torsdag 3 augusti 2017

Vid Fyrudden slutar allmän väg, nej, den fortsätter




Sitter längst söderut på Södra Finnö i Gryts skärgård och författar dessa rader. En meter framför mig har jag en sten där en lång, fet och vacker huggorm kröp in när jag kom för nära. Jag vakar över henne.

Jag är allergisk och ambulansen tar säkert en timme ut hit, så jag låter bli att försöka fotogafera huggormen med min polaroid som jag måste komma nära med. Men jag kan prata lite med henne, där hon ruvar under stenen. Jag lägger fötterna ovanpå.

Jag kom till Gryt och Fyrudden via Valdemarsvik och en underbart tillagad halstrad röding. Den godaste jag ätit på länge. Latitud restaurang och bowling. Några artister som skulle uppträda på kvällen på scenen nere vid hamnen kom upp och åt när jag satt där. Det stannade folk och pratade med dem, så jag förstod att de var artister. När servitrisen tömde deras bord hörde jag även dem skicka en berömmande hälsning till kocken.

Från Valdemarsvik tog jag mig via småvägar till Gryt och Fyrudden där allmän väg slutar. Därifrån ville Google Maps ha ut mig till E22 för att komma till Finnkroken. Men så plötsligt dök det upp en blå skylt med "S Finnö 27". Det visade sig vara grusväg av tvättbrädetyp. Men jag är inte farträdd och var framme vid Fyrudden efter en halvtimme. Vi seglade i dessa trakter när jag var liten. Det var på 1970- och 80-talen.

En segelbåt skulle precis angöra bryggan under bron och jag tog emot. Tjejen på båten hade varit där varje sommar sedan 1970. Hennes föräldrar hade stuga på Södra Finnö. "Affären?" sa hon. "Det var många år sen den lades ner. Allt är nedlagt här ute. På 1980-talet kunde man bunkra både bensin och vatten och handla i affären, men nu är allt nedlagt. Affären är privatbostad. Den är förresten till salu." Jag tog en polaroidbild på huset där det en gång för länge sen var affär. Och så tog jag en bild från bron mellan Finnkroken och Södra Finnö.

Huggormen verkar hålla sig kvar under stenen. Jag fortsatte ut på Södra Finnö. Ända ut till sydöstra udden. Utanför mig har jag baksidan på Väggö. Det kommer in en gul Busterbåt som de fyller med säckar med planteringsjord från en av bilarna.

Fjärden ligger utanför. Vinden ligger på. Kvinnan vid Finnkroken sa att vi förmodligen seglat här utanför när vi rundade Södra Finnö på väg in till Finnkroken. Solen sänker sig och skuggan breder ut sig. Jag sitter i skugga nu och det börjar bli kyligt. Den växelvarma huggormen lägger sig till ro under stenen. Låter mig vänta.

Busterbåten åker ut igen. Ett ungt par kommer ut på bryggan och pussas. Vackert. Det är vackert. Det är den sista dagen i juli sommaren 2017. Dags att tänka på refrängen.

Inga kommentarer: