Åtta dagar med attribut och tvivel

Efter åtta dagar i mestadels sängläge så börjar jag tröttna. Trodde det var lite vanligt halsont, sånt som botas med vila och lite whisky. Men nej. Feber och frossa. Långkalsonger och tre tröjor inomhus under en filt - ändå skakande av frossa. Hosta, brännande het hals. Snor. Huvudvärk. Vila.

Fullständig utmattning. Ett telefonsamtal kräver en timmes vila. Häromdagen var jag ute med en soppåse, något som belönades med en härlig febertopp som höll i sig någon timme. Sedan i fredags hör jag inget på vänster öra - det är lock. Och inne i skallen väser en tjutande fläkt som får den vanliga tinnitusen att framstå som en ljum sommarpust.

"Vändningen kommer då man tvivlar som mest. Alltså snart om jag känner dig rätt." stod det i ett sms jag fick i söndags. Mitt tvivel vet inga gränser men inte hjälper det. Jag tvivlade hela lördagen framför Eurosport med en tre-mil, backhoppning, utför och svårorienterad stafett. Jag tvivlade hela söndagen. Och jag har praktiskt taget tvivlat i hela mitt liv. Om det beror på mitt bibliska namn eller min uppväxt i ett fattigt arbetarhem i en girig och orättvis värld låter jag vara osagt.

Trots mitt tvivel står ändå mitt hopp till attributen i tillvaron.