Rottingmajoren saknar förtroende för unga

Nej, det blev ingen succé för utspelet från skolminister Jan Björklund om att avbryta försöket med möjlighet till elevmajoritet på gymnasieskolor. Kanske det beror på att Björklund, även kallad rottingmajoren eller skoltalibanen, slungade ur sig förslaget utan att ha kollat fakta och erfarenhet.

Sedan 1997 pågår försöket med elevmajoritet i skolornas styrelse. Ett trettiotal kommuner har nappat på idén och gett eleverna vissa ”ansvars- och
beslutsfunktioner”.

Försöket kom till efter en överenskommelse mellan socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet, kristdemokraterna och centerpartiet. Men nu har kristdemokraterna och centern bytt åsikt efter en snärt från den moderata partipiskan.

Elever vill diskutera upplägget av undervisningen, men väldigt få är intresserade av att styra hela sin skola.
Rottingmajoren Jan Björklund

Det är alldeles uppenbart att Rottingmajoren inte talat med elever, lärare eller rektor på Ale-gymnasiet, för då hade han fått en annan bild:

Alla skolor borde ha en sån här elevdemokrati. Tack vare att vi har en så tät kommunikation glöms inga frågor bort. Det finns ingen anledning för oss att fatta några tokiga beslut, vi vill ju att elever och lärare ska få det så bra som möjligt.
En elev i lokala styrelsen på Ale gymnasium

En liknande bild finns från Njudungsgymnasiet där man haft elevstyre under fem år.

Kritiken mot Björklunds förslag om toppstyrning återfinns även bland moderater och från ungdomsförbunden kommer skarp kritik från exempelvis centerns ungdomsförbund.

Från fackligt håll har under veckan bland annat Lärarförbundets Eva-Lis Preisz hörts

Skolministerns beslut är ett uttryck för att vare sig lyssna på de berörda gymnasieskolorna eller att vilja ta reda på hur försöket slagit ut.
Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Preisz

Skolminister Jan Björklund har skött den här frågan väldigt taffligt. Utan att kolla fakta så har han suttit i sitt skyddade kontor och plitat ihop sitt förslag om att avbryta försöket med elevdemokrati.

Skoltalibanens förslag säger rätt mycket om honom själv, nämligen att han inte har något förtroende för unga människor. Ja kanske inte ens för rektorerna och de lokala skolstyrelser som bestämt sig för att ge eleverna möjlighet att påverka sin skolvardag.

Till saken hör att det finns exempel som visar att motivation och prestation ökar hos elever som får vara med och bestämma. Elevernas inflytande är lagstadgat i skollagen och försöket med elevstyre ligger helt i linje med detta.

Dagens gymnasieskola är treårig. Eleverna hinner under gymnasietiden fylla arton år och är då myndiga och har rösträtt. De har då också möjlighet att exempelvis bli invalda i Sveriges riksdag. Men Jan Björklund menar att samma elever inte är mogna att sitta i den lokala styrelsen på sin egen skola. Hur går detta ihop?

Andra bloggar om: politik, moderaterna, folkpartiet, cuf, elevstyre, elevmajoritet, rösträtt, demokrati, jan björklund, rottingmajoren