Julkonsert med Lilla kören på Kalmar slott

Igår kväll lyssnade jag på en julkonsert i Gröna salen på Kalmar slott. Det var Lilla kören – en fristående fortsättning på Nordkören och Högskolans Kammarkör som uppträdde. Jag har varit med i kören sedan 2002, men har haft ett uppehåll i år. Det här var första julkonserten som jag inte var med och sjöng.

Inför julkonserten

Igår kväll skulle vi haft julkonsert i Slottskyrkan med kören som jag sjunger i. Men när det var tio minuter kvar till konserten skulle börja så insåg kyrkvärdarna att det kom för mycket folk för den lilla kyrkan i slottet, så vi fick flytta ut i Gröna salen utanför. Och den fylldes också med nästan 250 besökare. Här är lite bilder som jag tog medan vi mumsade mackor i vår dovt upplysta loge nere under slottskyrkan strax innan konserten.

Vår körledare Monica ser ut att ha allt under kontroll.

Nån lånade min kamera och tog en bild på mig i slottsmörkret...

Sång i Kalmarsalen för sjöbefälen

Sedan åtta år så sjunger jag i en kör i Kalmar. Från början var vi en del av ett nordiskt projekt som gick under namnet Nordkören, sen blev vi Högskolans kammarkör och nu är vi fristående och kallar oss Lilla kören – vi är ca femton körsångare. Under många år har vi framträtt vid lärarexaminationen och Sjöfartshögskolans avslutning och dessutom haft julkonserter. I tisdags var vi i Kalmarsalen och firade nya sjöbefäl med sång.

Altstämman uppe till vänster innan vårt framträdande – sopranerna åt höger. Vår körledare Monica Strömqvist får blommor av Sjöfartshögskolans prefekt efter vårt sista nummer. Nere till höger soundcheckar vi och Monica med stämgaffeln i högsta hugg lyssnar så det låter bra och att vi står snyggt.

Några porträtt på mina körkollegor. Sjöbefälen avslutar alltid sin examen genom att slå åtta glas – vaktbyte. Som vanligt var Kalmarsalen fylld.

Sång vid lärarexamen i Birgittakyrkan

På fredagen tog 90 lärarstudenter sin examen vid Linnéuniversitetet i Kalmar. De kan nu titulera sig lärare. Jag var där som körsångare. Vår numer så minimerade kör att vi döpt den till just Lilla kören, stod för en del av musiken.

De nyutexaminerade lärarna kom in i Birgittakyrkan i procession.

Vår kör brukar vara med vid examenshögtiderna för lärare och för sjöbefälen och ibland även på akademisk högtid. Gissar att vi varit med omkring femton gånger totalt i Kalmarsalen, Gröna salen på slottet, Kalmarteatern och i domkyrkan. Det här var dock första gången i Birgittakyrkan. Utöver det brukar vi ha egna konserter ibland. På fredagen sjöng vi den stillsamma men återhållsamt vackra Kärlekens tid av Benny Andersson med text av Ylva Eggehorn samt den betydligt mer poppiga och festliga Deo dicamus.

Vi i kören stod uppe på läktaren och var inte klädda för att synas.

En översiktsbild. 90 studenter och de har säkert tre anhöriga var, så runt fyrahundra personer.

Bejublad julkonsert i Slottskyrkan

Vi kallar oss numer för Lilla kören och vi brukar göra ett par framträdanden per år. I år återupptog vi traditionen med julkonsert och platsen blev Slottskyrkan på Kalmar slott. Det blev nästan fullsatt i bänkraderna. Bilderna tog jag innan vi släppte in publiken.

Altarna känner på klangen.

Körledare Monica Strömqvist är noggrann – då blir det också kvalité!

Christer Svensson, kantor i Slottskyrkan fixade fika och kompade på Betlehems stjärna.

Julkonsert i Kalmar Slottskyrka

På tisdag den 7:e december kl 19.00 är alla välkomna till Slottskyrkan på Kalmar slott. Då blir det traditionell julkonsert med kören som jag sjunger i. Bilden är tagen med kompaktkamera i Ryssby kyrka där vi hade julkonsert 2006.

Sång för sjöbefälen

När sjöbefälsstudenterna igår tog examen i Kalmarsalen så var jag med i det musikaliska inslaget. Lilla kören kallar vi oss numer. Några av oss har varit med sedan Nordkören 2003.


Monica Strömqvist var som musikdirektör på Högskolan med och startade Nordkören en gång i tiden. För tre år sedan gick hon i pension, men tidigare i vintras samlades vi en tisdagskväll i en sal på högskolan tillsammans med Monica och bestämde oss för att börja sjunga ihop igen. Med stämgaffeln i hand stod hon igår på Kalmarsalens scen och dirigerade oss. Här finputsas sista detaljerna och vi känner på ljudet under generalrepetitionen innan publiken släppts in.


Full koncentration i basstämman under sista repetitionen uppe på scenen. Tjejerna får hjälpa till lite i tenorstämman.


Publiken bestod av studenter som tar examen på sjöfartsutbildningen på Linnéuniversitetet, deras anhöriga samt representanter från sjöfartsnäringen. Ett roligt arrangemang av Drunken sailor var populärast och publiken började till och med klappa händerna i takt under det stycket. Därutöver fick de höra Sommarpsalm, Käraste bröder och Så skimrande var aldrig havet.

Här finns fler artiklar om kören.

Danskt kyrkkaffe

Vi uppträdde i danska Holbæck med kören på högskolan 2004. Vi hade flera konserter där tillsammans med några andra nordiska körer. Bland annat sjöng vi i en kyrka i samband med en liten gudstjänst. Efteråt så bjöds det inte på kyrkkaffe och en kaka, utan kyrköl och chips. Här syns några av tjejerna i kören och i bakgrunden lite lokala församlingsbor.

Improviserat

Jag sjunger i en kör som började som ett nordiskt samarbete mellan några högskolor i Sverige, Finland, Norge och Danmark. Den här bilden tog jag när Tobbe hamnade vid flygeln i Holbæck 2004 och började improvisera gamla slagdängor tillsammans med några danskar som jammar med. (1/8 s förklarar rörelseoskärpan)

Minnen av ett körliv

Här är en bild från min tid i Högskolans kammarkör i Kalmar. Vi användes vid representation och examenshögtider. Jag var med i fem år och sjöng förstabas (den högre basstämman). Den här bilden tog jag i Kalmarsalen i juni 2007 när ett gäng sjöbefäl examineras.

Kalmarsalens scen är akustiskt fullständigt död. Allt behöver mickas upp och vi behöver högtalare med medhörning för att kunna höra varandra uppe på scenen. Det är tryggt att sitta uppe på en nedsläckt scen – vi ser publiken oförskämt väl utan att de kan se oss.

Strax ska vi resa oss och efter väl inövad procedur snabbt och snyggt kliva upp på gradängen, strålkastarna tänds mot oss och vi framför några stycken innan vi lika diskret går ner från scenen och direkt ut till logerna, ner för en spiraltrappa och kommer ut på bakgården där vi går vidare till domkyrkan och gör några sånger till de nybakade lärarna.


Allt är timat på minuten och vi går in i kyrkan via en sidoingång innan ceremonin börjar och vid det här tillfället så stod vi dolda högt uppe på en balkong. Domkyrkan är raka motsatsen till Kalmarsalen. Inga mikrofoner behövs och det är ett underbart ljud med lång härlig efterklang.

Det här uppträdandet var extra känslosamt. Efter trettio år som musiklärare på Högskolan så gick vår körledare i pension. Hon ledde kören från starten 2002 då vi hette Nordkören och ingick i ett nordiskt samarbete. Det här är hennes sista framträdande och det blev också början till slutet på kammarkören.

Högskolans kammarkör sjöng för studenter

Nu i slutet av vårterminen är det alltid hektiskt. Allt ska slutföras. Till det roligaste hör körframträdandena vid högskolans olika examenshögtider med Högskolans kammarkör. Förra veckan var det Akademisk högtid i Kalmarsalen. Idag var vi tillbaka i Kalmarsalen och sjöng för sjöbefäl och därefter för lärarstudenter i domkyrkan.

Så här snygga är vi när vi ställt upp och känner på ljudet i Kalmarsalen. Idag hade vi också fått medlyssning. När vi kan höra varandra så är det mycket lättare att sjunga.


Sjöbefälen på bryggan och nere i maskinrummet har just fått sina diplom och vi har framfört våra fyra sånger. Störst succé gjorde ett roligt arrangemang på What shall we do with the drunken sailor som fick Staffan Striwe från Rederi Transatlantic att dra efter andan en extra gång när han skulle hålla tal.

Idag var det speciellt. Efter trettio år på Högskolan i Kalmar och lika många år som körledare så tog vår dirigent Monica Strömqvist avsked. Jan Snöberg på Sjöfartshögskolan hade föredömligt förberett med en blomma till Monica.


För min egen del började det hela med att jag gick fel i januari 2003. Jag skulle läsa fem poäng körsång men kursstarten var framskjuten en vecka - utan att jag visste. Men när jag kom till musikhuset den där onsdagskvällen så satt där ett gäng människor som skulle sjunga och jag trodde jag kommit rätt.

Lite misstänksam blev jag dock eftersom de hade pärmar med noter, men jag hängde på. Körledaren Monica gick runt och hälsade och småpratade med alla. När hon kom till mig sa hon att hon förstod att jag kommit fel, men att de behövde basar så det var lika bra att jag stannade kvar. Och nu tillhör jag veteranerna i kören.

Vi har framträtt i Danmark. Och på högskolans olika högtider. Och vi har haft julkonserter. Och vi har fått bra kritik tack vare Monica som drillat oss hårt ända tills hon fått den berömda körklangen från våra stämmor.


Efter att vi framträtt för sjöbefälen smet vi ut bakvägen från den pågående högtiden i Kalmarsalen för att hinna några kvarter bort till Domkyrkan invid Stortorget där vi skulle sjunga för lärarstudenter.

I Kalmarsalen är ljudet stendött och det krävs mikrofoner och högtalare och reverb för att det ska hända något. I Domkyrkan är det tvärtom. Där får vi pausera lite längre för att ljudet ska hinna klinga ut. Det behövs varken mikrofoner eller högtalare till musiken.

Som vanligt stod vi uppe på södra läktaren. Där har man bra utsikt och är ganska diskret från människorna som sitter långt nedanför i koret. Den klassiska Sommarpsalm som börjar med textraden En vänligt grönska rika dräkt har smyckat dal och ängar och därefter Svend Asmussens Oh what a day var vårt bidrag till lärarstudenterna. Sedan kunde Monica lägga ner stämgaffeln och jag vet att det inte bara är jag som kommer att sakna henne - och hon kommer att sakna oss!

Högskolans kammarkör fortsätter till hösten under ledning av Anna Brewitz. Hon har varit med ett år och hört vår klassiskt nordiska körklang. Anna är kompetent och besitter den auktoritet som krävs för att äntra uppdraget, så det blir spännande när vi träffas till hösten!

Andra bloggar om: kalmar, högskolan i kalmar, högskolans kammarkör, kör, musik, kalmarsalen, sjöbefäl, sjöfartshögskolan, domkyrkan

Ryssby kyrka och julkonserter

Så var då årets tre julkonserter avverkade. Jag tror att det är första julen som jag inte varit förkyld just den här veckan. Och rösten höll till tre konserter tre dagar i rad!

I tisdags sjöng vi i Mortorps kyrka, igår i Gröna salen på Kalmar slott. I kväll har vi haft konsert i den nyuppförda Ryssby kyrka i Rockneby. Det var första gången som jag besökte Ryssby kyrka och det var en fantastisk upplevelse.

Konserten med den vanliga julrepertoaren och några andra passande godbitar varade en timme. Dessutom sa kyrkoherde Torbjörn Stille några ord. Inte en endaste pepparkaksgubbe kunde förnimmas.

Kyrkan brann i april 2001 och totalförstördes. Jag bevittnade branden och skrev om den otäcka upplevelsen. Endast fyra stenväggar återstod när återuppbyggnaden började. Samhället har förändrats och kyrkolivet ser annorlunda ut idag mot hur det var för några hundra år sedan.

Då var koret enormt med mängder av bänkrader och plats för många hundra människor. Ett enda stort rum. Idag har man minskat ner koret. Det finns ett flertal smårum mellan vapenhuset och koret. Och en enorm läktare där det också finns några rum. Dessutom hiss, rejäla toaletter och ett kök. Allt i kyrkan!

Konserterna, våra tre konserter med Högskolans kammarkör, blev väldigt bra! Vi har tränat sedan i september. Vi är alla duktiga körsångare och många av oss har varit med i den här kören under lång tid. Vår körledare drillar oss utan att ge vika på kvalitén.

Nu återstår några olika beställda konserter och en examenskonsert i januari. Därefter är det dags att börja med en sommarrepertoar.

Andra bloggar om: Julkonsert, Kalmar, Svenska kyrkan, Ryssby kyrka, julen, tomten

Körsång för en överliggare

Det var en perfekt avslutning på en vecka som känts pressande utöver det vanliga. Jag talar naturligtvis om körsången vid två av högskolans examenshögtider idag.

Vid nio samlades vi på Kalmar Teater och började sjunga upp och repetera; sitta, stå, gå in och gå ut och så vidare. Tjugo i tio var vi klara och kunde slappna av en stund innan allvaret började vid tio. En kull nybakade lärarstudenter tog sin examen och de och deras anhöriga fick lite kulturell fägring i form av vår körsång.

Elva var vi klara och det blev en pannbiffmacka på Hamnkaféet innan det var dags för nästa konsert för nåt hundratal sjöbusar och deras anhöriga i en fullsatt Kalmarsal. Repetition, gå in, gå ut. Sitta, stå, hör vi varandra, ser vi körledaren, hörs vi bra ut, finns mikrofoner och strålkastare där de ska...

Efter snart fyra år i kören så går det på rutin. Det här var andra gången i maj som vi sjöng i Kalmarsalen. Och numer används vi mest till den här sortens representation med fokus på konserter i maj och i december och däremellan lite strökonserter.

Vi är inte så många kvar som varit med sedan begynnelsen. Varje år kommer nya studenter och några gamla slutar. Och det är då jag upptäcker att jag är på väg att bli en överliggare. Hittills har jag varit inskriven tolv terminer, eller sex år på Högskolan i Kalmar. Jag har väl runt tvåhundra högskolepoäng men ännu ingen examen... Överliggare i Kalmar...

Det är rätt spännande... matematik, kemi, biologi, fysik, musik, pedagogik och lite samhällskunskap har jag varit och fuskat i - hittills. Utan att ta någon examen. Det är några gånger som jag hört studieledarna säga till studenterna vid examenshögtiderna "Lycka till i ert framtida yrke" varpå vi sjungit för dem... de som fixat sin examen...

Så om inte valrörelsen tar slut på mig helt kanske det kan hända att jag läser nån kurs till hösten. Om inte annat så fortsätter jag väl i kören - om det känns kul. För där kan man vara med även utan examen.

Kommer att tänka på Fredrik Ekelund och "Jag vill ha hela världen" som också handlade om någon som aldrig blev fulländad i den akademiska världen. Det är tio år sedan boken kom. Idag har jag allt för mycket gemensamt med huvudrollspersonen. Men i drygt trettio år har ju mitt liv fungerat i alla fall. Jag har alltid blivit erbjuden olika jobb och eftersom det sällan varit heltid så har det alltid funnit lite utrymme för studier Och jag har det rätt kul som överliggare i Kalmar...