Julen firade jag som vanligt – igen

Varje julafton brukar hunden och jag gå en promenad i Kalle Anka-tider. Så också i år då det blev en tämligen grön bild i avsaknad av snö. I år hann vi tillbaka för att se Plutos bekymmer med ekorrarna – som jag ändå finner underhållande, kryddad med kulturell förplägnad i och med framförandet av Deck the halls.

Mina jular är i första hand mat – jag är barnsligt förtjust i julbordets läckerheter. Strömmingslådorna har vuxit fram som en favorit. I år lyckades vi äntligt införliva en längre paus mellan det kallskurna och det varma. Uti denna paus hanns det med både en promenad, lite vila och Gösta Rooslings version av Rydbergs Tomten. Patéer, rökt kött och kokt fisk hoppas jag kunna införa framöver på bekostnad av skinkan som jag inte finner någon större entusiasm inför. Det blir ingen jul utan Jansson, en kåldolme och revbenen på det varma bordet.

Ingen jul utan Karl-Bertil Jonsson, jädra traditioner! Frampå kvällen klarnade det upp och temperaturen föll. Nymånen lät stjärnorna titta fram och jag har alltid stativet med mig ut-i-fall-att, vilket just inträffade på julaftons kväll. Så i brist på snö fick stjärnorna gnistra och glimma. Ett flygplan passerade också genom Vintergatans skiva som lyfter sig lodrät ur nordvästra horisonten i bilden. Fler stjärnbilder får ni se framöver. Jag tog några bilder på Jupiter som syns stark högt på den sydvästra himlen. God fortsättning vänner!