Nu har Bums hört av sig till tidningen. Han har "tröttnat på att kliva i andra hundars högar". Det gör honom unik.
Jag har aldrig tidigare hört om en hund som baxar inför andra hundars avföring. Trots att de besitter ett exceptionellt gott luktsinne så brukar de alltid stoppa in sin långa nos på snuskiga ställen. Men inte Bums.
Även om jag delar åsikterna i artikeln så gör den mig upprörd. Hunden är oskyldig men används som förevändning för mattes åsikter.
Själv använder jag ofta ironi som en teknik i min argumentation. Jag uppfattar dock inte den här artikeln på det sättet och tvivlar på att det är avsikten. Och detta är inte enda exemplet. För inte så länge sedan fanns ett reportage där en grupp barn förekom på bilder och i rubriken. Men i artikeln så var det bara föräldrarnas synpunkter som ventilerades.
Jag tycker inte om när människor talar över huvudet på andra och inte vågar stå för sina åsikter utan gömmer sig bakom någon annan oskyldig. I det stora formatet så är det odemokratiskt. I det lilla formatet så är det bara fegt.
För övrigt så undrar jag om hundägare i tätorter inte hört Robert Brobergs låt "Det som göms i snö kommer upp i tö"? Nu har jag bloggat och tidningen skrivit en artikel om ett skitproblem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar