Bilder från This is Hultsfred 2016

Fjärde upplagan av This is Hultsfred arrangerades under helgen. This is Hultsfred startades som en protest mot att Hultsfredsfestivalen sista året flyttades till Stockholm och sen somnade in. Det finns bara ett Hultsfred och det ligger invid Hulingens strand i Småland.

På fredagskvällen var jag inte riktigt på humör. Och det märktes på bilderna. Jag tog 211 bilder och så gott som allihop var skit. Egentligen bara att slänga, men jag sparade 23 bilder som minne. Jag är inne i en period då jag inte känner mig inspirerad till fotograferingen. Jag får kämpa.

Jag anlände lagom till Baboon Show och det var en upplevelse. Massor med energi och det fick mig på humör. Nästa musikaliska upplevelse var Adée som spelade på Stora Dansbanan. Låtarna och mellansnacket handlade mycket om jämställdhet och tolerans.

Just tolerans var något som genomsyrade festivalen. De flesta artister kommenterade eller sjöng på temat.

Sator spelade i Teaterladan på Hultsfredsfestivalen första gången 1986. Nu var de tillbaka på samma scen trettio år senare. Sator var närmast husband och spelade på alla festivaler, tror jag. Årets spelning var inte den bästa jag sett med dem. Men ändå intressant. De bytte medlemmar och instrument på scenen och körde en tidsresa som började med Sator Codex när de 1986 inte var så gamla och sen fick vi följa dem fram till de senaste låtarna. När vi klev ut från Teaterladan så hade vi fullmånen i ansiktet och jag tyckte det var rätt mäktigt...

Jag brukar ju ta en del spontana porträtt. I år blev det inte så många. De ovanför sprang jag på, tyckte de var snygga och tog en bild. De berättade att de skulle spela på på lördagen på Sensus-scenen vid halv två. På dagen eller natten, frågade jag. På dagen, sa de, vi är inte så kända... Jag hoppade blixten så min skugga blev en selfie på samma gång...

På lördagen skulle jag ställa ut bilder. Spikade och knöt snören och det var väl inte det snyggaste arrangemanget, men jag lät bilderna hänga där ända tills det blev mörkt. Blev på lite bättre fotohumör, även om det tog flera timmar innan jag tog första bilden. När kvällen var slut hade jag ändå exponerat 164 bilder och några var jag nöjd med och sparade 35 bilder.

Det här bandet tror jag hette St Andreas. De sjöng om pedofili, missbruk, blod och annat otäckt. Nedanför är det Utopia och därunder en flicka som jag hittade i minglet.

 Hökartorget var nästa musikaliska upplevelse. Grymma låtar. Indiepopen lever fortfarande. Gula gubben kom med sin rollator. Han är en levande legend på festivaler och dyker upp lite överallt i gula alldeles för små träningsoveraller. Men han sprider glädje och ett positivt budskap. Hans dikt "Jag tycker om dem allihop" igår var en höjdare.

Ovanför ett porträtt på två engelsktalande som jag tyckte var söta. De stod och dansade på en gammal stubbe. Nedanför Death Team.

Baristoart från Vadstena, om jag minns rätt, som rostar sitt egna kaffe, börjar bli legio på Hultsfred. Förra året tog jag en bild på föräldrarna som såg så kära och fina ut. I år kompletterade jag bilden med deras vackra döttrar också.

Sen var det dags för Achilles på Sensusscenen. Det var festivalens aggressivaste musikakt. Men pojkarna i bandet är egentligen rätt snälla. Achilles var det sista jag såg, innan jag åkte hem...

Åtta bilder från fem kommuner senaste veckan #44

Hösten rullar på och idag har det blivit november. Dags att montera innanfönstren. Tycker fortfarande att det nyss var sommar. På ett sätt skönt när arbetsdagarna rullar på smärtfritt. Ser hela tiden fram emot nästa lov – trots att jag senaste året återfått lusten till läraryrket.

I fredags var jag på konsert på Metropol i Hultsfred. Det måste vara tjugo år sedan jag senast var där på en konsert. Tror att det var Thåström jag såg där då – Peace, Love and Pitbulls. Industrislamrigt i mitten på 90-talet. Jag var en del på Metropol då, fotograferade inget, men pysslade med radio och intervjuade bland annat Popsicle och Wannadies, minns jag.

Nu är det nya tider och nya generationer och det är kul att se nya artister. Rookiefestivalen arrangeras av studenterna på Music Management. Det var flera bra akter i min stil. Bland annat gillade jag Julia Clara – enkla lågmälda melodier med välgjorda refränger framförda endast med gitarr och sång. Pilotsonen och Maria Hazell serverade njutbar pop.

Tidigare i veckan såg jag Taikon på dokumentärfilmklubben Doc Lounge i Kalmar. Det är en sevärd film om man är intresserad av svenskt 1900-tal. Martin Luther Kings möte med Katarina Taikon och hans förvåning över rasismen i Sverige var nytt för mig. Detta samtidigt som Ivar Lo Johanssons framhärdade i att romerna var en egen ras. Möjligen kan man ursäkta sossarnas behandling av romerna med tidsandan som rådde då. Men beklämmande är det att vi engagerat oss i de svartas kamp i USA och Sydafrika samtidigt som vi förvägrade romerna bostäder och utbildning i Sverige – helt i strid mot FN:s mänskliga rättigheter.

I veckans bildsvep skickar jag med en stämningsbild från allhelgonafirandet i Oskarshamn och höstbilder här hemifrån södra länet samt en nattbild med månljus från mitt villakvarter i Västervik.

This is Hultsfred 2014 – 51 bilder från lördagen

Festivaler är väderberoende. This is Hultsfred som nystartade förra året hade en fantastisk line-up i år. Tidlösa stora artister Docenterna och Ebbot. Nostalgiska minnen i form av Brända barn, De lyckliga kompisarna och lokala Wild Rover. Och sen de där nya som man alltid hittar på en festival om man vandrar planlöst mellan scenerna. Gamla pengar, Side effects Nicole Saboune, Bäddat för trubbel med mera. Men så var det vädret som gjorde att området intill Hulingen aldrig riktigt fylldes. Det var ödsligt och egentligen först under De lyckliga kompisarna som det blev lite tryck. Men jag träffade inte på en enda besviken besökare, alla var glada och det var skön och avslappnad stämning, det försöker jag skildra i bilderna.