Nu när GM inte längre vill kännas vid Saab så säger centerpartistiska näringsministern Maud Olofsson å ena sidan:
De (GM) har haft ett antal år på sig att ta ansvar för det här och vända sin dåliga ekonomi. Och det har man inte gjort. Och det tycker jag är ansvarslöst när det är ett sånt stort företag.Men om att svenska staten skulle gå in som ägare så säger hon:
Gör vi det handlar det om ofantligt mycket pengar. Vi som svenska skattebetalare ska ta fram nya bilmodeller och utveckla det här. Och vi vet ju inte en om vi lyckas i det. Saab har ju gått med förlust de senaste tjugo åren och det är inga små förluster heller.Låt oss klargöra några saker. Idag är det bilköparna som betalar för nya bilmodeller. Jag har svårt att tänka mig att aktieägarna gått lottlösa. Förlusterna har ändå täckts med pengar från GM-koncernen. Om Saab skulle gå i konkurs så blir det skattebetalarna som får betala arbetslöshetsersättning, omskolning och stöd till nya företag.
Om svenska staten går in som delägare så säkrar man jobben med skattepengar. Man tryggar uppdragen för underleverantörerna och ser till att människor har arbete och kan betala skatt. Skatten går till kommunerna och skattebetalarna. Aktieutdelningar tillfaller staten.
USA och Storbritannien brukar starta krig för att trygga jobben inom industrin. Sverige står handfallen och ser på när industrierna rasar omkull. Till råga på allt säljer vi vinstdrivande statliga företag. Vin och Sprit såldes till ett franskt statligt ägt bolag. Så vinsten från svenska Vin och Sprit går till franska skattebetalarna.
Maud Olofsson ger motsättningarna ett ansikte. Hon vill ha privat ägande men företagen är oansvarliga om de inte går med vinst! Häromveckan sa hon att vi ska lägga ner kärnkraften genom att bygga nya kärnkraftsverk. Det är dags att sopa ut skitregeringen och ordna upp ekonomin. Staten har just nu världens chans att påbörja återsocialiseringen!
Länkar: DN, Ekot, SvD, Aftonbladet. Och för den som tvivlar på vad jag tycker om kapitalismen: ex 1, ex 2.
- - - - -
Andra bloggar om: regeringen, finanskrisen, saab, gm, politik, samhälle, industrin, centerpartiet, moderaterna
6 kommentarer:
Bra sagt Tomas.
Men du har ett litet fel, det var itne Systembolaget som såldes till franska staten, det var Vin och sprit.
Tack Lasse. Jag ska genast rätta det.
" Till råga på allt säljer vi vinstdrivande statliga företag. Vin och Sprit såldes till ett franskt statligt ägt bolag. Så vinsten från svenska Vin och Sprit går till franska skattebetalarna. "
Men pengarna för försäljningen användes på att betala av statens lån. De minskade ammorteringskostnaderna för staten är faktiskt större än pengarna som staten fick på Vin och Spreits vinst.
Förövrigt så är det en stor möjlighet att SAAB konkar oavsätt om vi sockrar GM med en massa skattepengar. Då får vi arbetslöshet, omskolning, etc, och vi har dessutom slängt en massa miljarder i sjön på GM. Är det verkligen sunt? Vilka sjukhus skall vi lägga ner för att ge GMs aktieägare mer pengar?
Niklas: Angående Vin och Sprit så beror det på tidsperspektivet. Ett år, fem år, tio år eller tjugo år. Det var en stadig inkomst till statskassan varje år.
När det gäller Saab så beror det på vad GM begär vid en försäljning. Finns ingen annan köpare och GM:s alternativ är att lägga ner så lär Saab vara billigt. Svenska skattebetalare lär ju få ta ansvaret oavsett vad GM gör. Antingen en konkursande industriföretag med massor av arbetslösa eller också ett fallfärdigt företag med komplett personalstyrka och stora utvecklingsmöjligheter.
Tomas, tyvärr är vår statsskuld även det en stadig utgift, så beräkningen gäller fortfarande.
Sedan om SAAB:
Alltså GM vill ha en bunt miljarder för att hålla företaget vid liv, inte för att staten skall få köpa det. Oavsett om staten skulle få SAAB för 1 dollar så skulle det kräva massiva investeringar att håla företaget flytande, och det är trots det osäkert ifall företaget skulle klara sig på längre sikt än några år. Det du föreslår nu Tomas är ett dacapo på Svenska varsv AB, och det gick riktigt åt pipan.
Man bör ställa sig fråganhur avveckling skall gå till om det nu inte finns några realistiska idéer för fabrikslokalerna. Nedläggningarna av varvsindustrin sköttes riktigt hyggligt i Sverige jämfört med Storbrittanien. Skräckexempel är Liverpool och Glasgow vilka fortfarande inte återhämtat sig helt sedan varvsnedläggningarna. I Sverige tog omställningen mycket längre tid vilket gjorde att effekterna på de lokala arbetsmarknaderna blev förhållandevis mindre, med stort undantag för Landskrona. Vill du att Göteborg eller Vänersborg/Trollhättan skall hamna i en liknande situation?
Skicka en kommentar