Folkpartister har en förmåga att kunna se ledsna ut. Det har varit så framgångsrikt att någon till och med myntade uttrycket att "ingen kan se så ledsen ut som en ledsen folkpartist".
Den här veckan har ordspråket varit sant. Och det var sant i teve igår, när Leijonborg utfrågades.
Och det är en faslig tur för folkpartiet att teveutfrågningen skedde efter att skandalen blev uppmärksammad. Leijonborg gjorde vad han kunde och bortsett från den ledsna första kvarten så kunde han ändå på nåt jäkla sätt få tillbaka lite självförtroende och till och med ge rallarsvängar med lögner åt vänster. Ex vänsterpartiet och läxorna.
Nocken kom i söndags. I måndags var räkningen uppe på tre, fyra och folkpartiet var inte i närheten av att röra på sig. I tisdags och onsdags fortsatte räkningen utan livstecken från folkpartiet. På åtta kom Marit Paulsen och på nio syntes Leijonborgs tårade ögon och domaren slutade räkna.
Vänsterpartiet känner så väl igen det där med att vi inte fått prata politik utan tvingats försvara oss mot saker som falangstrider, avhopp, k-ordet, Stalins synder och misslyckandet i Östeuropa. Aron Etzler skriver i senaste numret av Flamman om hur vänstern förvandlats och rätat på ryggen. Gud vad han har växt till sig! är rubriken på artikeln. Ett citat från Kira Bergs mamma i Hultsfred apropå teves utfrågning av Lars Ohly förra veckan.
Nu återstår att se hur allvarligt folkpartiet tänker ta på affären. Är det exempelvis rimligt att acceptera att en partiledare är ovetande om något som närmast verkar vara kultur bland närmaste underhuggarna?
Det låter för jäkligt när man trampar i klaveret. Men det låter lika illa när man försöker kliva ur...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar