
Plötsligt uppenbarar sig någon sorts hackspett i en asp. När den öppnar näbben och piper "pyuuu" så inser jag att det är en spillkråka. Det är en av mina favoriter, just för att den hörs så tydligt i skogen. Solen är på väg ner under horisonten och jag har svårt att se den röda hjässan.
Lätet låter ödsligt ensamt och den ser verkligen ensam ut där den sitter på en gren mitt ute i skogen. Nyss hörde jag gulsparven räkna till sju, men just nu är det bara spillkråkans "pyuuu" som hörs. Det är alldeles vindstilla och tyst.

Från början är jag tjugo meter från aspen. Men när den sitter och hackar på baksidan av stammen så smyger jag fram tio meter. När jag ser stammen så inser jag att spillkråkan bor i den här aspen. Förvånandsvärt lågt, kanske bara tre-fyra meter upp.
Hugger ut ett stort bo i ett kraftigt träd.Men lika plötsligt som den dök upp så försvinner den. På några hundra meters håll kan jag höra den pipa "pyuuu" och jag fortsätter. Över ett kalhygge ser jag nån minut senare hur spillkråkan återvänder till exakt samma asp. Det är uppenbart att den bor i just den aspen och dit kommer jag att återvända...
Ur Fåglar av Elphick och Woodward
Du kan läsa en trevlig artikel om spillkråkan på Sveriges Ornitologiska förenings hemsida.
Andra bloggar om: natur, bilder, foto, fåglar, miljö