Fjärde upplagan av This is Hultsfred arrangerades under helgen. This is Hultsfred startades som en protest mot att Hultsfredsfestivalen sista året flyttades till Stockholm och sen somnade in. Det finns bara ett Hultsfred och det ligger invid Hulingens strand i Småland.
På fredagskvällen var jag inte riktigt på humör. Och det märktes på bilderna. Jag tog 211 bilder och så gott som allihop var skit. Egentligen bara att slänga, men jag sparade 23 bilder som minne. Jag är inne i en period då jag inte känner mig inspirerad till fotograferingen. Jag får kämpa.
Jag anlände lagom till Baboon Show och det var en upplevelse. Massor med energi och det fick mig på humör. Nästa musikaliska upplevelse var Adée som spelade på Stora Dansbanan. Låtarna och mellansnacket handlade mycket om jämställdhet och tolerans.
Just tolerans var något som genomsyrade festivalen. De flesta artister kommenterade eller sjöng på temat.
Sator spelade i Teaterladan på Hultsfredsfestivalen första gången 1986. Nu var de tillbaka på samma scen trettio år senare. Sator var närmast husband och spelade på alla festivaler, tror jag. Årets spelning var inte den bästa jag sett med dem. Men ändå intressant. De bytte medlemmar och instrument på scenen och körde en tidsresa som började med Sator Codex när de 1986 inte var så gamla och sen fick vi följa dem fram till de senaste låtarna. När vi klev ut från Teaterladan så hade vi fullmånen i ansiktet och jag tyckte det var rätt mäktigt...
Jag brukar ju ta en del spontana porträtt. I år blev det inte så många. De ovanför sprang jag på, tyckte de var snygga och tog en bild. De berättade att de skulle spela på på lördagen på Sensus-scenen vid halv två. På dagen eller natten, frågade jag. På dagen, sa de, vi är inte så kända... Jag hoppade blixten så min skugga blev en selfie på samma gång...
På lördagen skulle jag ställa ut bilder. Spikade och knöt snören och det var väl inte det snyggaste arrangemanget, men jag lät bilderna hänga där ända tills det blev mörkt. Blev på lite bättre fotohumör, även om det tog flera timmar innan jag tog första bilden. När kvällen var slut hade jag ändå exponerat 164 bilder och några var jag nöjd med och sparade 35 bilder.
Det här bandet tror jag hette St Andreas. De sjöng om pedofili, missbruk, blod och annat otäckt. Nedanför är det Utopia och därunder en flicka som jag hittade i minglet.
Hökartorget var nästa musikaliska upplevelse. Grymma låtar. Indiepopen lever fortfarande. Gula gubben kom med sin rollator. Han är en levande legend på festivaler och dyker upp lite överallt i gula alldeles för små träningsoveraller. Men han sprider glädje och ett positivt budskap. Hans dikt "Jag tycker om dem allihop" igår var en höjdare.
Ovanför ett porträtt på två engelsktalande som jag tyckte var söta. De stod och dansade på en gammal stubbe. Nedanför Death Team.
Baristoart från Vadstena, om jag minns rätt, som rostar sitt egna kaffe, börjar bli legio på Hultsfred. Förra året tog jag en bild på föräldrarna som såg så kära och fina ut. I år kompletterade jag bilden med deras vackra döttrar också.
Sen var det dags för Achilles på Sensusscenen. Det var festivalens aggressivaste musikakt. Men pojkarna i bandet är egentligen rätt snälla. Achilles var det sista jag såg, innan jag åkte hem...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar