fredag 2 juni 2006

Körsång för en överliggare

Det var en perfekt avslutning på en vecka som känts pressande utöver det vanliga. Jag talar naturligtvis om körsången vid två av högskolans examenshögtider idag.

Vid nio samlades vi på Kalmar Teater och började sjunga upp och repetera; sitta, stå, gå in och gå ut och så vidare. Tjugo i tio var vi klara och kunde slappna av en stund innan allvaret började vid tio. En kull nybakade lärarstudenter tog sin examen och de och deras anhöriga fick lite kulturell fägring i form av vår körsång.

Elva var vi klara och det blev en pannbiffmacka på Hamnkaféet innan det var dags för nästa konsert för nåt hundratal sjöbusar och deras anhöriga i en fullsatt Kalmarsal. Repetition, gå in, gå ut. Sitta, stå, hör vi varandra, ser vi körledaren, hörs vi bra ut, finns mikrofoner och strålkastare där de ska...

Efter snart fyra år i kören så går det på rutin. Det här var andra gången i maj som vi sjöng i Kalmarsalen. Och numer används vi mest till den här sortens representation med fokus på konserter i maj och i december och däremellan lite strökonserter.

Vi är inte så många kvar som varit med sedan begynnelsen. Varje år kommer nya studenter och några gamla slutar. Och det är då jag upptäcker att jag är på väg att bli en överliggare. Hittills har jag varit inskriven tolv terminer, eller sex år på Högskolan i Kalmar. Jag har väl runt tvåhundra högskolepoäng men ännu ingen examen... Överliggare i Kalmar...

Det är rätt spännande... matematik, kemi, biologi, fysik, musik, pedagogik och lite samhällskunskap har jag varit och fuskat i - hittills. Utan att ta någon examen. Det är några gånger som jag hört studieledarna säga till studenterna vid examenshögtiderna "Lycka till i ert framtida yrke" varpå vi sjungit för dem... de som fixat sin examen...

Så om inte valrörelsen
tar slut på mig helt kanske det kan hända att jag läser nån kurs till hösten. Om inte annat så fortsätter jag väl i kören - om det känns kul. För där kan man vara med även utan examen.

Kommer att tänka på Fredrik Ekelund
och "Jag vill ha hela världen" som också handlade om någon som aldrig blev fulländad i den akademiska världen. Det är tio år sedan boken kom. Idag har jag allt för mycket gemensamt med huvudrollspersonen. Men i drygt trettio år har ju mitt liv fungerat i alla fall. Jag har alltid blivit erbjuden olika jobb och eftersom det sällan varit heltid så har det alltid funnit lite utrymme för studier Och jag har det rätt kul som överliggare i Kalmar...

2 kommentarer:

Elisabet sa...

Vet du Tomas, det har hänt nåt med ditt sätt att skriva, men jag kan inte säga vad det är.

Jag kan omöjligt sätta fingret på det, ändå märks det så tydligt.

Ja, det är en fröjd att läsa i alla fall.

Tomas Jonsson sa...

Du är så himla snäll. Många kramar till dig för att du piggar upp med ditt pigga humör!