När jag upptäckte att katten hade en mus på gång förra sommaren så förbannade jag mig själv för att jag bara hade mobilen med. Just den här bilden är tekniskt bland de sämsta i serien, men jag gillar skräcken i musens ögon. Förmodligen är han fullt medveten om att han är schack-matt. Katten ligger i bakgrunden och har full kontroll över situationen och låter mig ta mina bilder med den sega mobilen innan jakten fortsätter. Fler bilder.
11 kommentarer:
Du är allt lite elak, Tomas. Du "gillar skräcken i musens ögon" minsann ;-) Jag för mmin del avskyr möss och råttor men den här lilla stackaren har man ändå visst medlidande med. Sån är man när man tillhör ett litet parti som hotas av de stora. Då får gnagarskräcken ge vika för en stund. ;-)
Birgitta: Jag hade kunnat skriva att musen har vädjan i blicken.
Ja, kanske det :-) Må den vila i frid.
Snyft.
Katter kan vara grymma ibland. Men ändå fantasiska bilder. Ser ut som ett montage men här kan man verkligen snacka om att du Tomas har fångat (ögon)blicket. :-)
Stackars liten krake.
Jag brukade rädda möss från min kattor, om jag kunde, och bära ut dem i skogen igen.
Hade aldrig klarat av att fota den i det ögonblicket alltså. Det där är ett litet liv, och en liten varelse som just kan känna skräck.
När katten jagar möss så rör det mig inte särskilt. Där får naturen ha sin gång.
Du kunde ha räddat musen!
David Attenborough skulle aldrig ha räddat en antilop från en attackerande leopard!
:-)
Tomas:
Det är Attenborough det. Tack och lov är jag inte han.
Antar så att om du såg en människa bli attackerad av en ilsken hund, eller illa sparkad av en rädd häst, så skulle du inte försöka ingripa och rädda människan, för det är ju bara naturens gång?
Kerstin: För mig är det inte samma sak som när en katt tar en mus.
Tomas:
Jo, det förstår jag, men argumentet om naturens gång håller inte :-).
Skicka en kommentar