Min första digitalkamera

Jag var länge hårdnackad motståndare till digitalkameror. I början så var inte upplösningen på dem särskilt bra och bilderna blev helt enkelt sämre än med 35-millimeterskameror. Men jag jobbade mycket på webben med hemsidor och kände ett behov av att kunna få fram egna nya bilder. Så i oktober 2002 köpte jag min första digitalkamera.


En Olympus Camedia C-720. En långzoomskamera som beredde mig mycket glädje. Den fick verkligen slita och har varit med i regn och snöstorm och jag råkade en gång tappa den på en berghäll ute på Blå Jungfrun och då trodde jag det var slut, men icke. Däremot tror jag att regn och snöslask letat sig in och är orsaken till att den suger batterier. En uppsättning med 4 AA-batterier räcker inte till mer än kanske 30 bilder...

Optiken var fin i kameran. Det var 8x optisk zoom, vilket var ovanligt 2002. Största bländare 2,8–3,4. Objektivet är markerat 6,4–51,2 mm. Den var lättanvänd med en funktionsratt med vanligaste motivprogrammen. Det gick även att filma sekvenser om 30 sekunder.


Den främsta styrkan med Olympuskameran är färgerna i landskapsbilder. Den här bilden vid östra infarten till Figeholm tog jag den 20 november 2002. En ovanligt grå dag då vinterns första snö föll. Bilden är helt obearbetad. Det är en härlig lyster i färgerna som ingen av mina senare kameror kunnat återge. Knappt ens min systemkamera.

Idag så känns autofokusen verkligen seg. Men långzoomen var mycket användbar. Här nedanför har jag hittat en kattuggla. Den bilden är också obearbetat, bortsett från beskärningen på höjden (den är tagen på högkant).


Jag hade mycket tur när jag tog den här bilden, den 25 maj 2003. Jag var fem minuters promenad från hemmet och hade ingen kamera med mig när jag fick se ugglan sitta invid stammen och invänta kvällen. Jag smög försiktigt därifrån, sedan sprang jag hem så fort som jag aldrig sprungit och hämtade kameran och sprang lika fort tillbaka och smög sista biten lite oskyldigt och hämtade andan och försökte få ner pulsen för att kunna hålla kameran stilla i upphetsningen. Kattugglan satt otroligt nog kvar. Sedan tog jag några bilder allt medan ugglan tittade på mig.

Förra hösten dammade jag av Olympuskameran och tog några bilder med den. Just för att fånga lystern i höstlandskapet. Den här kameran har jag valt att behålla och ju längre tiden går utan att jag använder den, desto bättre blir den ;-) För nog har det ändå hänt en del på digitalkamerafronten de senaste sju åren...