Magnus Uggla och Spotify

Nu börjar det hända saker kring fildelningen. Magnus Uggla blir arg för att han på ett halvår inte får mycket mer betalt än vad "en halvdan gatumusikant drar in på en dag". Därför tar han bort all sin musik från Spotify, skivbolagens egna fildelningssite.

Uggla konstaterar att Sonymusic lyckades köpa sex procent av det miljardvärderade företaget Spotify för trettio tusen kronor genom att slumpa bort sina egna musiker.

Sony Music, som alltså är en av dem som varit med och stämt skiten ur Pirate Bay, agerar nu på precis samma sätt.
Magnus Uggla

För artisterna är Spotify eller Pirate Bay skit samma. Upphovsmännen får inte betalt för sina låtar. Skillnaden består i att på Pirate Bay kunde inte heller skivbolagen tjäna pengar.

Rättegången mot Pirate Bay framstår allt mer som en skenrättegång där skivbolagen använde låtskrivarna som förevändning för att stoppa Pirate Bay, för att själva kunna mjölka artisterna på ännu mer pengar.

- - - - -
Magnus Ugglas blogg. Mina tidigare artiklar om fildelning. Harry Amster på sin blogg på SvD. SvD 1, 2, 3. Andra bloggar om: fildelning, it/teknik, musik, kultur

Vem äger informationen på sociala nätsidor?

Häromåret blev det en del uppmärksamhet när det blev känt att användare av Facebook överlåter rätten till bilder och text till företaget bakom Facebook. Frågan är principiellt intressant.

Den som äger text och bild bör fungera som ansvarig utgivare och styr därmed över vad som skrivs och vilka bilder som publiceras.

Nu har nätverksportalen Power stämt Facebook för att få ett domslut på vem som faktiskt äger materialet - användaren, som Power hävdar, eller Facebook. Power är en samlingsportal där man kan komma åt ett flertal sociala nätsidor.

Den här stämningen påminner lite om tidningsföretagens irritation över att Google länkar till deras artiklar. Och naturligtvis också sidan Pirate Bay som länkar ihop olika användare som bidrar med filer.

- - - - -
Andra bloggar om: kultur, fildelning, politik, pirate bay, facebook, internet

Tidningarna blockerar läsare från Google

"Journalistiken viktigare än kanalen" rubricerar Svenska Dagbladet idag en intressant artikel kring hur tidningarna möter den moderna tekniken. Faktum är att tidningarna är splittrade till hur de ska tackla den nya tekniken. Själv har jag min bild klar!

*

Ungefär hälften av besökarna till den här bloggen hittar hit via sökmotorer och främst Google. Jag är noggrann med att sätta relevanta rubriker som loggas av sökmotorer och hjälper internetanvändare att hitta den information de är ute efter.

*

Jag prenumerar på två dagstidningar, Nyheterna lokalt och Svenskan för världen utanför Mönsterås. Därutöver prenumerar jag på några olika magasin och veckotidningar. Jag använder inte teve, radions P1 står hela tiden och skvalar i bakgrunden.

Dessutom lägger jag flera timmar varje dag på internet. Jag följer Svd, DN, GP, Barometern och Sveriges Radio Kalmar via nätet. Därutöver följer jag ett fyrtiotal bloggar, dock läser jag bara de bloggartiklar som intresserar mig.

*

Jag har sett exempelvis Barometerns vånda inför internet. Först fanns ett litet urval av artiklar. Arkivmaterial kostade pengar en period. Idag finns möjligheten att kommentera, det finns länkar till sociala nätverk och till bloggar.

Tidningarnas bekymmer ligger i att få betalt. Annonsintäkterna sviktar och webben är inte lönsam. I desperation för att man inte lyckats lösa detta så vill en del av de svenska dagstidningarna lägga in spärren ACAP mot sökmotorer som Google. Google ska helt enkelt inte hitta tidningarnas artiklar.

ACAP är en effektivt metod att slippa läsare. Är det vad tidningarna vill? Tidningarna menar att Google snyltar och profiterar på dem, genom att presentera utdrag ur artiklarna. Att Google genererar besökare verkar vara underordnat.

Tidningarna har själva genom historien haft citeringsrätt som varit undantag mot upphovsrätten. I början kunde de rippa artiklar rakt av från varandra utan att ange källan. Idag skriver de om och anger källan. Ursäkta, men jag kan inte se skillnaden?

När det gäller fildelning så tror jag på en fildelningsskatt motsvarande biblioteksavgiften och kassettskatten. Jag tror att det krävs en liknande lösning för de gamla dagstidningarna som nu finns på webben.

- - - - -
Läs även Hanna Dunér. Andra bloggar om: media, kultur, politik, internet, fildelning, upphovsrätt

Polisen satsar på fildelare men inte miljöbrott

Nu satsar polisen på att jaga fildelare. Där finns ett ekonomiskt intresse. Samtidigt släpper polisen igenom miljöbrott där resurserna är otillräckliga. Där finns endast ett ekologiskt intresse.

Det är en kortsiktig satsning. De ekonomiska effekterna av fildelning drabbar möjligen upphovsrättsinehavarnas profit idag - däremot har det ingen betydelse för befolkningen om tio, femtio eller hundra år.

Miljöbrotten kanske inte märks idag, men effekterna kommer vi att kunna se om både tio, femtio och hundra år.

Har för mig att Fredrik Reinfeldt sa i valrörelsen 2006 att moderaterna inte skulle jaga "en fildelande ungdomsgeneration". Samma parti proklamerade inför eu-valet att miljöfrågorna var högt prioriterade.

Hmm?

- - - - -
SR, SvD, DN, Metro, Skånskan.se

Andra bloggar om: politik, miljö, samhälle, fildelning, polisen, moderaterna

Om några år skrattar vi åt fildelningsdomen

Skaparna bakom The Pirate Bay fälls för brott mot upphovsrättslagen och döms till fängelse i ett år och att betala 30 miljoner kronor i skadestånd. Det här är en dom som går kapitalets väg helt och hållet.

Svenska Dagbladet redogjorde nyligen för forna tiders teknikrädsla. Bland annat om hur Eva Dahlgren, Per Gessle och Tomas Ledin med flera år 1981 skrev ett upprop mot inspelningsbara kassettband. De ville få fansen att sluta kopiera skivor till kassetter.

Resultatet blev en kassettersättning. När man köpte ett kassettband så gick en del av priset till musikskapare. Idag omfattar denna kopieringsersättning även inspelningsbara cd-skivor och mp3-spelare.

På 1920-talet stämdes radiostationer för att de delade ut musik gratis. Diskjockeys stämdes på 1970-talet för att de med skivor berövade scenmusiker jobbet. Dessa bråk är inget nytt.

Jag är helt övertygad om att fildelning kommit för att stanna. Det gäller bara att hitta en modell för att ge musiker, tonsättare, filmskapare och dataprogramskapare betalt.

I somras skrev jag om det faktum att det är skivbolagen som tjänar de stora pengarna - inte musikerna, inte låtskrivarna. Skivbolagen har i och med fildelningen spelat ut sin roll. De saknar funktion i det moderna samhället. Den här rättegången med påföljande dom är helt enkelt storkapitalets sista kamp mot inte bara fildelare utan också mot artister och låtskapare som arbetat duktigt för att storkapitalet ska kunna smörja kråset.

Nu återstår att se om politikerna runt om i världen vågar stå emot de stora skiv- och filmbolagen och skapa ett system som ger den verklige upphovsrättsinnehavaren (låtskrivaren, artisten, filmskaparen, skådespelaren) betalt. Det är trist att EU, USA med flera inte velat arbeta med detta tidigare. Om några år när vi har en fildelningsavgift på interneträkningen så kommer vi att skratta åt den här domen och åt debatten runt fildelning.

- - - - -
Länkar: SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7. DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7.

Andra bloggar om: fildelning, pirate bay, politik, samhälle

Wiehe missar viktigaste argumentet för fildelning

Fildelningsdebatten. Mikael Wiehe förklarar idag i en artikel i Dagens Nyheter varför han är emot fildelning. Han vänder sig i artikeln mot tre argument som hörts i debatten.

• Man kan inte stjäla något som finns i obegränsad mängd på nätet.
• Musik är en fritidssyssla.
• Musiker kan tjäna pengar på konserter.

Jag förstår att Mikael Wiehe vänder sig mot argumenten. Jag förstår dem inte heller och tycker inte att de är relevanta.

Det Wiehe dock helt missar är bilden ovan, som visar att genom laglig fildelning via Itunes så får artisten bara tre procent av intäkterna. Köper du en cd-skiva i affären så får artisten ungefär en tiondel av priset, enligt SvD.

De som inte vill betala för det arbete som musikerna har lagt ned berövar inte bara musikerna deras inkomster, utan också deras stolthet! De degraderar musikerna till hjon.
Mikael Wiehe i DN 3 juli 2008

Det borde alltså vara skivbolagen och internetbolagen som artisterna ska rikta sin kritik mot. Det är dessa som profiterar på artisterna. Hur artisterna kan vara så flata att de går med på så usla avtal som bilden ovan visar är obegripligt!

Däremot är det inte svårt att förstå att skivbolagen är negativa till fildelning. De förlorar massor med pengar.

Dagens debatt påminner i mycket om den debatt som rådde då inspelningsbara kassettband lanserades på 1970-talet. Då löstes det med en kassettskatt. Alltså en del av priset på kassetten går till artister för att kompensera minskad försäljning på grund av kopieringsmöjligheten.

Med en fildelningsskatt på internetavgiften, som fördelas av STIM, så får artisten betalt för sin musik.

Mikael Wiehe är inte dum i huvudet. Men den här gången hade han nog lite otur när han tänkte. Omdömet stod dock på topp då han klämde till med nedanstående rader som passar som avslutning...


Andra bloggar om: fildelning, mikael wiehe, politik, musik, kultur, debatt, internet, upphovsrätt, pirate bay