Storbåtsmuseet invigt i Figeholm

För nio år sedan donerades en storbåt till Hamnmagasinets Vänner i Figeholm. Men att hitta en plats för den stora båten vållade en hel del bekymmer. Tidningsurklippet här intill är från 2002 och andas en liten dos uppgivenhet.

Ironiskt nog var både fotografen och reporten desamma idag som då för fem år sedan. Men idag fanns inget att skämmas för. Nu finns storbåten i ett alldeles eget museum i Figeholm. Jag tog som vanligt lite bilder och texten är delvis hämtad från det pressmeddelande som jag skickade ut i veckan.


Pär Stolpe från Riksutställningar är expert på allmogebåtar. Han berättade om storbåtens historia.


Sten Carlsson med en vindflöjel av konstsmide. Han har tillverkat den med storbåten som förlaga och skänkte vindflöjeln till museet vid invigningen. Den sattes genast på plats, för som av en slump så fanns ett fäste uppsatt och en stege på plats...


Märta Ahlman är syster till konstnären Sten Regnell som donerade storbåten till Hamnmagasinets Vänner 1998. Genom att lossa en knop så kunde vi ”kasta loss” och inviga storbåtsmuseet - efter nio års arbete.


Så här fint är storbåtsmuseet i Figeholm utanpå. Till höger skymtar Hamnmagasinet på andra sidan ån. Omkring 90 personer var med vid invigningen.


”Di va så gamle att di skakte me handyxa ner di höll på…. Å så ble di allti störde av folket som kom å handlede i affärn i Klintemåla. Men en vacker båt ble de te slut.” Orden yttrades av skärgårdsbor i slutet av 1800-talet och är en förklaring till varför det tog fem år att bygga den storbåt som nu kommer att visas upp i Figeholm.

– Storbåten var skärgårdens främsta fraktbåt, klinkbyggd i trä och tio meter lång, berättar Anders Berg, ordförande i Hamnmagasinets Vänner. De första seglade redan på 1600-talet. Storbåtens viktigaste uppgift var marknadsfärderna. I Västerviks norra skärgård kallades Storbåten oftast just ”Markensbåt”. Vid marknaderna kunde skärgårdsborna sälja sina produkter. För saltad strömming, torsk och ål fick de kontanter som behövdes för att köpa spannmål, mjöl, rotfrukter, garn, kläder och salt.

– Den här storbåten fanns i släkten Ahlins ägo ute på Strupö fram till 1958 då den hamnade på land, säger Anders Berg.


– 1998 blev vi erbjudna att ta emot båten och jag minns när vi var ute vid Lindnäs och tittade på den, säger Tomas Jonsson, sekreterare i Museiföreningen Hamnmagasinets Vänner.

– Vi bestämde oss för att anta donationen. Eftersom det bara finns fem båtar bevarade av den här båttypen så innebar det en stort ansvar att göra något bra av den. Vid samma tid fick vi även en lillöka och en roddsump. Dessa har sedan dess visats i Hamnmagasinet. Att ett museum har tre båtar från samma skärgårdshemman är unikt i museisammanhang!

– Gubbarna i styrelsen har lagt ner många timmar på att färdigställa båthuset nere vid strandskoningen på Vedudden där storbåten kommer att visas upp, säger Tomas Jonsson.


Hundra meter uppströms ån ligger Hamnmagasinet där Figeholms sjöfartsmuseum är inrymt. Byggnaden stod i kommunens ägo och förföll i början av 1980-talet. Hamnmagasinets Vänner bildades 1982 med målsättningen att bevara hamnmagasinet. Föreningen övertog byggnaden från kommunen med löftet att skapa ett sjöfartsmuseum.

Andra bloggar om: kultur, sjöfart, bilder, foto, storbåt, allmogebåtar, figeholm