Så här fotograferar du rörligt vatten

Här nedanför har jag klippt ihop två bilder som jag tog vid Kvillen utanför Fliseryd i lördags. Den vänstra bilden med 1/3 sekunds exponeringstid, bländare f/13 och ISO 100. Den högra delen av bilden med 1/500 sekunds exponeringstid, bländare f/1,6 samt ISO 320. Stativ är ett absolut måste! Jag använde dessutom ett polarisationsfilter för att få bort ljus (och reflexer).

Detta gör jag med sportbilderna

Jag får ofta frågor om hur jag redigerar bilderna här på bloggen. Ska försöka ge ett generellt svar där jag utgår från en innebandybild som är tagen med mitt fasta 50 mm-objektiv. Vanligen använder jag ett längre tele till sportfoto, men redigeringen går till på samma sätt.

På en innebandymatch tar jag kanske 200 bilder. Jag bläddrar igenom dem och väljer ut några bilder som jag tankar över till datorn och sparar – helst färre en fem bilder! När det är klart så öppnar jag dem en och en i Photoshop Elements och behandlar dem på samma sätt. Jag kör med version 2.0 som jag köpte 2003 – den har allt jag behöver och duger till det jag gör. Efter alla dessa år sitter redigeringen och kortkommandona i ryggraden och det tar sällan mer än nån minut per bild.

Originalbilden direkt ur kameran.

1. Jag börjar med att beskära bilderna – helst kraftigt. I den här bilden väljer jag att ta med målvaktens vänsterhand och lite av spelaren till höger. Jag brukar försöka tänka efter tredjedelsregeln så att jag får huvudpersonen, i det här fallet, en tredjedel från överkanten och en tredjedel från högerkanten.
2. Jag justerar ljuset. I det här fallet mörkar jag golvet och sargen med lassot 80 px ludd.
3. Jag ökar kontrasten i hela bilden och justerar färgen i Nivåer. Om någon viktig del i bilden blir för mörk så lättar jag upp den lite.
4. Ofta så vinjetterar jag bilden – alltså mörkar den i kanter och hörn.
5. Ändrar bildstorleken till 640 px bredd (bloggens bredd).
6. Jag fotograferar ofta vid höga ISO vilket ger korniga och gryniga bilder. Det är inget snyggt. Därför använder jag en insticksprogram som heter Neat Image för att filtrera bort kornigheten. Det ger även bilderna lite "soft focus".
7. Sedan skärper jag upp bilden kraftigt med Oskarp mask. Radie 0,3. I sportbilder kör jag oftast upp mot 400% mängd och en tröskel på 3.
8. Till sist sparar jag bilden för webben i en "slaskmapp" och jag brukar köra på 60% kvalitet för att de inte ska bli för tungladdade.
9. När jag har fem färdigredigerade bilder så kollar jag på dem och slänger bort ytterligare nån bild så att det helst bara är tre eller högst fyra bilder kvar, men ibland är det svårt att slänga...

Det färdiga resultatet.

Jag avslutar med att kasta in en brasklapp: Jag vet att jag ofta slarvar med redigeringen och egentligen borde gå en kurs. Det är sällan som jag arbetar i lager – mest beroende på att jag inte har samma rutin med lager och därför tar det längre tid och det har jag inte tålamod till. Så se denna artikel enbart som ett exempel på hur man kan arbeta med bilder till webben.

Stjärnor som faller

På bilden faller en stjärna och man får önska sig något, utan att berätta. Fast egentligen är det ju ingen stjärna som faller, utan ett gruskorn som med väldig fart ramlar in mot jordens atmosfär och förbränns i hastigheten. Om himlen klarnar upp finns i kväll chansen att se många stjärnfall när Geminiderna passerar jorden (DN.se). Ta med kamera och stativ ut och ställ in manuellt läge ca 30 s, största bländare och ISO1600 så kan det bli bra. Ta på dig varmt och ha batteriet fulladdat och ta många bilder så är chansen störst att någon blir bra. Det är för mörkt för autofokusen, så fokusera manuellt (oändligt). Hoppas ni lyckas med stjärnfallsbilderna. Själv stannar jag dock inomhus och botar förkylning.

Tomas fotoskola – innebandy

I höstas så började jag fotografera innebandy. Det är första gången som jag fotograferar sport på allvar. Nu efter trettio matcher så är jag nöjd med bildskörden som jag får med mig hem. Jag tänkte här dela med mig av några grundregler och erfarenheter.

För att få skarpa bilder krävs korta slutartider. 1/500 sekund eller kortare helst. Det bästa är att välja så högt ISO som är möjligt utan att det brusar. Min kamera klarar inte mer än ISO1600.


Jag har tre gluggar som jag använder. Det här är taget med min 85/1,8. Med sensorn i kameran motsvarar det 136 mm. Då når man hela hallen om man står vid mitten av långsidan. Tycker det är kul med spelarna i luften men bollen på golvet. Bilden är beskuren.

Jag hade aldrig sett någon innebandymatch när jag gjorde min fotodebut 25 september i höstas. Men nu har jag börjat lära mig spelet och försöker ligga före spelarna. Jag siktar in mig på vart passningarna ska komma, ställer skärpan och inväntar att motståndaren går in och trycker till anfallaren. Då får man bilden.


Vidvinkelbilder kan bli kul. Men det krävs att man har spelarna inom ett par meters avstånd. Ännu så har jag ingen annan vidvinkel än kitobjektivet 18-55. Bländaren 3,5 är för liten och jag får ligga på 1/250 sekunds slutartid vilket ger en viss rörelseoskärpa i bilden. Men den oskärpan kan vara effektfull och höja bildens värde. Bilden är beskuren.

På en match tar jag 150–300 bilder. Av dessa är 20–40 användbara (de är skarpa och det finns ansikten och boll i bilden). Dessa brukar jag försöka få ner till fem bra bilder. Jag beskär bilderna ordentligt – oftast är det mindre än 1/4 av bildytan som jag använder. Jag drar lite i kurvorna och ökar på skärpan. Bilderna i den här artikeln, framför allt vidvinkelbilden hade kunnat beskäras mycket hårdare, men jag vill här visa lite hur effekten blir i en vidvinkelbild.


Min 50/1,8 är nog ändå favoriten till innebandy. Det var den jag började med. Motsvarar med sensorn 80 mm och då når man nästan en planhalva. Bilden är beskuren.

Bilderna i den här artikeln tog jag i fredags 15 januari på matchen mellan Sandbäckshults IBK och Hovslätts IK. Här finns fler av bilderna från matchen.

Tomas fotoskola – spara

Det finns säkert miljoner system för hur man sparar sina bilder. Eftersom jag själv sedan i somras försöker byta system så har jag upptäckt hur mycket bilder man sparar som aldrig kommer att användas. När jag på Facebook fick frågan om jag sparar alla bilder så passar det att beskriva hur jag gör.


I katalogen Bilder har jag kategorimappar, exempelvis Djur och fåglar. I kategorimappen så ligger bilderna oftast direkt döpta med årtal och beskrivning. Bilderna som fortfarande ligger direkt under Bilder har jag ännu inte slängt eller lagt ner i nån mapp.

Det är en konst att slänga bilder. I början sparade jag allt, men när hårddisken börjar knorra så kan det vara läge att slänga lite. Digitalkamerorna är lättavtryckta. Exempelvis bilden jag tagit till detta blogginlägg kommer aldrig att hamna på min dator. Jag har redigerat bilden och lagt ut den på webben. Den redigerade lilla webbilden ligger dock så länge i en slaskmapp på datorn.

Jag försöker att bara spara unika bilder. Exempelvis unika möten med människor och djur. Helst vill jag bara spara EN bild från detta möte. Ingen blir lycklig av miljoner bilder på rönnbär, blommor, skogsvägar osv. Såna bilder slänger jag när jag lagt ut dem på webben. Men en bild på en havsörn, ett bröllop, en invigning, en snygg soluppgång eller ett evenemang är unika och sparas. Men helst bara en bild från varje grej. En gång i månaden sparar jag över rubbet på en extern hårddisk som backup.

Nu hoppas jag på kommentarer där ni läsare och fotoskoleelever berättar hur ni gör!

Tomas fotoskola - vitbalans

Något som jag är alltmer noggrann med är att ställa vitbalansen. Särskilt om jag fotograferar inomhus när det är lampor tända. Ute i dagsljus bryr jag mig inte.

När du går omkring i ditt hem nu under den mörka årstiden så upplever du vita ytor som vita. Men om du tar ett foto i glödlampans sken så blir bilden ofta lite gulaktig. Kameran anpassar sig inte så som ögat gör. Det går att ställa in en korrekt vitbalans på de flesta digitalkameror. På kompaktkameror behöver du ofta gå in i menyerna för att ändra. Det brukar finnas förinställd glödlampa, lysrör, solljus med mera att välja mellan.


Den vänstra bilden har jag tagit med automatisk vitbalans. På min Canon-kamera så kan jag enkelt göra en egen vitbalans genom att ta en bild på exempelvis ett vitt papper och sedan med några knapptryckningar förklara för kameran att detta ska vara vitt. Bilden till höger har jag tagit därefter med min vitbalans som grund och den stämmer bättre med verkligheten. (Inga justeringar har gjorts i efterhand av bilderna.)

Eftersom jag börjat fotografera en del i sporthallar där lysrören kan ställa till vitbalansen så slipper jag ifrån besvärligt gulstick i bilderna genom att bara slänga iväg en bild mot den vita sargen direkt när jag kommer dit och använda det som vitbalans.


Den här bilden där båda spelarna springer i luften har jag tagit med egen vitbalans, bländare 1,8, 1/400 s och ISO 800. I efterhand har jag beskurit den, jag har ljusat upp ansiktena eftersom det är mörkt utmed kanterna i sporthallen, jag har justerat kontrasten och skärpt upp bilden något.

När jag började fotografera innebandy så tog jag bilder utan att ställa vitbalansen. Det var ett elände att i efterhand dra ner det gula, utan att det blev pannkaka och sneda färger över hela bilderna. Så kolla din instruktionsbok för hur man ställer vitbalans så får du snygga inomhusbilder. (Glöm inte återställa vitbalansen när du går ut i dagsljus dagen efter.)

Tomas fotoskola - Bländare

Bländaren - skärpedjupet
Bländaren är enkelt uttryckt storleken på ljusinsläppet i ett objektiv. Ett stort hål släpper in mycket ljus och då kan du fotografera med en kort slutartid - viktigt i exempelvis sportsammanhang.

En optisk bieffekt av en stor bländare på teleobjektiv är att skärpedjupet blir smalt och du får en suddig bakgrund. Därför är bländaren i kombination med var du lägger fokus kanske det viktigaste verktyget för en fotograf för att bestämma vad betraktaren ska fästa blicken på bilden - vad som är i fokus.


När man fotograferar blommor så kan man med en stor bländare slippa en störande bakgrund. Här har jag använt standardobjektivet som följer med systemkameror. Vid max tele, 55 mm, är maximal bländare f/5,6.

Notabelt är att en stor bländare betecknas med ett litet bländartal. Det beror på att diametern på bländaren är ett bråk av brännvidden/bländartalet. I mina exempel här ovan ger det:

55/5,6=9,8 mm
Diametern på bländaren är 9,8 mm

55/18=3,1 mm
Diametern på bländaren är 3,1 mm

Här är en länk till Wikipedia där skärpedjupet visas föredömligt.


Det här är en typisk nyhetsbild som vi ser dagligen i tidningen och där fotografen använder skärpedjup och fokus. Jag tog den vid Förstamajfirandet i Oskarshamn i år. Jag ville ha med den röda färgen från fanorna i förgrunden och jag ville slippa den mörka scenens fula bakgrund, därför ställde jag mig vid sidan om scenen.

Talaren hade trådlös mikrofon, vilket gjorde att han rörde sig fram och tillbaka. Det blåste också och fanorna fladdrade och ibland blev det ett avstånd mellan huvudet och fanan och ibland så blev det bara en röd fana. Här är ett lämpligt tillfälle att använda sekvensstagning. Tyvärr fanns den möjligheten inte i praktiken med min gamla kamera, utan jag fick ha tålamodet att ta en bild i taget och hoppas allt hamnade rätt.

Bilden hade blivit bättre om jag haft några suddiga kalufser ur publiken i förgrunden, men jag hade nog med att parera fanorna och fick ge upp publiken.


Här är det förmodligen omöjligt att få skärpa i hela bilden som sträcker sig gott och väl en mil i djupled. Jag ställde mig kanske fem meter från livbojen, satte fokus på båten mitt i Kalmarsund och parerade in så jag fick den i livbojens mitt.

Det var en regnruskig, grå och disig sommardag och jag borde kanske valt att ta en sån här bild en bättre dag.

Hade fokus legat på livbojen, vilket det hade gjort med autofokus, så hade bilden varit fullständigt ointressant, eftersom då hade varken segelbåten eller Öland gått att urskilja, utan enbart en grå suddig bakgrund.

Tomas fotoskola - slutartid

Slutaren - exponeringstiden
Kan heta S (Shutter, Slutare) eller TV (Time value, Tidvärde)
Den del i kameran som under en bestämd tid öppnar upp och släpper in ljus i kameran.


Om du ställer in kameran i läge S eller TV så kan du justera tiden för hur länge exponeringen ska pågå. Kameran kompenserar resten åt dig så att bilden blir rätt exponerad.

Den här effekten kan användas på saker som rör sig, exempelvis en fontän. En kort exponeringstid fångar vattnet i rörelsen. En lång exponeringstid ger rörelse till bilden. Bilderna är klickbara om du vill se dem i större storlek.


Man kan också använda effekten på havets krusning för att få ett suddigt och trollskt intryck, eller som här på en forsande åfåra. Det gäller att hålla kameran stadigt vid den längre exponeringstiden. Det får inte bli rörelseoskärpa på det som inte rör sig i bilden. Ovanstående bilder har jag tagit på frihand, men det blir skarpare om man använder stativ.

Det blir också en spännande effekt om du med kameran följer exempelvis någon som springer förbi eller en bil som kör förbi. Prova då med omkring 1/100 sekunds exponeringstid. Betraktaren av bilden upplever att det går fortast om du följer objektet från vänster till höger, men det kanske blir en annan lektion i min fotoskola.