Här är en bild från min tid i Högskolans kammarkör i Kalmar. Vi användes vid representation och examenshögtider. Jag var med i fem år och sjöng förstabas (den högre basstämman). Den här bilden tog jag i Kalmarsalen i juni 2007 när ett gäng sjöbefäl examineras.
Kalmarsalens scen är akustiskt fullständigt död. Allt behöver mickas upp och vi behöver högtalare med medhörning för att kunna höra varandra uppe på scenen. Det är tryggt att sitta uppe på en nedsläckt scen – vi ser publiken oförskämt väl utan att de kan se oss.
Strax ska vi resa oss och efter väl inövad procedur snabbt och snyggt kliva upp på gradängen, strålkastarna tänds mot oss och vi framför några stycken innan vi lika diskret går ner från scenen och direkt ut till logerna, ner för en spiraltrappa och kommer ut på bakgården där vi går vidare till domkyrkan och gör några sånger till de nybakade lärarna.
Allt är timat på minuten och vi går in i kyrkan via en sidoingång innan ceremonin börjar och vid det här tillfället så stod vi dolda högt uppe på en balkong. Domkyrkan är raka motsatsen till Kalmarsalen. Inga mikrofoner behövs och det är ett underbart ljud med lång härlig efterklang.
Det här uppträdandet var extra känslosamt. Efter trettio år som musiklärare på Högskolan så gick vår körledare i pension. Hon ledde kören från starten 2002 då vi hette Nordkören och ingick i ett nordiskt samarbete. Det här är hennes sista framträdande och det blev också början till slutet på kammarkören.
3 kommentarer:
Om du visste så lyrisk pv är var gång han har varit på körövning!
Och som han längtar till julkonserterna ..-)
Jag förstår honom. Jag var likadan. Vi hade dessutom en oerhört fin klang och tyvärr har jag inte vågat söka mig till någon ny kör – rädd för att bi besviken. Men jag saknar exempelvis julrepertoaren väldigt mycket.
Men Tomas, klart du ska hitta en kör!
Fast du kanske missar julrepertoaren i år: gå på olika körers konserter och lyssna efter var du kan tyckas passa in och fråga där.
Skicka en kommentar