För i verkligheten stack vi upp tungan i röven på väst och lyckades på så vis hora till oss beskydd mot den ruskiga ryssen.
Så när Kalla kriget tog slut och Sovjetunionen och Warszawapakten upplöstes så stod vi där med lång näsa och brun tunga. På allvar började försvarsneddragningarna och i stället skaffade vi en insatsstyrka vars officiella uppgift är att bistå EU och FN men som i praktiken styrs av Nato.
Risken för krig mot Sverige har nog aldrig varit mindre än nu. Med en generösare biståndspolitik syftande till att utplåna skillnaden mellan fattiga och rika länder skulle vi öka säkerheten i Sverige och i världen. Det skulle vara en civil och human insats för att uppnå fred. Tsunamikatastrofen visade också på ett behov av en katastrofstyrka som kan rycka ut och bistå i uppröjningen efter naturkatastrofer. I stället för soldater krävs alltså biståndsarbetare och sjukvårdare.
Det borgerliga utspelet idag om att införa straffrihet för totalvägrare är nog snarast ett steg i riktning mot en svensk Nato-styrka med yrkesmilitärer. 2004 var det sju personer som lagfördes för värnpliktsbrott. Vi var nitton stycken som totalvägrade i Karlskrona bara den där februaridagen 1992. Dagens utspel från borgarna kommer alltså inte att påverka någonting.
I vintras hetsjagades statssekreterare och dåvarande utrikesministern på grund av deras förehavanden dagarna efter tsunamikatastrofen. Konkret har borgarna dock inte tagit något ansvar för att vi ska stå bättre rustade mot internationella krissituationer i framtiden.
9 kommentarer:
Hvordan kan du være pasifist og støtte intifadaen? Kommer det ikke på samme hvem som bruker vold?
Det pågår ett blodbad i Palestina idag där israel tappat all respekt. Om ingen stoppar Israel kommer palestinierna att utplånas.
Er det riktig av palestinerne å utøve vold og krigshandlinger?
Är det riktigt av israelerna att utöva våld och krigshandlingar?
Overhodet ikke, men du har allerede tatt avstand fra Israels voldsbruk. Legitimerer Israels voldsbruk at palestinerne bruker vold tilbake?
Som pacifist förstår jag naturligtvis att du vill att jag ska svara Nej. Men det skulle betyda att Palestina utplånas.
Det jeg egentlig ville frem til er at det må være en annen måte å løse disse konfliktene på enn vold og da holder det ikke bare å fordømme Israels handlinger. Begge sidenes handlinger rammer sivile. Ingen land som taes seriøst vil eller bør noen sinne gi sin støtte til noen av disse landene så lenge de dreper sivile. For vi liker vel heller strengt tatt ikke måten amerikanerne takler Irak?
Du er i din fulle rett å mene det du sier, det Isralerne gjør mot den palestinske befolkningen er drit.
Men en pasifist er en pasifist fordi han/hun mener handlingene vold og krig er feil og ikke fordi den parten de ikke liker bruker det. Jeg mener det er som graviditet. Enten er du gravid eller så er du det ikke.
Du må i så tilfelle få lov å kalle deg en pragmatiker :-)
PS: Du har forresten helt rett, Rocky er best!
Jo, jag är nog en pragmatisk pacifist :-)
För övrigt delar jag din uppfattning att våld inte är nån bra lösning.
Palestinakonflikten är så infekterad. Jag trodde verkligen det skulle bli bättre när Sharon och Arafat försvann och nya ledare kom till. Men då flyttades bara fokus mot Hamas. Det ironiska är att när Hamas nu gett signaler om att man vill erkänna Israel så intensifierar Israel sin militära offensiv. Freden känns tyvärr långt borta!
Det finns arbetare på bägge sidor om gränsen. Det finns de, som bara har sin tid och arbetskraft att sälja, till krigsherrar och till andra. Det finns de, som identifierar sig med sina chefer och förmås att slåss mot arbetare som talar ett annat språk och som bor på "fel" sidan "gränsen".
Som Anton Pannekoek sa: Vi är inte splittrade för att vi är svaga, utan svaga för att vi är splittrade.
Skicka en kommentar